som en tjej

Kände jag mig just.
Det är sen kväll. Jag sitter och slösurfar och kan inte förmå mig att gå och lägga mig som vanligt.
Hör prassel från skafferiet, dörren är öppen in dit och jag kisar för att se om jag ser något i mörkert. Har tidigare sett spår av möss där inne och tänker att jag ska döda dom. Går in, ljuset tänds och en fet liten husmus stirrar förskräckt på mig. Jag letar efter någon lämpligt tillhygge att drämma till den med utan att gå därifrån, tar en full flaska rengöringsmedel och försöker släppa den på, han får sig en smäll, men kan ändå fly undan. Upp i en läskback. Jag försöker kalla på Akilla, men den jycken är ju blödigare än vad jag är och där får man inget döda-musen-stöd. Försöker fundera ut hur man dödar en mus när man inte har något bra att slå med. Den gömmer sig bakom en back och jag puttar backen den hårdaste jag kan, typ, mot väggen. Sen sitter han där. I väggen. Det ser så äckligt ut att jag måste gå ut från skafferiet, hoppa en runda och skrika iiiii iiiii och bli irriterad över mig själv och min tjejiga reaktion. Försöker komma på hur jag ska få loss han från väggen och tänker hur ljummen och äcklig den kommer vara att ta i. Fy fan. Springer några rundor i köket, tar ett djupt andetag en bit hushållspapper och grappar tar i honom och kastar honom snabbt i soptunnan. Dammsugar skafferiet och sprutar rengöringsmedel och torkar.
När jag är ute i stallet är det mer jobbar-jannicke. Då gör man mer sånt. Tar i skit, rensar ut ohyra, slår på saker, bankar och skriker. Inne, och särskilt idag när jag varit iväg och varit sminkad och typ fin hela dagen då känns det på något sätt annorlunda. Konstigt det där faktiskt.

Sivan har blivit snäll

Jag misstänker starkt att det är något fel på henne. Hon har inte bitit eller sparkat mig på flera dagar. Hon går att leda till och från hagen utan att hänga skrikandes efter. Hon går att ta ner i ridhuset, ställa brevid pallen och hoppa upp utan att hon stegrar och kastar sig bakåt. 

Hon varit fin och bra att rida. Vilket hon oftast är. Hon plågar Curre i hagen precis som vanligt. Leker mer med sitt hö än äter och petar i kraftfodert när man tittar på och äter när man inte tittar på. Precis som vanligt. Meen, nu har jag änmdå bestämt att hon ska ta det lite lugnare, har inte tid/råd/ork/lust med en sjuk Siv. Lite lugnare, men ändå hållas igång. Jag ska investera i ett bättre och tjockare täcke till henne så hon slipper frysa och ge henne ännu mera kärlek och kanske inte skrika på henne nästa gång hon hotar med att hugga mig. 

Fina, kalla, snöiga dagar i Smedstorp

Micke och Molle

... eller Micke och Macke. Var här förra helgen och till deras stora förtret så glömde jag nämna det i min blogg. (förlåt) Macke är mickes kompis som jag aldrig träffat innan, men han var trevlig.

Micke pratade jag med för första gången för ungefär 6 år sedan. Sedan dess har vi pratat i perioder, ibland mer, ibland mindre. Han är som min telefonvän. Vi pratar om allt möjligt och har ungefär samma värderingar och samma sätt att se på saker och ting. Vi är båda ärliga som fan och kan ibland bli sura på varandra. Vi har nästan inte träffats alls mycket mest p g a att vi haft pojk/flickvänner i perioder och då är det alltid svårare (tyvärr) att hänga med kompisar av motsatta könet.

Micke har också ett eget företag, betydligt större än mitt, men han vet vad det är att kämpa, jobba halvt ihjäl sig och planera och agera. Så det är bra, för han tycker aldrig synd om mig. Idag var jag iaf hemma hos honom för första gången sen han har flyttat till detta huset (där han bott i 2(?) år) Såg inte ut som jag trott, även om jag vet att han är lite snobbig. Vi hängde en stund, han bjöd på köttfärssås och spagge, visade runt, försökte fjäska för Akilla, vi pratade skit och sen åkte jag hem.

Bob

Stackars Bob, vi har aldrig riktigt uppskattat honom. Han var ful och vinglig redan som föl, hade konstiga haser och lite sne i nacken. Sen började han växa. Ut av helvete. Fast bara på höjden. Han blev hög, hingstig och elak. Då han lurat ner sin vän i en brunn så vännen dog var han ensam. Men han har egentligen alltid varit snäll. Sen blev han kastrerad. Fortsatte att vara snäll och smal. Inte tjockande på. Bara växte och växte på höjden. Han blev 3 och var smal som en speta, vågade inte rida in honom eftersom jag tänkte att han skulle gå mitt av om jag satte mig rakt på ryggraden och de revbenen. Sen flyttade han hit. Jag gjorde det till en utmaning att se hur mycket mat han kunde få utan att äta upp. 25 kg hö/kväll var inget problem för Boban. Ju mer mat han får desto mer mat skiter han ut. Sen gav jag honom en flock med ston att leka med och hela hästen har de senaste månaderna skaffat sig en bättre hållning och blivit gladare. Och kanske lagt på sig 4-5 kg.. Han är nog 180 i mkh.

Det har blivit Idas projekt att ta sig ann Bob som nu är 4 år. Så en helg bestämde jag att det var dags att rida in honom. Slängde på sadel, han stod snäll och lugn. PÅ med träns, gapade som om han haft det 45 gånger innan. Sen longerade vi lite, svårt för honom att koordinera de långa vingliga benen, men han brydde sig inte om sadeln och lyssnade snällt. Dagen efter kastade jag upp Idas kompis när Ida höll i Bob och jag i Matilda, sen skrittade vi lite. Bob är världens snällaste och man känner sig lugn och trygg med honom.
Den tredje dagen, idag då, så red ida på honom i skritt och trav längs spåret. Awesome häst. Imorgon ska vi träna galopppiruetter.

Ida och Bob

Snäll att verka

Medarbetare eller motarbetare?

Jag har ungefär sedan jag flyttat hit varit i kontakt med arbetsförmedlingen om att "få" en som kan hjälpa till på gården. Jag har tyckt att antingen en fastighetsskötare typ eller en hästtjej hade varit bra. Man behöver inte ha så mycket erfarenhet bara man har viljan och lite egen initativförmåga så finns här ju alltid att göra. 

Handledaren från arbetsförmedlingen har förklarat att först är det praktik som gäller och sedan ska jag/de/vi bestämma om de ska få fortsatt anställning. Den 20 december började därför en kille här. Han är/var 21 år och hade aldrig tidigare jobbat någonstans. I princip. Han hade gjort praktik på Ystadridklubb och där var de jättenöjda med honom. Vi ringde själva till Ystad ridklubb och fick detta bekräftat. 

Hm. 

Jag var helt inställd på att få detta till att funka, vara snäll och trevlig och förstående och inte begära för mycket och allt det där. Är ju, trots att det inte alltid verkar så, bra uppfostrad och kan uppföra mig när det behövs. Gav honom fria tyglar till att ta raster etc när han ville då jag inte brukar ha frukost, lunch och eftermiddagspaus för det hinns inte med i mitt schema. 15-17 boxar skulle mockas och strös varje dag, något som tar mig max 3 timmar. Meeen, tänkte jag om han hinner det på en hel dag så sparar jag iaf  3 timmar. Dock klarade han aldrig hela stallet på hela dagen och inte ens dykt upp 50 % av dagarna. Så kan jag inte ha det. Det viktigaste är att jag kan lita på att den som jobbar här kommer och stannar hela dagen och gör sitt jobb. Annars kan jag aldrig planera in allt annat som jag ska hinna med. Dessutom skulle han i slutändan få ut en bättre månadslön än vad jag har. Bara det borde varit motiverande nog att inte vara "sjuk" 3 dagar av 5 i en vecka. Och att inte försova sig eller gå tidigare. Typ. 

Böldpest

Har jag drabbats av.
Eller nått.
Blev vidareskickad av vårdcentralen när jag var där efter några sömnlösa nätter för kanske 3-4 veckor sedan. Har alltså en knöl på halsen som jag inte kan låta bli att peta på och den svullnar upp för jämnan.
Fick provtagningstid i Malmö. Fick ordna in Petra och Lovan till stallet och gav mig av.
Kändes bra att komma till Malmö igen och hittade lätt parka och lätt till sjukan och rätt avdelning. Mammografi och provtagning var på samma ställe. Anmälde mig, satte mig ner i väntrummet, kände mig konstigt utstirrad av ingen anledning alls och fick sen komma in i ett rum med två kvinnor, en brits och ett bås. Ena kvinnan pekade på båset och sa du kan klä av dig där. Jag som bara kunde tänka på att jag inte ville lufta mina tuttar där sa med lite osäker röst: Men, men..  jag har ju bara en knöl på halsen....?
Jaja, sa hon, jag menade jackan.. Puh tänkte jag.
Sen kom den andra tantan, de förklarade med pedagogiska röster att jag var tvungen att ligga alldeles stilla, inte röra mig alls och det var därför de var två så en kunde hjälpa till att hålla mig fall jag hade svårt för att ligga stilla.. Jag tänkte bara: nu har jag blivit efterbliven igen.. Och sedan försäkrade jag kvinnorna om att jag var duktig på att ligga stilla även med nålar i halsen. Efter 5 nålar förväntade jag mig nästan ett bokmärke för att jag varit så duktig, men spelade istället cool och gick därifrån.

Shoppade lite på my one, träffade Viking, hälsade på hos Ullis och Cobbe som jag inte träffat på alldeles för länge och sedan hämtade jag Ida och körde till stallet. Vi red Leena, det gick bra och sen blev det maud och häng hos Sjölundhs igen. Bra dag.

Malmö sjukan

En helg utan planer

Folk frågar ju ofta så:
Vad händer i helgen då?
Och när det inte är några tävlingar eller något annat speciellt då är ju svaret: Inget planerat än.
Dock innebär detta inget planerat att jag ju ska släppa ut 25 hästar, mocka 15-18 boxar, strö, lägga hö, antagligen jaga någon häst som är på rymmen, svära några ramsor, sedan ta in hästarna och nattfodra på kvällen vid 20-21 någon gång.

Detta var en sådan helg. En helg utan att jag gjorde något speciellt alltså.
Försöker, åtminstone nu på vintern, sova liiiite längre om helgerna.
I lördags var Petra och Ida här och hjälpte mig att mocka efter jag hade släppt ut.
Men i söndags var jag själv. Helt själv på hela stället. Har nog inte hänt sen julafton. Försökte vara effektiv, hade radion på högsta och jobbade på som en gnu. Då tog utsläpp och mockning drygt 3 timmar. Helt okej tycker jag. Visst, jag hade tur för jag chansade och tog alla unghästar 3 och 3, tävlingshästarna 2 och 2 och samma med inackorderingarna. Och ingen slet sig, bet mig eller dog.

Tycker det är okej att jobba så, typ varje dag, skulle bara önska mig kanske en riktig sovmorgon i gång i veckan, eller en gång i månaden kanske. Såhär att jag kan sova till 10, gå upp, korva i soffan en stund och sen börja vid 12-13 någon gång. Jaja, när jag blivit rik och har 14 anställda då.

Freddeponny

25 år

Blev jag idag.
Nu tror jag det räcker. 25 verkar vara en bra ålder. Vuxen, men inte gammal. Dock känner jag många som är gamla men inte vuxna och som är vuxna utan att vara gamla.
Ålder är bara en siffra och som Ulrica P alltid sagt om mig: Jag har en gammal själ.
Jag tror nog på det. Och jag tycker det är fint.

Dagen firades med jobb. Det var ändå en rätt bra dag. Ida var här. Vi hade roligt. Red en massa hästar, mockade en massa boxar, pratade hästar och annat skit.
Sen fick jag mat hos Sjölundhs. Massa gratulationer på fejjan och sms som jag blev glad för och sen gick jag och la mig och skedade med killi i sängen. Tror Killi trodde att det var hennes födelsedag, men det gör inget.
Just det, hästarna fick också stå ut med att jag var glad och flummig och tvingade dom till att ha på sig partyhattar. Muppen älskade sina och stod helt stilla med öronen framåt hela tiden. Hon är för kär.

Bra kaffekopp och "tårta"

Flight

Muppen och Suraja

Nyår

.. massa festligheter på sistone. Lite hästar.
Hade för tidigt födelsedagsfest på nyår.
Det var nice. Mysigt. Massa tid och förberedelse. Lite besviken på alla de som inte kom. Men som Nettan försökte trösta mig med, nyår är svårt. Bla bla bla. Skit i det.
Det var roligt ändå. Vi åt god mat. Pratade. Lekte lite lekar. Tittade på rakter, åt godis och sen åkte alla hem. Tack för presenter och tack för ni kom. :)

Egobild

Folk som eder

Raketer