Skittisdag

Värsta dagen ever fucking made.

Stress och panik med allt och alla. Same old.
Seen, mitt i detta s bestämmer sig en treåring för att hoppa över boxkanten. Hon är så dum att hon inte ens lyckas ta sig helt över, utan fastnar halvvägs i ljumsken och blir hängande med bakbenen i luften.
När jag ska gå fram i hennes panik, kastar hon sig mot mig med tänderna före och hugger mig så hårt i magen att jag tappar luften och hamnar i en liten (stor) hög på stallgolvet.

Som tur var var jag inte själv utan hade stallrenoverarna på plats och hovslagaren så vi alla kunde med enade krafter lägga linor om benen och jag fick masa mig fram till skallen igen och dra henne runt, över boxväggen alltså så hon hamnade på sida i stallgången. Sen reste hon sig upp med ett blödande ben, men såg ut att kunna gå.

Ovanpå detta så visade det sig att vi hade haft besök under natten, inbrott. Några sadlar och lite träns stulna. Fy fan. Dock fångades de på kamrerna i stallet och vi hoppas att vi kan få tillbaka sadlarna, eller åtminstone sätta dit dom. Meen, som med allting annat så tar ju saker och ting en väldigt tid. MÖÖÖH. Tänkte jag då.

Tåget skenar..

.. och jag hinner inte med.

Många projekt på gång.

Har oftast kunder måndagkvällar, eller försöker ta igen lite som blivit missat på helgen, lektioner tisdagar och torsdagar, tränar själv onsdagar, fredagar är antingen fixa inför tävling eller lektioner på eftermiddagen så att jag får rida igen det sen. Lördagar, tävling eller kurs eller dyl. Söndag tävling, eller ev lugnt och bara lite lektioner på eftermiddagarna.

Nu till helgen ska jag till Helsingborg och tävla. Mulle och Päran ska gå 125 och Siv och Flight 115, nationellt. Ska bli roligt. Meen, som med allting annat så ska det ordnas personal på hemmaplan till de som ska vara hemma, så de kommer ut och förhoppningsvis blir mockade åt, personal som kan köra med och personal som kan hålla hästar.

Nästa vecka har jag ridläger onsdag-lördag och pay and jump lördag. Puh.

utöver detta försöker jag rida in hästar, och sköta en jävla massa viktiga saker och sedan få nårga sålda.

Försöker lassa över mer och mer på Jessica med papper, annonser etc.
Sen hjälper ju päronen mig med det som de kan, pappa hjälper till i stallet, ja JImmie också för den delen och Nettan inhandlar saker etc som jag inte har tid till.

Och naturligtvis hade jag inte klarat mig utan familjen sjölundh, Lasse fixar massa markservice, petra med hästarna och ida också med hästarna och Erik springer ärende (fast han får man muta)

Och mitt i allt detta står jag. Jobbar allt jag förmår och orkar. Sur som ättika emellanåt av all stress. Ser ut som ett lik (enligt Jimmie) Gnisslar tänder i sömnen när jag glömt för mycket. Försöker dra i alla trådar, inte göra något halvdant. Få allt till att funka. Gillar det ibland, eller för det mesta, men ibland känns som jag nte hinner med att njuta liksom. Tåget skenar och jag vill sakta ner det iaf lite grann, fast gillar vinden i håret och farttårarna när det går riktigt snabbt. Antar att det egentligen bara är till att hålla i sig och se vart jag är på väg.

För ett halvår sedan

.. så körde jag och krockade.
Ont. Ångest. Arg.

Jag tror aldrig jag varit så arg på mig själv som jag var den gången.

Herr axel mår nu, ett halvår senare, relativt bra. Han lever med en knöl på sig. Han har inte fullgod vridmöjlighet. Han är klenare än sin bror, dvs den andra axeln, och han blir ofta trött.
Men han är inte den som är den, han kämpar på och sliter. Envis som alla andra i hans närhet. Smärta är en världslig sak.

Fru bil blev bara skrot.
Hon hade rullat många mil, hon var trogen. Om än lite kantstött och luktade inte hallonpaj precis. Hennes hygien var inte den bästa om man säger så. Meen, hon förtjänade naturligvis inte att dö och inte på detta vis.
hon offrade sig för laget kan man säga och tur var väl det.

Finns nu en annan bil i bilden. Teo. Vi hoppas han lever länge och väl.

Herr axel och hans bror (gissa vilken som är missbildad) 

Axel tränar ibland

"När jag är 30...

... så ska jag sluta rida in hästar"
sa jag till Marlen idag när vi grejade med unghästarna.

Den där första gången man ska svinga över benet och sätta sig i sadeln är alltid nervpirrande. Det är konstig kick, farligt och spännande och lite ångestfyllt..
Jag tror att för varje häst jag rider in så blir de lite bättre.
Men anledningen till att jag nu kan rida in hästar och är bra på det är att jag litar på att jag vet vad jag gör. De hästar jag red in innan (för x antal år sedan) klarade jag mest av att rida in för att jag inte visste vad jag gjorde och inte visste vad som kan hända kanske.

Jag tycker fortfarande det är roligt. Gillar unghästar. Gillar att se utvecklingen från dag till dag och känslan när de fattar det man försöker lära dom. Meeen, jag börjar bli lite fegare. Inte så feg att jag inte gör det eller att det blir farligt, utan mer att jag hänger en extra gång och hoppar av innan explosionen istället för att tro att jag sitter kvar när den kommer.

30, sa Marlen, det är väl 6 år till?
Jag funderade samtidigt som Jag hoppade av och upp några gånger, bankade lite i sidan med stigbygeln, klappade i sadeln osv. 2-åringen skötte sig, verkade lugnare.
Jag visste att det var dags att svinga över benet. Tittade på Marlen.
Han verkar lugn sa hon.
26 år sa jag, när jag är 26 ska jag sluta rida in då och svingade över benet och smög försiktigt i det i stigbyglen utan att nudda med rumpan i sadeln.
Vi skrittade lite. Hästen var lugn, min puls började lägga sig lite.
Tantvarning, men still going strong.

Ibland blir det trasselsnudd i handen

Dessutom ska jag antagligen inte sluta utan snarare sluta med att vara den som sitter där uppe först. Hästar som man själv ridit in vet man på ett helt annat sätt var man har de när de sedan ska vidareutbildas, en trygghet i sig själv att veta hela historian.

Sadelprovning

Tillsammans med några elever och inackorderingar så ordnade vi ut en sadelutprovare idag.
Jag vet egentligen inte om jag tror så mycket på sådant. Alla har sina olika teorier, precis som med allt inom hästvärlden.
Det mesta anser jag vara logiskt och att man kan tänka själv och lära sig de där grundläggande sakerna.

I vilket fall så gillade jag faktiskt den här tjejen. Inget knussel, inget pracka på dyra sadlar utan hon kollade på de sadlar jag har, på mina olika hästar och sa vad hon tyckte.
Och det bästa var att hon tänkte likadant som mig, de sadlar som jag ansåg passade på hästarna ansåg hon likadant, skillnaden är att hon har utbildning och jag är hittepå.

Men, eftersom att jag i veckan sålde min ena sadel, (Stenbergen) så behöver jag ändå en till.. och om.. hoppas hoppas.. jag får sålt någon häst eller kanske mina stövlar eller något så har jag råd att köpa en lite dyrare (för mig) sadel. Och kanske en som passar mina sju mil långa ben. (För det gör egentligen ingen av de jag har)

Sen tycker jag egetnligen det är rätt sjukt att folk lägger fler 20.000 på sadlar.. kan faktiskt inte motivera det.. kanske om jag haft några 20.000 över.. annars tycker jag att träning är en bättre investering. :)

Men iaf..
Så, nu önskar jag mig en prestige 35 i bomvidd, 18 tums, med +2 kåpor. Om någon har en sådan som ligger så paxar jag den.

Fast jag klarar mig med en mindre snygg än denna

Bakåtplanering för tävling

Upp i ottan. Planerat att möta Ida och Petra i Tomelilla 7.45. Det tar ca en kvart att köra från Smedstorp med släp tll Tomelilla. Det tar 1 h om allt går smärtfritt att lägga ut hö, slänga på täcke och släppa ut de andra 18 hästarna. Det tar 5 minuter att borsta och lasta. Det tar 9 minuter att snooza, 10 minuter att klä på sig och koka kaffe, 5 minuter att bråkas med killi och jag är alltid sen så räkna en kvart extra. Ställde klockan på halv 6. Sprang som en gnu fram och tillbaka i mörkert med hästarna. Kom två nya unghästar igår som jag släppte ihop med några andra på det stora fältet. Som ttur var gick det smärtfritt.

Alla hästarna skötte sig och jag älskade dom.

Mulle och Päran visste att något var på g så Mulle åt det snabbaste han kunde, drack 14 liter vatten och stod blixtstilla när jag gjorde en 1 minutersborst. (Jag badade dom igår) Päran gjorde sin vanliga rutin, småstegrade i boxen, smååt sakta och gick fram och tillbaka när jag borstade. Ooo yes, de är lika laddade som jag. Tog de i varsin hand och marscherad mot transporten. Smackade in Päran, gick in med Mulle och gick bak och stängde.

Älskade dom igen. De vet när de ska uppföra sig.

in med Killi i bilen, glömde antaglien låsa huset men iväg kom vi.

Hämtade Ida, bara en kvart försenad. Körde mot Skabersjö. GPSen på telefonen sög, jag försökte hita på egna vägar och vi körde fel. Jaja. Kom fram. Visade sig att jag inte hade läst ryttarmeddelandet där det stått att tävlingen började 8 och inte det vanliga 9 som de alltid annars gör. HEHE. Typsikt mig. Typiskt typiskt mig.
Ringde till Petra. Jaja, sa hon bara, du gillar att ha noll koll, det är din grej, se nu bara tll att leverera och sluta gnäll. Sagt och gjort. Ut med hästarna, veterinärbesiktiga, sadla och fixa båda, stoppa tillbaka en i släpet och sen rida. Päran först.
Rev en och då blir han livrädd och sprang in i nästa och sen gjorde jag en volt innan trekombinationen och sen hoppade vi resten. Hm. Men början av banan var ändå rätt bra och ja. Inte så nöjd precis, vi kan bättre.
Mulle skitfin. Kom intill hoppade upp, jag var kylig. I like it. ett pet, på ett räcke med vattenmatta precis ut tilll läktaren, reste sig en tanta precis så Mulle skyggade en halvmeter och tappade ett ben, annars bra. Nöjd med Mulle.

Sen körde vi hållet om Staffanstorp hem. 

Ida varit och besiktigat Mr Pär

Mulle meck påväg mot ettan

Avskrittning

"Det bästa med att tävla i Skabersjö" 

Kaffekoppsjakt

Jag får huvudvärk utan kaffe. 
Jag blir slö utan kaffe. 
Jag blir sur utan kaffe. (det blir jag iofs ofta ändå)

Jag skulle vilja ha en såndär stor, tätslutande kaffe mugg gärna i ett snöre runt halsen eftersom jag har förmågan att sprida kopparna omkring mig. Imorse fanns där bara sådana där små koppar när jag skulle ta en kopp innan det var dags att gå ut. Oftast händer liksom något mitt i kaffedrickandet eller jag får ett spel och ger mig själv en örfil så jag vaknar till och ger mig ut. Då följer sista slurken med ut och muggarna hamnar på olika ställen där de passar in. Typ. Men idag var det jakt, måste fylla på förråden igen. Tänk om jag en morgon kommer ner och det finns inga koppar vare sig i skåpen eller i diskmaskinen.. Hemska tanke.

Kopp diggar med radion i inackorderingsstallet

Gul kopp brevid bal vid paddocken

 

Liten kopp brevid fodervagnen i tävlingsstallet

 arabkopp i fodervagnen

Lösa hästar

Det kom en bil inkörande på gården. Hela vägen från blomkrukorna fram till stallet så tutade han. Tut-tut-tuuuuuuuuuuut-tut-tut-tuuuuut.
 Jag tänkte jaha, det finns epa-raggare i Smedstorp också och fick inte jättebråttom att kolla vad som försegick. Gick ut mot vägen och när gubben, som det var i bilen, fick syn på mig vevade han ner rutan och skrek ut: "Hästarna är lösa, de är lösa" "Hästarna är lösa. Lösa"
Va? Sa jag och tänkte nu har Siv sprängt hagen igen.
"Hästarna är lösa. L-Ö-S-A" skrek gubben igen, antagligen frustrerad över att jag inte drabbades av samma stress och panik som han.
"Jaja" sa jag och gick mot stallet för att hämta grimskaft. "Tack, förresten, tack för du kom och sa till"
"L-Ö-S-A" skrek gubben igen, tutade en sista tur och körde.

Jag hämtade två grimskaft och Ida och fick till min förvåning se Flight och Mulle på fältet.
Aha.
"Jag sa till dig att de hade rivit en bit av staketet" sa Ida.
och de hade hon gjort, jag hade bara glömt det igen.

Iaf, infångade gick smärtfritt och vi klamsade igenom plöjd åker med halvmeters djupa spår. Mulle var på tårna och flight var lugn. Allt var som vanligt.
Trodde vi. I fältet hade Flight tappat halva ena ballen och Mulle båda framskorna.
Skölja sår och ringa hovslagare. Och svära, sen var allt som vanligt igen.

Fel sida staketet

Korvsug

Efter min, som vanligt, sena nattträning så behövde jag mat.
Jag svängde inom ett ställe i Bromölla först som jag trodde var öppet. Fail.
Så satt och spanade och bestämde mig att ta vägen om Kristianstad och flygplatsen istället för Trolle Ljungby(heter det så?) och Åhus.
Hittade matskylt och statoilmack som sa att den alltig var öppen. Tog avfarten.

KOmmer fram, parkar dåligt. Ser en fet buss som täcker ingången och jag hinner tänka vad pensionärerna gör ute vid denna tiden på dygnet. tiiills jag närmar mig butiken, som kryllar av killar, karlar, pojkar. Typ sportkillar eller nått. Hm. Undrar varför jag lyckas ha mina fulaste ridbyxor på mig, se trött och svettig ut, doh.
Sen svär jag över mig själv. Gå och köp ditt godis och din korv som planerat, annars verkar du ju ännu mera efterbliven och du lär aldrig träffa de igen så sluta bry dig. Okej. Tränger mig in i affären, kryssar fram mellan killarna som jag riktigt kan se hur de sniffar hästdoften i luften.
Hm, letar lite snabbt efter vad jag vill ha.
Tar en cola light, en påse godis, velar mellan macka och korv.
Egentligen är det ju korv jag vill ha för jag vet att sådana mackor suger.
Meeen, jag vill inte ställa mig kön i mina svettiga skabbiga kläder och säga "Jag vill ha korv"
Så, jag tar fegisvägen. Köper en macka och kryssar ut från affären igen.

Lättpåverkad fjortis man är ibland.
Typ när man är övertrött en onsdagnatt.

Fullt hus

Tur jag har Petra.
Hon gjorde storkok till alla gubbarna idag och bjöd på köttfärslimpa.
Nice.
Dessutom var hon hemma med sjukt barn och hon och barnet hängde då här med mig.

Sen var hovslagarAnki här, slog på skor och pratade.
 Riktigt nice med många tanter i stallet.
Redig kvinna reder sig själv eller vad det heter.

Faast ja, jag vill ju rida. Gubbarna får lov att spika.
Om de spikar så kan jag få in flera hästar och då kan jag rida mera.

I like the plan.

Handlelista

Stallåtgärder

I två av fyra stall behövs det göras lite renovering för att boxarna ska bli godkända och få användas.
I dagsläget är det endast (?) 16 boxar som får lov att användas. Eller nä, kanske 17, fast den ena är du ensam i stall att få lov att användas och dessutom med mått endast stora nog för en C-ponny.

I alla fall. Länsstyrelsen var här, berättade saker jag redan förstått skulle behövas att åtgärdas och sedan så sa de att det var mycket tänka själv som gällde. Jag fick bestämma när jag ville att de skulle komma tillbaka för att kontrollera, men om jag trodde att åtgärderna var tillräckliga och jag hade gjort vad de sa så fck jag ställa in hästarna i boxarna.

Lasse påbörjade jobbet förra veckan, han är flitig och duktig och jag är glad att han hjälper mig. Svetsar galler, spikar boxar, plockar ner galler som inte går att använda och sågar av vassa kanter. Ganska fort lyckades han göra klart två boxar.

Idag kom värsta teamet och reparerade lite andra boxar (som jag egetnligen fick använda, men var ändå kassa) och satte upp nya galler etc.
Roy, Henrik var här. Lasse naturligtvis. Och både Jimmie (bror) och pappa kom också.

Jag jobbade, red och hade lektioner. Visste inte ens att alla skulle komma idag.
Sen köpte vi burgare och käkade. De kom långt med stallet och förhoppningvis så färdigställs några boxar till imorgon och snart så kan stallarna fyllas.

Varje dag är jobbdag

Ingen rast och ingen ro. 
Hästarna vill ha mat varje dag. 
De vill gå ut varje dag. 
De envisas med att skita varje dag. 

Men, annars, förutom det så kändes det ganska lugnt idag. 
Hade planerat in vila på de flesta av hästarna och bara lektioner på eftermiddagen eftersom jag skulle tävlat. 
Meen, någon tävling blev det inte, utan halvledigt istället. 

Familjen Sjölundh var här och Lasse fixade i stalllet. 

Petra och Ida flyttade hit sina hästar. Det kom en ny inackordering, det kom också en ny i onsdags som jag tror jag glömt nämna. Det rullar på. 

Välta halm.. 

Spända tävlingshästar

Morgonen började inte världsbäst precis med pissregn och mög.
Varit smart nog att låta Siv sova med grimman iaf så tog bara 5 minuter att lura henne till att bli fångad före alla andra. Flight är naturligtvis perfekt väluppfostrad, hans vita strumpor var fortfarande vita sedan badet, manen låg prydligt på rätt sida som den blivit kammad och han marscherade rakt upp i släpet. Nice.

Tog längre tid än planerat att släppa ut alla andra hästar etc och vi var sena iväg. Stackars Ida. Jag är ett stressmonster när vi är försenade. (99 av 100 gånger alltså)

Köra i snigelfart för att inte få vattenplaning när regnet öste ner.
Framme på tävlingen var vi perfekt i tid. visa passet och sedan titta på 2 sedan lasta ut.

Sivan först. Hon var sadlad och klar, men att bara få på tyglar, martingal och mig tog sin lilla tid.
Rida fram i geggan ute först en stund och sedan in och hoppa fram. Hon var ovanligt lugn och sansad. Skötte sig. Hotade ingen och hoppade rätt trevligt.

Ida kunde gå med henne när jag promenerade banan och sen upp, ta ett par språng igen och sen in.
Gick rätt bra. Hon var fin, låg på lite, var lite för spänd och tittig runt om, tappade galoppen lite emellanåt, men ändå helt okej. Rev 7an som var ett egentligen enkelt räcke snett igenom, mitt fel, jag skulle låtsats som inget när halvhalten inte gick igenom, skit i det. Sen rev vi 8an också, en oxer ur sväng, vi hade korsgalopp och jag försökte fixa till och sen blev det trav på hndert. Bla bla. Ändå okej tyckte jag. Kändes mest soma tt hon behvöer ut och se sig om igen. Få lite rutin etc.

In med Sivan  i släpet med ilfart. Av med Flight. Han var nervös och spänd, inte tävlat sedan februari, stackaren. På med grejorna, upp och rid och så fort jag kom till framridningen så kallade de på mig på framhoppningen. In, rida fram. Spänd Flight, svarade inte riktigt framåt och jag var lite stressad också. Var dålig på att ställa om från Sivan som man ska sitta och vänta in i hinderna till flightan som man ibland nästan måste jaga in i hinderna. Precis tvärtomhästar. Aja, det ska man kunna, jag vet.
Och ja, han hoppade ju fint.

Och sen var han felfri på banan. Meen, lite för spänd, lite för mycket klara det för at than är grym och rädd om sig istället för det där man vill åt, jämt och fint flyt ni vet.
Jaja. Blir bättre nästa gång.

Sen åkte vi hem.
1 timme dit, 2 timmars tävling och 1 timme hem. Lagom.

För mina synder

... har jag fått Siv

Imorgon ska jag tävla. Inte tävlat på länge.
Ska bli riktigt roligt. Jag har putsat saker och trimmat hästar och ska försöka komma i säng något sånär snart så att jag kan sova lite.

Ida är naturligtvis här och ska hästtsköta imorgon på tävlingen.

Skulle bara genrepa lite med Sivan i paddocken tänkte jag, tog ut henne och då fick hon tuppjuck och stack.
Tog nog 10 minuter innan jag fick tag i henne. Hon skenade rundor med sadel och träns och hade roligt.
Nära tågspåret och jag funderade på om jag skulle få ut en ny sadel på försäkrningen om häst och sadel blev mos.

När hon var lagom svettig och varm lät hon sig naturligtvis fångas och därefter var hon ganska trevlig att rida. Kommer bli awesome imorgon...

Prata lite med stona

Beta lite på fältet

(Och ja, naturligtvis fotar man det första man gör om hästen sticker)

Nattträning

Klockan är 00.12. Min kvällmat står i micron, varma mackor med ost och skinka. På diskbänken står Killis mat och väntar på att gona till sig. Jag dricker te med mjölk och känner mig glad. Glad men trött. Och hungrig. Jag är ofta dessa tre saker nu om dagarna. Glad, trött och hungrig.

varit och tränat idag med. Sivan fick offra sig igen, eller snarare det stora privilegium att åka med och Mulle.
Åkte och tränade med de två jag för tillfället kände mig mest osäker med.

Nettan var här idag och hjälpte mig med unghästar och andra svåra saker. Som lastning. Vilket visade sig vara svårare än planerat och jag var rädd att Nettan skulle bli översprungen eller nått. Hon är ju inte så stor. Dessutom hade hon träbottnar på fötterna, vilket måste vara det optimala när det kommer till hästar.. Sivan slet sig naturligtvis innan vi lyckades få in de i transporten. Fan också. Jag som skrytit med Sivan och mig själv att hon blivit så mycket bättre. Fail.

18.30 kom jag iväg, en halvtimme senare än planerat. Klockan 20 skulle träningen börja och jag var lite sen, kom 20.10 och missade gruppen och fick ta nästa. Började med Sivan. Dagens övning var en fortsättning på förra veckan, runda fina språng, komma rätt på hinder utan att korrigera allt för mycket. Sivan visade sig från en någotsånär bra sida. Var betydligt lugnare än sist, men blir spänd och tappar galoppen då. men, vi jobbar på det. Vi råkade landa mitt i ett hinder en gång, men sen gorde vi inte om det åtminstone. Och första gången råkade det bli två där det skulle bli tre. Mitt fel. Räta upp mig snabbare. Hoppa inte för högt själv. Blicken. Rakrikta tidigare. Allt det där som jag säger till alla andra hela tiden.

Mulle var fin från början. Inte riktigt igång först, går lite bakom och lite framför handen, men sen så. Och jag red han bra. Ovanligt bra. Inte alls med obeslutsamhet eller blundningsmetoden. Lugnt och stabilt, in till hinderna, hoppa lyror och landa i balans och rida lugnt vidare. Björn riktigt nöjd. Jag med. Säkerligen Mulle också.

22.00 hade vi hoppat färdigt, lasta och iväg som ett jehu. Hemåt. Fy fan vad trött jag var i slutet.
På radion varnade de för blixthalka, jag blev nojig och körde sakta där det såg ut att kunna vara halt.
På ditvägen kan man prata i telefon med alla människor och tiden går rätt snabbt. Men 22.15-23.45 är det inte så många som är vakna och sugna på att prata. Det blir istället till att lyssna på musik, sjunga med så man får ont i öronen, knapra läkerol och hissa ner rutorna. Äntligen hemma. Av med saker, tända i stallarna, lasta av. Började med Mulle och släppte in honom själv i stallet. Fina Mulle promerade sakta genom hela stallet, stannade vid äppelpåsen tog ett äppel och promenerad in i sin box. Sivan lite vildare, men in kom jag med henne också. Fodra. Sket i att ta skiten i släpen och in till Killi och maud.

Ändå bra kväll. Jag tycker om att träna.

Skogstur

Elin var här och red med mig igår. Glad att jag lärt känna henne. Hon är rolig och lättsam och på på det mesta. Vi satsade på rida ut dag. Det regnade småspik hela förmiddagen, men framåt halv 2-2 så var det åtminstone uppehåll.

Först fick Mulle och Sofie sig en tur och sedan Flight och Sivan.
jag var så nöjd för jag hade hittat en mysig skog (på Österlen!)
Dock innebär den att man först måste ta sig förbi cementgjuteriet, genom hela byn, över järnvägen och vidare.

Hästarna skötte sig över förväntan och vi hade en supermysig dag.

Tiiiiills idag
Körde upp en bil på gården, ur kom en gubbe som presenterade sig.Han kom från idrottsföreneingen och de misstänkte att någon från denna gården hade ridit på deras motionsspår. Grusvägar tänkte jag lite osäkert? och efter en snabb övervägning med mig själv om jag skulle göra som jag brukar, bli förbannad, hävda mina rättigheter och göra klart att jag gör som jag vill, eller om jag skulle spela snäll och inte skaffa mig ovänner så bestämde jag mig för alternativ 2. (wow)

Var lugn, sansad och trevlig. Även när han sa att man fick backa ut kusen i skogen om den skulle bajja eller ha sådana påsar under svansen. Jag skrattade inte ens, bara nickade förstående.
Sjukt många vuxenpoäng samlade jag där. Kändes bra.

Dessutom lovade gubben att visa mig vart man kunde gåå för att komma till skogen och vlka stigar som var okej och inte. Härligt.

Slavbarn?

Jag umgås ju väldigt mycket med familjen Sjölundh, de var häromdagen på besök hos mig. Medan Ida, Petra och Lasse fixade i stallen som för övrigt håller på att storrenoveras nu så gick Erik, 9 år, och jag in och lagade mat. Erik var jätteflitig och duktig, brynte och kyckling och sa hela tiden, vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra nu? Rligt med hjälp i köket.

Senare vid middagen så berömde jag Erik och berättade för Petra och Lasse att han varit duktig och hjälpt mig, Petra berättade då att hon haft sådan lyx att för ngåra dagar sedan hade Ida och Erik städat hela huset och sen lagat middag tills att Lasse och hon kom hem. (Sjukt bra jobbat)

Erik kläcker då ur sig och kollar på mig: "Det är ju det jag har sagt, du ska ju skaffa barn, så att du har någon som kan laga mat och städa till dig."

Alla vi skrattar och tycker det är roligt och kommenterar med att det måste ju vara en pappa till barnen etc Erik funderar en stund och säger: "Fråga Pavve, han kan bo här till du har fått barn, sen kan du ju få göra slut om du nu så gärna vill det"

Hm, tror ändå det blir ett nej på det. Inga barn, får laga mat själv ett tag till.

Flitiga Lisa

Eftersom jag varit slö och trött igår så var jag pigg och utvilad och på g idag. Bestämde mig för att rida alla hästar som går att rida och tömköra resten (typ den som inte är inriden)

Lät de 6 hästar som står i tävlingsstallet bli inne.
Sillens box har för övrigt fyllts av ett sto på 5-år som antagligen redan är såld igen, men iaf, hon kom i onsdags eller torsdags tror jag.

Satte fart, började rida. gjorde samma övning som "tanterna" (förlåt, vet inte vad jag ska kalla er) hade gjort i  lördags. Härligt. Hästarna lydde, mina ben var på g och red som satan.

Affe var här och hängde, som han har gjort till en trevlig vana, och vi fixade lunch, sen fortsatte jag rida, mockade etc. Dock tar det sin lilla tid att mocka 10 boxar, rida 8 hästar och tömköra en. Och hinna äta emellan.

Fast jag klagar inte, tycker ändå det är härligt. Sådana här dagar är egentligen de bästa, när jag slipper åka någonstans, inga tider planerade utan bara vet att det är hårt arbete som väntar. Många fina hästar att rida, pausa med lite mockning så armarna också får sin träning och sen in och däcka stenhårt. I like.

Lyckades även ta mod till mig att rida Radda, en treåring som jag hade på inridning i våras och som nu kommit tillbaka för vidarutbildning. Dock är han ju inte riden sen han åkte härifrån sist, dvs i maj.
Har longerat och tömkört honom lite. Och idag så provhängde jag lite, provsvingade med benet och sen smög jag upp. Väl uppe var det bara att rida. Gutt. Nöjd med mig själv, bra etablerad inridning.

När jag precis kommit in och börjat laga mat vid 20-snåret så ringde telefunken. Ny inridning (e Callahan) på ingång. Hade strött en box, men sen nästan glömt att hon också skulle komma. Jag fick lite dåligt samvete när jag frågade Ullis, som äger hästen, om hon klarade sig själv, vilket hon svarade glatt japp på. Och det verkade ha gått snabbt och smidigt för sen kom hon in med lite förmaningar och varningar etc ang hästen. Drack ett glas vatten och gav sig iväg igen.

Såå, ytterligare en häst. Jäklars i havet. Här ska jobba.

Radda från 3-årstestet

Indra  e Callahan, (dock är bilden tagen några dagar senare)

Höjden av slönhet

Jag var trött när jag vaknade. Riktigt jävla skittrött. Trött och sur. Snoozade en timme. Masade mig upp. Svor över mig själv, vem fan tar på sig att jobba varje dag?  Hästarna gnäggade glatt och jag blev åtminstone lite gladare. Tog dock dubbelt så lång tid som vanligt att fodra lägga på täcke, släppa ut och köra ut hö. Väl det var gjort bestämde jag mig för att ta en kaffepaus.

Insåg när jag öppnade kylen att det för en gångsskull fanns mycket och god mat där. Nice. Bredde mackor, tog datorn och mitt kaffe och begav mig mot sängen. Bädda ner mig, käkade mina mackor, störde mig på de i lyxfällan, och bestämde mig för att unna mig, utan ångest, att ligga i sängen i några timmar och sedan jobba.

Slöönt. (Slött och skönt)

Petra hörde av sig och sa att de skulle komma och fixa lite med elen på staketet. Jaag drog ut på det in i det längsta innan jag satte fart mot stallet. 2,5 hs stalltjänst, 4 hästar att rida och lektion. Inne sent som vanligt. Men skit i det. Ibland måste man faktiskt få pausa.

Tantläger lördag

När jag vaknade 06.00 så visste jag inte om jag hade hunnit somna eller inte. Ingen bra känsla.
Smög ner, såg lite rester från en bra kväll. Ut i stallet. Fodra alla hästar. Släppa ut mina och börja mocka.
1,5 h senare kom Helena ut och hjälpte mig med resten av stallet. Resten låg inne och sov.

09.00 frulle. Mackor, kex och massa pålägg. vi åt så det nästan stod från öronen. Och därefter ut till hästarna. Efter öveervägade hade jag delat upp hoppningen idag till två grupper istället för en. För att alla skulle få ut så mycket som möjligt av passet. Passets upplägg var en fortsättning på gårdagen, rakriktning, hindersökande, räkna galoppsprång och komma väl ur svängarna.
Båda grupperna skötte sig utmärkt. Såklart. Kanske överrasknade bra med tanke på den sena kvällen och den antaligen inte så jättebra sömnen.

Efteråt drack vi lite kaffe igen och alla fick tips och råd med sig hem om vad de skulle träna vidare på.

Hoppas alla var nöjda och glada, jag hade iaf en mycket trevlig halv helg och göra gärna om detta upplägg.

Men sen var det powernap i några timmar innan jag orkade ta tag i att börja rida mina hästar...

Tantläger fre

Maten hade inhandlats, boxarna strötts och bommarna lagts ut.
Fem glada tanter, tjejer, mammor, kvinnor, kärringar, ryttarionnor etc skulle komma.
Två hade bokat sovplats och fyra middag.

Trevligt och spännande. Taggad. Fredag 18.30 var de på plats.
Vi började med att gå igenom träningsupplägget, dagens syfte och morgondagens syfte.
Därefter tränade vi i ca 75 minuter, fokus var att ha kontroll på steglängden och att kunna rakrikta.

Fyra hästar installerades i sina boxar.
Vi gick in. Jag tog fram vinet direkt och pytsade ut. Efter ett glas till de två körande så ordnade de skjuts och allt som behövde ordnas hemmavid och frågade mig om det fanns extra täcken och kuddar. Natuligtvis!

Jag lagade mat och tjejerna turades om att duscha och bada ångbastu och dricka vin.
Sedan serverades det kyckling med fetaost, salami, basilika och soltorkade tomat-röra, till det ris och sallad.
Till efterrätt blev det fejkad äggtoddy och kaffe. Allt verkade gå hem.

Vi diskuterade hästar, livet, delade erfarenheter, skrattade och hade mysigt halva natten innan alla tjejerna kröp till kojs i sina våningssängar med ridlägerkänsla.

Parkering är inte deras starka sida..

Akilla som gårdshund

Grymt inspirerad från gårdagen. Taggad, peppad, nu jävlar!

Rida, mocka, släpa hästar, släpa mat. Same old same old.

Trimmade Päran rejält och han blev helt galet fin. Longerade Flightan och Sivan bara. Siv slet sig. Score.
Flight var också taggad. jagade Killi och hann ge henne en framhov i sidan innan jag fick honom till att lyssna på mig. Hon får dock skylla sig själv som tror att alla hästar är hundar och att de vill leka med henne.

Annars är Akilla nöjd med livet här. Det märks på henne. Hon strosar rundor, har alltid koll på var jag är, följer med in när jag går in, följer med till ridhuset när jag ska rida där, men sen går hon en tur själv sticker dock in näsan emellanåt som för att kolla att jag inte rymt.

Akilla älskar att trigga Siv. Siv är rättså lätttriggad och sparkar gärna efter Akilla om hon blir provocerad, något som Akilla tycker är rolgit och hoppar vigt undan som en lek.
Fast jag blir nojig, jag har inte råd med skadade djur.
Akilla gillar inte Mira (ja, katten fick heta det) Mira gör henne svartis.

Akilla gillar att skrämma lektionsbarnen, skälla och vifta på svansen samtidigt. Sen kommer hon nöjd till mig och berättar att även idag fick de sig en blåsning.

Sena kvällar och tidiga morgnar gör Akilla morgontrött och då ligger hon helst kvar i sin bädd även när jag ropar och frågar om hon ska med ut. Mest fnyser hon till svar och låtsas inte höra. Då är hon pigg och vaken vid kafferasten och då följer hon med sedan.

Det är härligt att ha en hund.

Träning i Mjällby

 eller typ mjällby. Ovanför Sölvesborg iaf.

Har inte tränat på ett tag allting annat tar sin lilla tid, tyvärr blir det bortprioriterat, men igår blev jag så sur på mig själv för att jag kanske gör så som jag absolut inte vill, glömmer bort målet och syftet. Ringde Björn som, som alltid, är supersnäll och trevlig och vill hjälpa till och ställa upp. Jag kunde komma dagen därpå, dvs idag, efter hans vanliga träningar.

Bestämde mig snabbt för att ta med Sivan och Flight. Siv för hon är den jag verkligen behöver mest hjälp med i hoppningen eftersom hon har så jäkla många egna ideer och Flight för att med honom behöver jag inspiration att kunna rida hemma, han är ibland så okomplicerad at than nästan blir tråkig.

Övertalade (dvs frågade en gång) Ida att hänka. Bästa sidekicken ever. Sadlade Sivan här hemma för att slippa tjafs där uppe och för att Ida skulle slippa hänga som en vante efter när jag försökte sadla. Ja, kanske att undvika diskussioner och övning, men vi är inte där än, det kommer.

Övningen idag var framhoppning på vattenmatta i långsamt tempo, sedan hoppa mindre banor och hela tiden bara sträva efter att få bra språng. Att hästen skulle hoppa upp sig. Sivan har ju en tendens att springa alldeles för mycket och det blev lite tjafs innan hon vant sig och jag vant mig och vågade var tllräckligt kall. I slutet gjorde hon flera riktigt fina lyror.
Björn tycker att jag ska fortsätta på samma vis, aldrig låta henne rusa på, sitta kvar, mjuk i handen, ja, allt det där.

Flight var fin.
Han är alltid fin.
Fick lite tips med honom, typ böja lite mer, öva p åatt ligga kvar lite bättre inför hinderna, då jag tidigare mest låtit honom galoppera på så länge han inte rusar eftesom han som bebbe alltid tog ett steg för mycket. dock, som Björn sa, så var han kanske inte tillräckligt stark innan, men är det nu.
Och jag håller med honom, dåliga ursäkter är det värsta jag vet, rid och var tyst. ;)

Awesome att träna iaf.
Blev glad och längtade hela vägen hem efter att få rida nästa dag.

Hemma, 23.30, lasta av, fodra, däcka i sängen. Slönt. 

..

Ångestlista

..eftersom det är så mycket att komma ihåg jämt och ständigt har jag försökt göra det till en vana att skriva upp saker. Jag skriver upp i kalender, på olika white boards som finns i stallarna, på lappar och skrynkliga servetter.
Små saker som ska göras eller personer som ska ringas, räkningar som ska betalas, beslut som ska fattas osv. Korta uppmaningar till mig själv etc. Tänkte idag att allt skulle sammanställas och bockas av från en lång  lista, göras ordentligt och inte bara lite där occh lite där.
Då blev det en ångestlista.
Den tog liksom aldrig slut. Göra det och det och det och det, köpa det och det och det och det, ringa den och den och den. Osv, ni fattar.
Sååå. Jag slängde den långa listan, spred ut mitt klotter igen och tog en liten lapp och gjord två saker på den som sedan kunde stykas och gick till stallet, hittade en att göra och gjorde det. Fast det dåliga med detta är att alla saker kanske inte blir gjorda och kanske inte i rätt ordning. Men, det får bli så tills jag har någon annan plan.

Jag tror jag gillar kullar och inte berg.

Berg eller kanske kulle från Azorerna (yes, jag först där på den lilla vita)

Många arbetare på samma gång

Måndagmorgon. Lugnt och tyst och kallt i huset. Skönt. Ny vecka, dags att sätta fart.
Ut i stallet som vanligt. Lät några hästar vara inne att börja rida eller aktivera på annat sätt. Hade de två nya lösa i ridhuset var för sig. 2-åringen var vild och spattig och frustade och kastade sig för saker hela tiden, medans 3-åringen som jag haft på inridning tidigare var lugnare och sniffade mest rundor.

Red Curre-dutten barbacka i paddocken en stund, han var pigg och glad och skuttade sådär härligt som bara han kan. Jag fick skav i rumpan men blev upprymd och skuttig. Gillar honom.
Sen red jag Sivan. Hon gillar nog inte mig alltid. Tog ett par gånger innan jag lyckades vara på ryggen, sen skrapade jag benet i sargen ett par gånger när vi inte riktigt var överrens om vart vi skulle, dock är jag ganska förlåtande när det kommer till Sivan och när det smällde ett par gånger över några små hinder var jag glad igen och allt det där andra var ju småpotatis.

Vid middagstid började folk droppa in. Affe kom och hade stalltjänst med mig och ett par timmar senare kom Nettan som skulle ha trädgårds/platttjänst. Bra med hjälp. Sådant som att rensa ogräs på alla ytor runt om här är saker jag får svårt att hinna med, därför bra att min mamma är snäll och erbjuder sig.
Affe och jag tog en utetur sen, och jag var nervös och gav han en massa förmaningar och varningar så han skulle fatta vilken mylla det var att få rida en sådan fin häst och att han inte skulle göra något dumt. Typ. De skötte sig, både Affe och hästen. Mest hästen såklart. Fast Affe höll sig från att ta några egna intativ och försökte åtminstone göra som jag sa när jag galde på honom, stackarn, så jag var nöjd. Och såklart var det trevligt med sällis på uteturen, mina kompisar vill ju mest trimma annars när de kommer på besök.

Jaja.

Jessica (min syster) och hennes pojkvän tog tåget hit från Malmö och fick se kungadömmet för första gången. De fick "the tour" och sedan sattes de i arbete i gästrummet med att sätta ihop sängar. Nettan fortsatte rensa ogräs, Affe hade begett sig hemåt och jag fortsatte att rida hästarna.

Jag slutade i lagom tid till att hinna laga min nya egenkomponerade snabbrätt som verkade uppskattad. Kyckling med gojs, ris till det, enkel såsa och sallad. Tadaah!
Göran kom lagom till att vi skulle äta. Kallade mig för snutte som han brukar envisas med och skrattade åt mig när jag tyckte att det var mycket pappersjobb. Fast det är ändå gött att pappa också har ett eget företag och han är lite mer för det där med att ha koll på lagar och regler och sånt som jag mer vill göra som jag tycker än som kanske staten tycker, och då brukar jag fråga honom.

Mat med familjen. Mysigt. Längesedan jag träffade Jessica iaf.

Sen sätta fart igen. Ta in föl som skulle chippas och sedan nya elever som skulle läras att rida.

Sivan älskar att bli riden... 

Det är inte alla som jobbar.. 

Sena kvällar kräver mycket mat, det är tur att det är självservering som gäller..

Kass ved och nya hästar

Med hjälp i stallet tog det inte lång stund alls att mocka båda stallen och fixa allt med hästarna. Härligt. Alltid skönt att få det gjort på morgonen. Sen hoppade Boel, gick bra. Roligt.

Efter det så tog Ida och jag en tur på ett par hästar innan nästa lektion började. Söndag och jobb.
Fast vid halv 2 gick vi in. 

Ida klagade på att det var kallt och jag klagade på att vi inte hade någon ved.
Projekt hitta ved gick snabbt men projekt hitta yxa/såg gick sämre. Två kassa slappa sågar hittade vi och det enda vi lyckads få till i lagom stora bitar med hjälp av sågen, hammare och lite ilska var gamla hyllplan. Dock kände vi oss nöjda med det och eldade papper och hyllplan tills det blev varmt åtminstone vid spisen.

Senare på eftermiddagen kom två nya hästar, en som ska vidarutbildas och en som ska ridas in. Spännande med nya projekt.  Like it. 

Inridningshäst e Skovens Rafael