BM flyttar norrut

Efter mycket om och men hittade Big mama äntligen rätt och flyttar till nytt hem och ny ägare idag.
Körde upp med henne, vetbesktigade och spanade in nya villan. Rena lyxen, hon kommer trivas. Massa härlig skog, stora fina hagar, lagom med jobb och god mat.

Vi önskar Carin lycka till och tackar BM för denna tiden.

Balsam för själen

En tur till vomb var precis det som behövdes för att hämta inspiration och motivation igen. Tog med min favoritfux som till en början itne alls ville bada och gick inte i förrän Idas häst gått i. Akilla plaskade direkt ut och lufsade rundor och väntade på att vi skulle lyckas komma med.

Galopperade en massa i backarna också och hoppade lite stockar.

Sista dagen på sommarlovet. Bra avslutning.

Vi skrittade en lång slingrig igenvuxen stig och jag vände mig om och sa till ida att jag tyckte det var skönt att bara skritta också, liksom mysigt och skönt. Hon funderade en stund sen sa hon, "ja, man kan liksom tänka på allt möjligt och blir ändå glad. Precis det här skulle mamma behöva"

Underbara fina unge att tänka på sin mamma. Jag började planera när jag skulle hinna med en tur med Ida och Petra och planerade högt med Ida att jag kanske kunde köra dit en häst och sedaan hämta resten. Ida funderade en stund, sen sa hon " jag tror det är skönare för er om inte jag följer med"
Snäll och osjälviskt.
Sagt och bokat. Fredag it is.

Världens sämsta banbyggare och världens bästa häst

Päran och Mulle på tävling idag. Varsin 120. Vi körde vid halv 8 och var hemma vid 11. Kändes helt lagom lång tävling. Ida och jag naturligtvis, vem annars.

Mulle och jag fick ett missförstånd, så blev ett riv och sedan en volt.
Päran var klockrenare än klockrenast. Gah. Vilken känsla jag fått med den hästen nu. ÄNTLIGEN!
felfritt. Inget känns högt. De hade kunnat höja 1 meter och det hade känts lika dant. Härligt I tell you.

Dock världens sämsta banbyggare hela helgen. Ska aldrig mer åka på någon tävling där han byggt. Konstiga avstånd med linjerna, igår var det allt för många tillbaka svängar, inga linjer alls. Och i 1 mter för unghästarna var det 8 vänstersvängar och 1 höger. Jag varken skojar eller överdriver. Vi pratade både med honom och med domarna. Domarna höll med men de kunde inte göra något och banbyggaren påstod att allt var i sin ordning. Suck e luck.

På tävling med team Maffiakungen

Ida tävlade idag. Sin fjärde riktiga tävling och sin första 90 och hennes första storhästtävling. Hon är 11 år. Hon är världens bästa adapt, hon har talangen, hon har känslan, hon skulle bara våga tro på det själv lite mera.
Vi har tränat och laddat inför denna tävling. Jag trimmade lite extra på hennes häst i veckan så att allt skulle sitta där det skulle. Han, hästen, har för övrigt inte tävlat på ca 2 år och innan dess med enbart mig i sadeln.

Kommer dit, hästen, vi kallar honom MK var taggad till tusen.
I början när man hoppade upp på honom så brukade han lägga av ett bocksprång, jag kände på mig att det skulle hända idag också och envisades med att hålla i Ida och honom när jag lyckats baxa upp henne. En nervös unge, en stirrig häst och en förvirrad pappa (idas) att hålla reda på. MK var på tårna. Allt för mycket på tårna tyckte jag. Min puls var på 450 och jag gjorde allt jag kunde för att verka som vanligt när Ida med nervös darrig röst kom och bad om hjälp eftersom att hästen inte alls kändes som han brukade och ingen visade någon som helst hänsyn till henne på framridningen.

Banka till honom, låtsas som inget och rid där du planerat. Håll till höger om du möter någon och vik inte undan eller sakta av om du har högre tempo än de. De lär flytta på sig, MK bryr sig inte, bara att rida. hojtade jag och syftade på de 50 folk i kingslandkläder som satt och sågade. 

Framhoppningen gick bra. Lugnet började komma tillbaka. Inne på banan, Ida följde vår noga uträknade plan och red väldigt väl. Hon har verkligen en perfekt sits. Om det där med att slappna av och njuta lite av åkturen, det kommer. MK dessutom tycker allt är superlätt och låter sig snällt lotas runt. Härligt. Felfritt.

Gutt.

Jag hade bara Sillen med ochhan var också felfri, men skit i det, det var inte det som var huvudsysslan idag. 

:)

Flyttning

Flyttlasset går.
Eller gick. Iförrgår.
Ut från mina vänner, in i råttboet. Ja, kändes tyvärr så.
Ångest. Megaångest.
Klart man inte ska bo inneboende hela livet och det var faktiskt otroligt skönt när man gick och la sig första kvällen. Själv.
Eller åtminstone nästan, Erik hade tjatat sig in och sov i soffan bland flyttkartonger och röra. Mysig unge.
Det blir säkert bra, om jag kommer iordning. Om de fixar allt som jag redan upptäckt är trasigt. Om de tar bort byggnadsställningen vid dörren så jag slipper bocka mig varje gånng jag ska in.
Eget hem åtminstone. Länge sedan sen sist. Här ska slängas grejor omkring sig. ;)

Old bffs

Simon och Anna hälsade på idag. Var riktigt roligt att träffa dom, alldeles för länge sedan, som vanligt. Som vanligt mestadels mitt fel också, jag jobbar alltid, annars är jag trött och tråkig. Så verkligen glad att de fick sina tummar loss och kom till stallet. Vi gjorde inte så mycket, mest pratade skit medans jag jobbade. Anna fick äran att rida Love och Simona fick äran att leka lektant med Ida och Wille och de hade höjdhoppningstävling i paddocken. :)

Simona och Anna var två av mina bästa vänner på Bollantiden. De är ett år äldre än mig och försökte lära mig allt de kunde om att ragga killar, klättra över staket för att komma in på tingvalla, använda falskleg på krogen, lifta, moona och bara se till att man hade så roligt så möjligt mest hela tiden.

På taket på husbilen ska det åkas då 3 av 4 tagit studenten. 

Innan utekväll 6½ år sedan..
(anna, jag, simon, emelie)

Reunion 3 år sedan..

Simona har fortsatt lite på samma spår, Anna har blivit sundare, tränar mest hela tiden, pluggar och har pojkvän. Emelie, eller Slemelie, som var fjärde kompanjonen har flyttat tillbaka till Kalmar och lever riktigt vuxenliv. Tiderna förändras, men minnen är ju kvar.
Och som sagt, underbart roligt att träffas iigen .

Dagens läxa från Kung Karma

Jag brukar ofta tjata om karma. Dvs allt 'ont' som händer en bottnar i att man tidigare själv gjort 'onda' saker.
Egentligen tror jag inte helt och fullt på det och vill helst inte att det ska vara så, men tanken är ganska spännade.
Men måste jag varit väldigt ond tidigare i mitt liv med tanke på detta årets olika tragedier.

Idag fick jag mig en känga av Kung karma.
Tidigare nämt att Sivan varit lite låg och jag varit rädd för skador. Att tilläggas kanske är att hon efter tävlingen då hon åkte med Päran blev olyckligt kär (brunstig) och pissade, klättrade över stenmuren osv för att få uppmärksamhet från päran. Petra sa det när jag hoppade och jag gnällde på att Sivan inte kändes som hon skulle "hon kanske har ont i äggstockarna" sa Petra. Äh sa jag bara, hon får bita ihop, hästar har ju brunstat förr och hur farligt kan det vara?
Idag, var Sivan på g, superfin att rida, men i min mage dunsade äggstockar och värsta mensvärken på länge så jag knappt kunde skumpa rundor på hästen och att hoppa några hinder tänkte jag inte ens på. Karma.

Vad hände? Produktiv dag!

Vaknade pigg och någorlunda utvilad halv 7. Dagg i gräset och tyst och lugnt. Mysigt. Hästarna gnäggade i stallet och fuxen sparkade på boxdörren som vanligt nr man inte är tillräckligt snabb och ser till att han får mat först. De andra är äldre och klokare och lärt sig att de itne blir glömda. Till och med Sivan vet hur man väntar. Körde in hö till alla hästarna i hagarna.
Släppte ut och sedan joggade killi och jag ett varv. Bra väder att jogga i, vindstilla, inga bilar, inga folk. Landet. Suga in luft i lungorna.

Mockade stallet, red en häst. Lektion som gick väldigt bra, nästan överraskande bra, eleven hajade min princip, satte i verket och allt funkade. Nice!

Åkte på loppis på skatorna med Nettan, inhandlade en borrmaskin (!), bra nu när jag ska flytta tänkte jag, slipper jag låna av folk när jag ska borra mönster i väggarna.

Gammal bild från när Killi lekte häst. 

(Ja, hennes egen idé)

Letar ju nytt stall till hösten och hade fått nys om ett som senare fick ett besök. Mysigt stall, verkade praktiskt, dock ingen paddock, men ridhus och lite i, vad jag tyckte, dyraste laget. Vi skulle fundera båda parter och på torsdag ska jag åka och titta på ett annat stall. Sen får vi se vad det blir och vad som händer och fötter..

Väl hemma var det fortfarande lugnt. Tömkörde ett par hästar (ponnyer) och red en till. Bra lördag. Lagade lyxig mat och hade date med mig själv. Bästa daten på länge. Bra sällskap, ingen pinsam tystnad, ingen som ville hångla med vitlöksandedräkt och jag behövde inte sminka mig eller välja kläder.

Semester

Både familjen Graflind och familjen Sjölundh har begett sig på helgsemestrar. Torsdag-söndag. Vilket lämnar mig och Killi ensamma i stallet och runtomkring. 

Det var längesedan. Längesedan jag var ensam. Längtat lite i smyg. Gillar såklart dom och uppskattar allt de gör för mig, men nu var det skönt med semester. 

Semester från att behöva planera eller tänka överhuvudtaget egentligen eller prata.
Nej, missförstå mig inte, jag blir aldrig tvingad eller uppmanad till det, men ja, ni förstår. 

Idag var en riktigt bra dag. Jag var glad. Red lite långsammare än vanligt. Började dagen med att trimma en väldigt fin fux i paddocken för första gången på länge. Detta är livet tänkte jag. Galoppera lite, trycka till lite med ena skinkan och det blir ett galoppombyte, tänka framåt och han har redan ökat. Härligt. Sol var det också. 

Gah som jag njöt. 

Gjorde ett veterinärbesök som kändes skönt att få överstökat och positivt i bemärkelsen att det inte var något jag kunde gjort för att förebygga eller påverka dess utgång.

Fick tummarna loss att ringa för att kolla lite höstplaner med bra utgång.

Fick ett oväntat och skuttigt sms.

Sivan skötte sig.

Akilla löd.

Och avslutade alltsammans med att laga hälsomsamma squashplättar med lax och pepparot och nu sitter jag däckad i soffan.

Bra dag. Love it. 

Fuxen i fråga

Två maffiakungar som enats

Äventyr med Team JIW

Vi, vi som i vårt team, består denna sommaren av Wille, Ida och mig. Vi har synkat dåliga skämt, hästuppfostran, onyttig mat och mottot "skit i det" ganska bra tycker jag.

Eftersom Idas ponny Boy plötsligt dog, två dagar efter att vi krockat, (stackars stackars unge) la jag ut en annons att duktig ponnyryttare sökte projekt. Tre veckor senare kom Love. Love-Bov, en 4-årig snygg C-ponny som varit hos allt för skraja människor. 1,5 månader senare kom även Svea, en ganska liten 7-åring C-ponny som vi från början bestämde att hon skulle vara Ida och Willes gemensama projekt. Allt med min handledning och övervakning naturligtvis. Wille har även en egen ponny och Ida en liten storhäst som hon "ärvt" av mig, via en av mina hästägare. Sen plus de hästar jag har och har haft under sommaren så jobbar vi tre stenhårt nästan alla dagar i veckan. Ganska mysigt.

Love och Svea har utvecklats enormt och jag är så nöjd och stolt att båda ungarna har precis rätt tänk och känslan man vill åt. Wille är ju fortfarande lite mer grön och har inte varit med eller ridit lika länge som Ida och är dessutom två år yngre, men han jobbar på så gott han kan och bär rundor på sin pall när mina hstar ska sadlas och tränas eller jag gnäller på att de är för dåligt borstade.

Idag var det iaf Ida och Wille som skulle få åka och hoppa på Pay and jump. I tomelilla. Man hade önskat lite bättre flyt, förberedelser och organisation, men alla var glada och positiva och ungarna red riktigt bra. Glad att man är tränare när de sitter där de ska, galopperar utan handbroms, uppför sig mot hästarna, visar hänsyn mot de andra ryttarna och personalen och framförallt peppar varandra. Precis som det ska vara.
På pay&jumpen var också en av mina andra elever som även hon skötte sig och tog sig runt banan mycket bra och allas våra pantertanter som både Ida och Wille pratade om och "hon sa det och hörde du det och såg du det osv" hela vägen hem. Lyckat alltså.

Livet går vidare

Fortfarande sur. Fortfarande ångest. Vet inte vad som fattas.
Axeln läker och läker, jag är klen i den och blir ofta trött och får värk mellan skuldran och ryggen typ, men det går över igen.

Var hos en ortoped som tyckte jag hade tränat på bra (hade inte tränat) och att därför operation inte var nödvändig. Skönt.

Var hos en sjukgymnast idag och fick lite övningar att stärka med.
Har fått sämre hållning också, måste hela tiden tänka på att jag ska sträcka på mig. Lång som ett ösregn har jag ju i princip alltid varit så behöver ju inte huka för den sakens skull.

Hästarna börjar också komma mera igång. Sivan hade några toppenfina veckor och hoppade som one-million-dollar, men efter en sämre hoppass blev jag nojjig och nu får hon gå på lite halvfart i ett par veckor då jag inte vill ha en skadad eller överansträngd häst.

Trodde att kanske det faktum att jag inte tävlat på ca ett halvår var en av anledningarna till att humöret verkar ligga lågt, men inte helelr velat tävla för tävlandets skull, menar är trots allt ingen hobbyryttare. Gjorde därför "comeback" förra fredagen. En Sivan runda med 3 ner och en P-B runda med 2 tidsfel bara. Var faktiskt sjukt nöjd. 3 ner är kanske inte mycket att hurra för tycker ni, men Sivan gick att brodda, hon försökte inte sparka ner någon på framhoppningen och på banan var hon mest spänd och taggad vilket kommer försvinna efter någr fler tävlingar i kroppen. P-B red jag så sjukt bra. Gött. High five me.

Nästa tävling var nu i söndags. Två felfria rundor. 110. Bra kändes det, men inte toppen, inte sprudlande. 110, vad fan är det? Känns bara så misslyckat sitta och hoppa sketna 110 när vi (jag och hästarna) skulle haft en lysande sommar. Det var ju så vi tänkt ut det.

Tror emellanåt att det inte bara var armen som vart skadad utan jag slog i skallen och blev efterbliven eftersom det tydligen var en bra prestation av mig att rida runt 110. Jag trodde trots allt att jag var bättre och att det förväntades mer av mig? Åtminstone jag förväntar mer av mig. Är jag inte bättre än såhär så får det vara.

Tycker du det är roligt att rida då? Klart som fan jag tycker det är roligt att rida, tänk bara hur sur jag varit om jag itne fått rida heller.
Okej, men jag jobbar på det. Och anstränger naturligtvis mig och är glad och trevlig bland folk för det mesta. uppskattar att folk vill umgås med mig trots min munterhet. Och så småningom blir jag väl gladare igen.

Eller nått. Eller har jag blivit sur kattkärring redan vid 24. För somliga går det ju fort. 

och förresten en sak till, ja, vet uttrycket fake it until you make it, men ibland måste man gnälla för någon (typ en blogg) så man slipper gnälla ihjäl någon annan.

På tävling med helan och halvan

Stolt tränare när ungarna kan rida ut själv på våra två "projekthästar" Svea och Love

felfri 1

felfri 2