Mr Cool

Idag hoppade vi lite, herr Lillen och jag. 

Lillen vet allt bäst och kan inte hjälpa att tycka att det är lite störigt att han klarar sig alltid även om han vissa gånger bara lyssnar på sig själv och inte på mig. Finns ju ingen som vill känna sig överflödig liksom. ;) 

I

Hemmatävling

Hos Ljunits.
Ida och Emma skulle tävla och jag skulle vara funktionär. Liksom Boel och Ullis, vi skulle genomföra vår "arbetsplikt". Det svämmade nästan över av funktionärer, så tror jag aldrig det varit i exempelvis färs när där varit tävling, att det var så mycket folk att man nästan kände sig överflödig. Nice faktiskt, för då kunde jag hjälpa Ida och Emma desto mer.

Båda ungarna var grymma! Ida hoppade 70 med Boyan. Lugnt och sansat och bra vägar och allting, så hon var felfri och fick till sin stora förtjusning en massa småprylar som pris, ytterligare ett plus hos Ljunits. Emma hoppade 80 och 90 med Krut och i 80 så red hon en så fin runda att jag, som tränare, blev megastolt. Lugnt sansat, inget flängade, bara innanför överallt. Och det bästa av allt var att det räckte till vinst! Dvs det visade sig att det lönar sig att rida korta ordentliga vägar framför gas och bromsmetoden och flänga och sparka ponnyn i sidorna. UNDERBART! Emma fick ett täcke, tyckte det var pinsamt att göra en hälsning och galopperade sedan runt två varv i ridhuset med ett stort smile. :)

Emma och Krut i rutan

Mötesfika

Mycket riktigt var hästen från i fredags inte helt hundra bra, vilket ju naturligtvis var mycket tråkigt, men samtidigt skönt att få dels konstaterat för hästens skull och dels för min egen känslas skull. Många planer som gick i stöpet, men så är livet med hästar. Doh.

Igår var det styrelsemöte med LRKK hemma hos Ullis, jag, som inte har så mycket jobb som jag borde, tog på mig att fixa fika och bakade bullar och kakor så det stod mig upp i halsen. Typ. Det blev improviserade cookies med daim i och klassiska kanelbullar. Alla verkade uppskatta bullarna och de gick verkligen åt. Roligt.

Själva mötet hände det inte särskilt mycket på, jag vet i och för sig inte vad som borde hända, inga beslut som tas, ganska mycket, amen det ska vi fixa, det ska vi ordna, vi mest uppdaterar varandra på vad som händer och vad som inte händer. Och pratar om den planerad anläggning och nästa steg. Och äter bullar.

Sivans första 120

Sivan debuterade 120 igår.
Före var jag så nervös att jag trodde jag skulle bajsa på mig. Gick inge bra med Curre, vi fick ett missförstånd i 120n och brakade en kombination. Mitt självförtroende var lägre än lägst och jag tror ingen varit så dålig på att rida som jag när jag satt i bilen och bölade och svor över mig själv i en timme efter Currerundan. Ida var med och Ida är världens bästa, hon försökte naturligtvis peppa och sa att jag är bra och att ibland går det så osv osv. Söta unge. Ringde Petra som svor över mig och sa till mig att bita ihop nu, "fega inte för fan, det är ju Sivan" "Jag har aldrig tyckt om henne, men hoppa kan hon". Okej. Sagt och gjort. Bestämde mig för att åtminstone gå in och se vart det ledde.

Framridningen var mög. Sivan ville inte bli framriden utan drog bara mot framhoppningen hela tiden, jag fick ropa på en familj som fick springa därifrån eftersom; Sivan gör som Sivan behagar, trots att jag naturligtvis försökte sparka henne lite i sidorna och säga åt henne att lyda.

Väl på framhoppningen kändes det överskattat att spring i höger varv och folk undrade nog vad fan jag gjorde med den hästen där. Och jag med kan jag säga. Lyckades dock få till några hyffsade språng och red in på banan. Skyggade för publiken som kommer rätt nära i Skabersjö, men ja. Första hindert skulle man iaf komma på i vänster varv så det kändes ju bra.

Startsignal. Galopp. Full sprätt mot första, Sivan tyckte det såg alldeles för lätt ut och hoppade en meter förtidigt, min puls steg ännu mer och jag försökte tänka "Galoppera, galoppera, ditt jobb är att galoppera"
Fy fan vad grym hon är. Grymma, underbara Sivan Divan. Vi lyckades lotsa oss runt med bara ett nerslag på sista hindert. Sjukt härligt! Precis vad vi behövde, åtminstone jag.

http://webshop.equipe.com/line_items/new?photo_id=1503638

(fin bild)

Påskamaud

Killi fick inga men. Vi var hos veterinären dagen efter och de tyckte jag var en dålig djurägare och påpekade en massa saker som jag gjorde fel och de ena med det tredje. Men skit i det. Tror ärligt talat att Killi har det bättre än någon annan hund jag känner. Hon får vara med alltid, är mycket lös, får mycket motion och mycket kärlek. Sen om hon är dåligt vaccinerad, får vara i närheten av råttgift utan uppsyn, inte går på "p-piller", inte luktar hund utan häst och åker mycket bil det är ju en annan sak. Men tror hon hellre tar det än sitter hemma och ugglar hela dagarna. Punkt.

Iaf.
Skärtorsdag-middag hos mormor oh morfar. Gaah. Gott. Massa maud och jag åt som en häst. Vara bara päronen och morpäronen, gasnska mysigt faktiskt.

 Åkte hem i tid, eller rullade hem snarare, i dubbel bemärkelse, eftersom det vankades tävling långfredag.

Tävlingen gick ingen hit. Fick ingen bra känsla på framhoppningen, var inte alls som planerat, så gick bra in och hoppade nummero 1 sedan körde vi hem igen. Diskuterade med hästägaren och berättade om min känsla och vvi bestämde oss för en veterinärkoll i veckan för att ta ställning om nästa steg. Känns bra att vara överrens.

Gott med råttgift

Efter en lång jobbig vecka var vi tillbaka på jobbet med full fart igen. Jag och Killi och naturligtvis hjälpte Ida oss på eftermiddagen. En häst kvar innan lektionerna skulle börja och jag skulle bara ha kissepaus, killi följde med mig in i sadelkammaren (toan finns i sadelkammaren) och när jag har kissat klart och kommer ut igen så ser jag att hungen mumsar på något. Något blått.. Blått som i råttgift! Panik! Drog henne därifrån och insåg direkt att hon käkat upp ett helt block som hon hittat i fönstert. Ringde direkt till nummerupplysningen och blev kopplad till djursjukhuset, de sa att jag skulle köra dit direkt och när jag sa att det tog minst en timme så sa det "Oj, då är det försent" GAAAAH. HUNDJÄVEL! Mer panik. Ringde till Sören, han sa att jag skulle fixa saltvatten och hälla i henne tills hon kräkte och sedan ringa distriktsveterinärerna och se vad de sa, plus ringa giftcentralen, ta reda på mer om giftet osv. Sagt och gjort. I bilen som en blixt, full rulle till skåne tranås och kjollen där, körde ifrån plånkan så Ida fick leta enkronor i hela bilen undertiden vi körde tills vi fått ihop till 10 och jag kastade fram dom till tantaluran i kjollen med orden: "ge mig så mycket salt jag får för de pengarna" Slö var hon ju eftersom hon tyckte jag verkade lite konstig, men ett helt saltkar fick vi. Och ett glas vatten. I bilen igen, insåg att jag ju inte behövde köra någonstans, stannade i dungen utanför S Tranås, hällde hälften av saltet i vattnet, tappade en fjärdedel över växelspaken och resten stannade i burken. Blandade runt och sedan hällde vi i Killi, som klöktes och klöktes, jag öppnade munnen och Ida fick tratta i. Tillslut kräktes hon äntligen. Massa blått. Puh.

Distriktaren sa att jag skulle köpa flytande kol och ge henne, och sedan avvakta med att åka till veterinären tills imorgon då hon ju verkat ha spytt upp det mesta. Så det gjorde vi. Var lite orolig hela natten, men Killi verkade inte så särskilt påverkad, förutom att hon var glad över all uppmärksamthet denna incident bar med sig.

Flyttlasset går igen

Ryggontet släppte lite för var dag som gick och tur var det eftersom jag bestämt mig för att flytta till helgen.
Ja. Gjort slut med Pavve.
Lånade Petra och Lasses lilla lastbil, åkte till bauhaus och köpte flyttlådor, sorterade och rensade bland mitt skit som jag släpat dit för 5 månader sedan innan det blev 16 flyttlådor med fina titlar på och sorterade efter var de skulle förvaras i väntan på mitt nästa hus. Flyttade in till en kompis så länge.
Pavve är världens gentleman och bar ner alla lådor och staplade in de i bilen.

Flyttlasset går och kartläsaren håller utkik