ryggont

Ringde sjukvårdsupplysningen igår, (efter inråd av Nettan) de sa till mig att härda ut natten och sedan bege mig mot vårdcentralen. De öppnade inte förrän 8, men jag var upp i nått så när tid, drog på mig ridbrallorna, proppade i några alvedon, smörjde med voltaren, drack mitt kaffe, körde mot Sjöbo och ringde i bilen, fick en tid nästan direkt som planerat. Ont.
De konstaterad vad jag trodde, muskelskada i ländryggen, ev några småsprickor i bäckenet men inget allvarligare. Muskelskador går över, fortare om de får genomflöde, dvs om musklerna får arbeta. De förstod att jag hade rejält ont och sa "om du sjukskriver dig och tänker vara hemma så kan du få rejäla smärtstillande, annars är det bra om kroppen säger ifrån vad du kan göra och inte så då får du klara dig med alvedon, panodil och voltaren. Och vi ser ju att du har ridbyxorna på dig så antar att du inte tänkte stanna hemma? "

De hade rätt. Begav mig till stallet, jobbade de jag kunde, gick långsammare än vanligt och mer grimaser än vanligt. red inget, longerade, tömkörde och Petra red några.

Först högt upp sen hårt ner

Efter låg energinivå igår så skulle jag brassa på idag tänkte jag. Anna skulle hjälpa till och hon är alltid glad och uppåt och höjer stämningen. Började dock inte så bra då jag kom till ridhuset och insåg att ngn hade flyttat alla hinder igen, svor några ramsor, lovade mig själv att få till de där lapparna om vad man får och inte får göra i ridhuset. Iaf, bara till att släpa fram hela banan igen. Först ut var Nikita. Hon hoppade ganska bra, vi börjar komma in i varandras tänk, fortfarande måste jag släppa ltie mer på bromsen och bara följa min plan. Curre var som han borde, min gud. Hoppade 140-150 bana som jag bara höjde själv (känns ju läskigare när man står på backen) Helt gött, bara full sprutt, han backar av själv och sen bara smack. :)

Dagen flöt på precis som den borde, turen var på vår sida och vi fick gjort allt vi borde och klippte, donade och fixade. Skulle bara som sista häst hoppa en tillridningshäst samma bana som de andra, hoppade fram lite, kändes topp, Curre hade höjt mitt självförtroende till max så styrade på trekombinationen, låg lite stort så satt lite framåt och väntade på hoppet, men det kom inte, det var precis som hon blev förvånad över att det var tre hinder och bara kastade sig hejdlöst till sidan, jag slungades till sidan, fastnade i hinderstödet och hästen liksom åkte på hnderstödet en meter innan jag kom loss. Fy i helvete vad ont det gjorde. rent svart i skallen och, som vanligt när jag trillar av, så trodde jag naturligtvis att jag skulle dö. Låg på marken och gnydde, hörde hur hästen galopperade runt runt, försökte resa mig upp men då svartnade det bara. Lyckades få upp telefonen, ringde folk som kunde tänkas vara i närheten, utan resultat, ingen ville svara. Låg och väntade på att adrenalinet skulle slå in och smärtan och det svarta skulle försvinna. Tog en kvart-20 minuter innan jag var på benen, hög av adrenalin, sänkte trekombinationen, stod i lättsits med två händer i kycklingremmen (martingalen) hoppade igenom kombinationen två gånger, sen stapplade av, gav hästen till Anna och satt på en stol tills dagen var över och vi körde hem. Gnäll i soffan och ont ont ont.

Det går över.

Oförmågan att njuta av ledighet

Jag var ledig. En hel dag. Fattar ni?! En hel jäkla dag. Började morgonen med att stiga upp för tidigt, hittade sega kakor på vardagsrumsbordet, slog igång tvn, zappade fram till det minst kassa programmet och letade fram ett beroendekallande spel i telefonen och spelade. Fick sms, men "vågade" inte pausa så när jag insåg att jag ägde hela spelet och aldrig kom till att dö (efter tre timmars spelande) så slutade jag ändå.
Planerade i mitt huvud att äta ch sedan ta tag i alla bestyr som annars aldrig blir gjorda, skriva räkningar, sortera bland papper, göra planeringar, tvätta, diska osv. Bö. Istället fångade ångestfällan mig och jag kände mig dålig för jag inte fick ngt gjort, för att jag var hemma och var ledig istället för att rida, öva och bli bättre.

Jag fattar inte det, vet ju att jag egentligen förtjänar att vara hemma en dag varannan månad eller så, men ändå så kan jag inte unna mig det, istället sitter jag och tänker på hur slöa alla kunder tycker jag är som är hemma och är oambitiös. tänker på hur missnöjd alla kompisar är med mig att jag inte ens ringer och vill träffas när jag är ledig. Allt allt allt, som jag borde hinna och borde göra och istället för att bena upp och ta en sak i taget så blir inget gjort som sagt och hela dagen går till spillo. Lite tvätt blev tillslut tvättad, några jobbiga beslut blev tagna men inget emot vad jag borde gjort. Jag måste jobba på det, ligger till det på listan. "att-jobba-på-listan"

På tiden ledighet var gött.. :) 

Avståndskurs del 2

Lite trött efter gårdagens strapatser så orkade jag mig upp på morgonen. Drack lite kaffe och körde mot Esperöd. Stegade, mätte avstånd och byggde ut banan. Fick lite hjälp av de som var tidiga innan alla var på plats och vi kunde köra igång.
Planen för dagen var att fortsätta på samma tema naturligtvis, jag hade byggt fram en bana med olika avstånd, så eleverna fick hoppa av och stega vars två och räkna ut hur många galoppsprång det skulle bli och sedan prova när vi väl var upp på hästarna. Några avstånd var långa och andra lite kortare, vissa var böjda och andra raka. Men efter några försök så klarade de allra flesta att få in rätt avstånd och de höll galoppen och fick ett utmärkt jämt och bra tempo. Var så otroligt nöjd med de som red. Sjukt roligt när allt ser lekande lätt ut, precis den känslan man vill åt.

Stämningen i grupen var bra också, alla stannade och hejjade och klappade på varandra och ropade uppmuntrande när vissa hästar blev lite väl trötta osv. Efteråt gick vi igenom dagens övningar vad vi lärde oss av det osv. Vi pratade om alla hästarna och om alla eleverna och deras svagheter och styrkor, varje elev fick också tips på vad de skulle träna på hemma och hur.

Solen gassade och några av barnen stannade kvar och krängde mackor tillsammans med mig och tittade sedan på när Boel också kom och tränade. Gick bra för henne också. Jag är framgångskåt och inte bara på min egen framgång. ;)

Solen riktigt stekte och jag gick i bara t-shirt. Sjukt nice. På hemvägen åkte jag till Ullis igen och motionerade Lillen och lät mig impas av Jocke och Cobbe som red för tredje gången eller nått, både travade och galopperade. Modigt. Tur Peggan är världens snällaste. :)

Världens snällaste

Avståndskurs del 1

Första dagen på kursen avklarad. Stämningen var på topp och mina elever klarade uppgifterna med bravur. Vi började morgonen med att ha ett teoripass inriktat på att gå igenom stegning, varför man ska stega, vad man ska tänka på, hur olika språngkurvor ser ut över olika hinder och hur man bör rida då och vad som händer om man rider för fort vs för sakta. Eleverna fick papper med avståndstabeller och med blder på språngkurvor. Sedan gick vi ut i ridhuset och stegade. Hade lagt ut ca 8 olika avstånd och i stegade, chansade, diskuterade och i slutet gick det riktigt bra.

Efteråt var det ridning, vi började med cavaletti på volt som lite uppvärmning, därefter bommar med avståndet 19 m, bommarna blev sedan hinder och då varierade vi avstånden från 4-8 galoppsprång och allt där emellan. Svårigheten att hålla hästen rak och att ha ett jämt kort tempo hela vägen eller ett jämt högt tempo hela vägen, utan att behöva öka alt minska de sista galoppsprången. Nästa övning gick i samma tema med 3 hinder istället och då 17 m mellan varje. Det är alltid svårare att hålla samma galopp både mellan de första och de andra räckena. Men allt gick som en dans och både barn och vuxna redde ut det utmärkt, möjligtvis ett litet undantag med en liten ponny som var allt för pigg och vägrade låta sig fogas. Vi hoppas han är fogligare imorgon. :)

Efter att lektionerna var avslutade så tog Petra och jag varsin polle, varsin kycklingrem och varsin piska och bestämde oss för att göra en riktig uteritt för första gången iår. Hästarna var laddade och vi var skakiga. Men allt gick bra, vi hittade markvägen som Ronny pekade ut och senare i skogen red vi bara fel en gång och hittade sedan en slinga med stockar och andra hinder som vi gladeligen hoppade i full sprutt. HÄRLIGT! Energinivån fylldes och att rida Lillen på em efter hans vila gick av bara farten. Nu vankas det vin och mat med familjen Graflind. Mysigt. ''

cor de la bryere kunde hoppa btw.. 

The true story about Gert

Det var en solig dag i mars, fåglarna kvittrade och hästarna var glada. Jannicke bestämde sig för att börja morgonen med ett pass i paddocken med Carl-Philip. Ovanför cirklade glador som det så ofta gör i "glada tomelilla", rätt som det var dunsade det ner ett litet brunt knyte i paddockens ena hörna. Carl-Philip brydde sig inte märkvärt utan rusade på i vanlig ordning. Runt i paddocken kravlade en liten harunge. Jannicke red sitt pass klart och parkerade sedan hästen brevid haren och plockade med darriga händer upp den i nackskinnet. Harunge spottade och fräste lite men fann sig snabbt i att flyga med hängande ben hela vägen in i stallet.

Hans nya hem blev till börja med en box med lite halm och Jannicke tvångsmatade honom med en spruta med vatten i några gånger under dagen. Valet och kvalet om att antingen slå ihjäl honom eller ta med honom hem avgjordes av Pavve som naturligtvis hade drabbats av någon sorts moders(faders)-känslor och ville ta hand om haren.

Efter en utflykt till Vollsjö i en spann med lite hö och vattenskål i så befann sig haren i sitt nya hem i Malmö. Han hade tidigare under dagen viskat i Jannickes öra att Gert var hans namn och Gert fick det bli. Så gick det till när Killi blev storasyster, Pavve blev ansvarsfull pappa och Jannicke mest skrattar åt hela spektaklet.

Han lever än iaf, Gert.  Vi matar honom med kattmjölk, Killi slickar på honom och annars tillbringar han det mesta av sin tid i en stor plastlåda med massa hö, en gammal mössa, en nalle och lite pellets. Så fort han är stor nog att klara sig så flyttar han tillbaka till stallet och senare tillbaka till naturen och friheten.

Lagom stor att rymmas i handflatan

Nytt sen sist

"Halluuuu, jag heter Curre-dutt.. Jag tycker om att gå i hagen och ragga på brudar.. Annars tycker jag om att leka med Petra eller hoppa höga hinder, helst i full fart och gärna att någon kollar och ropar hejavisor.."

Då var det kanske dags igen.

Det har hänt mycket sen sist.
Ska se om vi kan reda ut något lite längre fram, men just nu bubblar det i skallen dag och natt så att pränta ner något är svårt.
Iaf.
1. Hästarna, och min verksamhet, har flyttats från Hallingsberg till Esperödsgården. På Esperödsgården finns lyx som skrittmaskin, stor paddock, större ridhus, mer hindermaterial och ett dass! Hallelulja! Efter 3½ år i ett stall utan dass så kan ni tro att jag kissar flera gånger om dagen nu. ;)

2. Nya hästar, främst 3-åringar som rids in, även en spännande 7-åring och två allt för stora 4-åringar som är dåliga på att springa fort, men vi jobbar på det. En ny-gammal 5-åring som testar mitt tålamod, men hoppar riktigt bra och om några veckor så ska jag skryta med ridbarheten också.

3. Sivan var felfri i 110. Duktiga Siv. Ibland kostar hon 20 spänn, men ibland så skulle jag kunna leva på gamla glasspinnar och grus för att ha råd att ha kvar henne.

4. Jag har bestämt mig för att flytta från Malmö, "hon flyttade ju precis dit" tänker ni. Jaja, men det är för jobbigt att pendla, jag måste jobba mer, jag måste rida mer så jag blir bättre fortare. Jag vill lägga timmarna i sadeln istället för i bilen. Jag behöver bara en skrubb med plats för en säng, en dusch, en mikro och en bädd till Killi. Så att nej, Pavve flyttar inte med.


Såå, livet i kort uppdatering.
Har sagt det förr, men ska försöka uppdatera lite mer och dyka lite i ämnena.

Vi hittade lite kronhjortar på en åker. (ja, tagit bilden själv)

Calle provar skritten

Curre och Sivan posar för fotografen

Rada tycker han har gått tillräckligt nu

Curre ville stå i mitten och hotar Calle till livet, Sivan är glad ändå.

Killi pratar med Gert

Gert vilar på Pavves mage