Snöstormen som kom såg och segrade

Radio och tv (om jag haft någon) varnade för storm of the century. Jag hade ångest innan det hade börjat och måndagkväll, stormen skulle komma tisdag, då hade jag även 14 grader i mitt sovrum. Och då var ändå elementen på högsta. Kändes sådär ärligt talat. Det blåste så mycket att papper som låg på bordet i köket blåste ner. Hm. Också sådär. Jag tände en brasa, släpade fram en säng och tvångsskedade med killi hela natten. Förväntade mig att inte kunna öppna dörren nästa dag, men till min förvåning så var det inte allt för farligt. Naturligtvis snö, men har sett värre. Anja tog sig med lätthet. Jag löshoppade hästar och hon mockade boxar under tiden. 16 hästar löshoppade vi och matade och fixade med innan vi vid 12 stängde fabriken för dagen och gick hem. Mjo, jag gick ut och fodrade sen några gånger till. Skönt med bara 5 meter från ytterdörr till stalldörr.
Onsdagen var värre.
Torsdagen ännu värre.
Tack vare att Anja är trogen och tog sig hit så kunde de flesta hästarna hållas igång något sånär och unghästarna pulsade vi ut med i småhagarna för att de skulle få röra på sig. Inackorderingarna gnällde och jag mest tyckte de kunde vara tysta eftersom att de bara behövde maka sig ut med en häst vars.
Snön dödade min spirit dag för dag kändes det som. Fast egentligen är det blåsten som är det värsta. Det blåser rakt igenom en och man är så kall att man inte hinner bli varm igen innan man måste ut igen. Sucks. Big time. Slutet av mars för helvetes jävlar, det ska inte vara snö då.
Österlenskit, sluta blåsa på tvären.
Alla fejjanfolk med innejobb fnös åt stormen som aldrig kom och att det inte blivit snö etc etc. Gjorde mig inte muntrare. 2,5 meter höga drivor i paddocken. 2 meter på parkeringen vid ridhuset och 1,5 meter på min infartsväg. Om det inte snöade hos er så hamnade den hos mig.

Kreationer utanför huset dag 1

Slönt att sova sängen

Pulsa i snön på parkeringen 

Liten snöhög

Odödlig eller inte

Att komma hem till snö och is och kyla kändes, hm, sådär- milt uttryckt.

Meen, jag behövde 3 dagars ledighet för att bli motiverad igen. Med så många hästar igång som jag har nu i en övergångsperiod så gäller det att vara motiverad. Och att ha många rena torra strumpor att kunna byta med. Och mycket kaffe och godis hemma.

Onsdagen bjöd på fint väder. Jag kände mig odödlig och lurade Anja att rida ut med mig. Jag gav Anja en trygg första rundan och tog en icke trafikvan eller utevan 4-åring och så red vi en runda i byn. Min häst, som är en riktigt fin dressyrare, taktade och gjorde så mycket passager att jag fick helt ont i lår och rumpmusklerna. Men det var roligt.

Sen fick Anja välja på en 4-åring som är stor och lugn eller en som är mindre och vildare. Hon tog giganten. Vi började rida. Jag är livrädd sa jag och flinade när min hoppade lite fram och tillbaka och bromsen inte riktigt fuinkade som den skulle. Äh, sa hon, de har väl varit ute innan, min är väl 5? Ehh.. nä.. sa jag, men det är bara att låtsas som inget och rida framåt, då går allt. Hon tittade på mig lite frågande med kommenterade inte. Sen travade vi lite, lyckades ta oss runt vår runda, bra social träning och på hemvägen så slappnade de av rätt bra. Då passade jag på att berätta för henne att den hon satt på bara blivit riden kanske 15 gånger. Hon sa bara: Tur du inte sa något innan, för det gick ju bra.
Jag vet ju att hästarna är snälla och att man kan lösa alla situationer bara man är lugn. I värsta fall får man ju hoppa av.

Sen satt jag upp på de två svåra inridningarna jag har. Red ut på Sivan själv och kände mig allmänt grym.

I fredags var det dock dags att tas ner på jorden igen.
Har en häst som kastat sig på ryggen några gånger. Den stegrar och går över utan att förvarna. Den är kollad och har bara ett jävla humör. Typ. Men beteendet för ju respekt med sig. Dock har jag ridit på den många gånger nu och det har gått relativt bra. Den var lite spänd i fredags när jag skulle rida på den, men jag travade rundor lite ändå, klappade den på halsen och då fick den ett ryck. Kastade sig bakåt och snurrade. Jag såg framför mig hur det skulle lägga sig på rygg och kände hur den fick mer och mer panik eftersom att Anja höll i longerlinan och den ju snurrade in sig i den. Och snurrade in mig. Slääääpp skrek jag och försökte kasta mig av hästen som stod på stället hoppade upp och ner och snurrade typ. Lyckades tillslut trassla loss mitt ben och kastade mig bakåt av. Inte bästa lösningen såklart, men fanns inte mycket att göra i det läget och jag har ju ingen dödslängtan. Fick en smäll i skallen och sån jäkla adrenalinkick att jag kände mig helt hög. Red några rundor till på hästen när vi trasslat uit den och den lugnat sig.
När kicken släppt ägnade jag dagen åt att ha huvudvärk och att bara jogga resten av hästarna.

Gick i hagen och lagade staket med musik i lurarna, känner något som nufflar mig i mössan och vänder mig om och möts av denna inte allt för påträngande syn..
"HEEJ, vi kan hjälpa till"

Slönt med sol

El stockholmo

eller kanske el Malino.

Jag hade semester. 3 dagar av ledighet och paus.
Sjuk ångest innan jag väl var iväg. Aldrig varit iväg så långt bort och så länge innan..
Jobbade hela fredagen precis som vanligt och sedan tog jag bilen till Hässlehåla, käkade en burgare, lyckades lokalisera tågstationen, tänkte att jag hade gott om tid, åkte och köpte godis. Hittade ingen parka. Hittade parka långt iväg, 5 minuter till avgång. Panik, springa i obekväma skor, snygga kläder och tung väska. Score. Så typiskt mig, men jag hann med.

Åka tåg i 4 timmar. Bestämde mig för att börja gilla game of thrones som jag fått inlagt på datan av kompis. Tittade och krängde godis. Sen mådde jag lite illa. Gick på toa för att kissa och mådde ännu sämre och kräktes lite också. Lika bra det. Sen åt jag mer godis.

Malet mötte mig på centralstationen, vi flinade och kramades hårt. Nice att se henne igen. Hon var sig lik.
Sen tog vi tunnelbanan hem till henne. Bäddade direkt, pratade en masssa massa, skrattade en massa, drog internskämt och det kändes underbart att vara på plats.
Lördagen korvade vi halva förmiddagen, käkade frulle i lugn och ro och gav oss sedan ut på stan en stund. Jag hängde på och vi spanade jeans och skor. Shoppade alltså lite. Sen åt vi mat som vi fick vänta på alldeles för länge på och som serverades av en skånekille som direkt undrade var ifrån skåne jag var och började babbla om Kristianstad som han var uppvuxen i.

På kvällen begav vi oss till Malins bror som bara bor en trappa upp i lägenhetshuset och där träffade vi även Malins föräldrar som jag gillar väldigt mycket och hade haft önskemål på att träffa. Det var nice. God mat fick vi också. Hem igen, sminka satan, välja kläder, dricka sprit, invänta två extravänner och sen mot en bar där vi drack cider, blev raggade på och snackade skit. Sen köpte vi fyllemat utan att vara fulla och gick hem.

Söndagen ägnades åt zappning och chips och skitsnack. Dessutom hade jag megamassiv ångest och ville bara ta mig hem då det tydligen blivit något missförstånd och ingen fattade att de behövde fixa stalet på måndagen också. Jag svor då över mig själv och tänkte att jag aldrig mer ska åka bort. Det är inte det lättaste att fixa iväg ansvaret för 25 hästar och en folkilsken hund och det är inte heller det lättaste att verkligen slappna av och inte känna stress när det väl är bortfixat. Iaf så löste det sig efter 14 telefonsamtal och massa sms. Puh.

 När vi vaknat till liv vid 18 så gick vi på bio. Filmen sög, men det gjorde inget.
Måndagen tog vi sovmorgon igen. Packade ihop mina saker, städade lite och sen åkte jag hem.
På vägen hem hade en kompis till mig uppgraderat min biljett till första klass. Gratis kaffe, choklad och frukt. Och skönare stolar. Jag var så glad och tacksam över detta att jag passade på att spy 4 gånger.
Jag hatar tåg, har jag sagt det?

Hemma i skåneland väntade Teo troget. Körde långsamt hemåt och ju närmre smedstorp jag kom dessto kallare och mera snö blev det. Väl hemma skottade jag snö, lagade en boxdörr, sniffade lite på hästarna och var otroligt glad att vara hemma.

Stellan hatar min madrass

Nya jeans

I stockholm finns kassa provrum, för de som inte har så höga krav

Malin har mycket kläder i sin gardrob

Malet unt frents

Jag finns på Malets dass (från etta på gymnasiet)

Klassiska egobilden

Slööha

Gåå

Snart hemma

Hon är bra!

Hon är grym!
Nya tjejen som börjat. Äntligen. Hon fattar precis när jag säger till henne någonting, hon är snabb, effektiv och cool med hästarna. Hon kan mocka, hon har gjort det innan, hon kan leda hästar, hon känner igen hästarna, hon kan dessutom hålla i unghästarna när jag hänger och kanske förhoppningsvis också snart lära sig hur jag vill att de ska bli tömkörda och ridna. Hon svarar ja när hon menar ja och hon säger förklara bättre när hon inte fattar. Hon har social kompentens och vet av sig själv att man säger hej till inackorderingarna med ett leende. Hon är ambitiös och duktig.
Såå, nu hoppas jag bara att hon tycker att jag är en bra chef, att jobbet är någorlunda roligt och att hon vill vara kvar.

Tog mig tid för långa utridningsrundor med de "vuxna" hästarna

Och miljöträning med unghästarna

Hittade en ny väg som kommer bli skitbra när den riktiga våren kommer

Såhär ska det vara

Efter en 5 dagars arbetsvecka på snitt 12/ dag så åkte jag och Ida på tävling. Sivan var awesome, hon stod helt still, gick att sadla, leda och allt. Något har lossnat och funkar. Hon gick sin andra 120 och hade två ner. Känns okej. Jag börjar bli trött på nerslagen nu bara. Jag borde vara bättre. 

. 

När jag satt här och red i veckan och kände enorm stress och press och det var nästan övermäktigt.
När hästarna sedan rymde när jag hade 10 minuter på mig att ta in dom för att jag hade tusen andra saker att göra så ångrade jag för första gången att jag flyttat hit. Allt blev för mycket och jag är inte så jävla bra på att göra allt som jag vill vara. Funderade på vad som skulle krävas för att reda ut allt, ta mig ifrån allt sticka huvudet i sanden, skaffa ett vanlig jobb, sluta slita och ha ont överallt hela tiden. Kanske någon gång ha pengar på kontot och mindre dåligt samvete gente mot alla som jag utnyttjar eller inte hänger med lika mycket som jag borde. 

Sen åt jag mycket mat, duscha i ångduschen överdrivet länge och sen bölade en stund i sängen innnan jag sov. 

 Upp nästa dag. Drack kaffe, klädde mig varmt och gick ut. Hästarna gnäggade när jag kom. Curre nufflade mig i håret när jag gick förbi, fredde nafsade i mig, Sivan hade öronen framåt och Flight hade naturligitvis korvat ur sitt täcke. Jag vandrade ut med alla hästarna som uppförde sig som ljus och sedan började jag rida. Och tänka på hur jag skulle vilja ha det. Om jag visste någon som jag skulle vilja byta liv med. Tänker på mina vänner som pluggar. Vänner som bor i stan. Vänner som har ohälsosamma förhållande. Vänner som har jobb där man bara jobbar 7-4 sen går hem och tittar på tv. Jag kom inte på någon som har ett liv som jag är avundsjuk på. Jag tycker om mina vänner. De kanske ha bitar som jag är avundsjuk på, bitar som jag skulle vilja ha, men ingen som jag skulle vilja byta med. Helt säkert. Jag vill ha en gård, jag vill jobba som fan, jag vill komma in på kvällen och känna mig duktig som fan, jag vill rida fina hästar. Jag vill bestämma allt själv. Jag kanske tom med vill vara självisk och envis och egensinnig. Så antagligen fortsätter jag vara det. En  halv dag av tvivel, det är ändå okej.

HUr ska man kunna vara utan detta? 

Söndriga staket och enorm skare hade man gärna sluppit dock.. 

Och förrymda hästar..