onsdag 30 november 2011

Hungalus

Solen sken och fåglarna kvittrade.Typ. Killi röstade för en utetur och Flightan fick ställa upp. Mysigt så på morgonkvisten. Vi tog inte vår vanliga skogsrunda utan jag bestämde att vi skulle hålla oss till grusvägarna idag. Flight var på g och vi galoppade medans korna sprang i sken ifrån oss på andra sida stängselt och Killi var stolt som en tupp och trodde hon räddat oss från hemska kor. Staket, skrot och hus på båda sidor vägen, Flight tvekade lite och jag saktade av till skritt. Hade fullt shåå att övertala Flight att framåt var hans enda möjlighet att jag inte tänkte egentligen på var Killi tog vägen. Hon kom efter och jag tyckte hon får lära sig att ha koll själv, så när Flight fattat vad som gällde satte vi full fart i motorerna igen. Galopperade en stund innan jag insåg att Killi inte hänkade som hon brukar. Stannade, ropade. Ropade igen. Humöret blev sämre, skrek, förbannade henne. Fick vända och rida tillbaka. Då har hundjäveln hoppat in i en trädgård och kan nu inte ta sig ut över staket igen. Superglad var Killi att jag, matte, äntligen hittat hennes perfekta lekplats. Hon sprang några varv och blev bara stressad över att jag blev mer och mer arg. Tillslut fick jag gå tillbaka till där jag såg en öppning i staketet, prata med mjuk och snäll röst, mot min vilja och kalla ut Killi. Resten av biten fick hon gå kopplad och fot, även fast jag då sneddade på islänningsstigen och killi fick trassla sig igenom högt gräs och grenar för att lyckas gå brevid Flightan. No mercy. Alla grannar väckta och kan riktigt höra folk säga. "Hon har ju bannemig ingen pli på den där dalmatinern"

Nyår 2009 (på den tiden hon var snäll)

tisdag 29 november 2011

Skolkande

Igår jobbade jag som vanligt. Ida hjälpte mig eftersom att de hade studiedag. Hon red Flight, longerade Sofie och hjälpte mig med Elvira. Dessutom red hon Sillen på lektionen på kvällen då Boy fortfarande inte är helt igång. Hade lektioner på kvällen igår som sagt och kom väl ifrån stallet kvart över 8, hemma kvart över 9. Maud, sova. 

Promenad med sjuklingar


När klockan ringde 06.15 imorse tryckte jag på snooze och sedan på snooze igen och sedan när Pavve var snäll nog att erbjuda sig att gå upp och fixa kaffe så jag kunde ta mig ur sängen sa jag till honom att skita i det, funderade en stund och bestämde mig sedan för att jag förtjänade en ledig dag. Pavve har varit kass i några dagar och var hemma från jobbet igår, han hade egentligen tänkt jobba idag, men jag är bra på att övertala så vi somnade om och vaknade vid halv 11 istället. Skönt.

Då hade det redan ringt 5 olika kunder/vänner och varje gång vaknade jag, harklade mig, sa "hej det är Jannicke" några gånger innan jag svarade, åndå sa alla som ringde "Oj, sov du?" Jaja.. Vi gick upp, fixade varma mackor till frulle, låg i soffan i ett par timmar och slökollade på tv. Hamnade i sängen igen och sov till 4. Fan vad skönt. Behövde nog verkligen sova. Lite ångest för att jag bara tog ledigt sådär, men spontant är bättre, kunde unna mig att inte göra något alls. Bara sova.

Mera tvtittande, tvingade Pavve till att massera mig och tog mig sedan till affären (200 m bort), bestämde mig för att göra lussekatter och köpte samtidigt lite ingredienser. 
Lusskattsbak. (Tur att Killi inte tigger..)


Eftersom att jag är den fattiga i vårt förhållande brukar jag mest laga mat av det som Pavve redan köpt och inte använt allt eller inte vet vad han ska ha det till osv. Så idag behövde jag bara köpa tomater och mozzarella och sedan blev det fläskfile med sås av svamp, tomater, vitlök, chilisås, basilika och sedan mozzarella och gratineras i ugnen tsm med en färdig potatisgratäng som jag spaceade upp lite med paprika och ädelost (som antagligen var mer möglig än den borde).. Skitgott. Och till efterrätt blev det en lussekatt. 



Imorgon blir det jobb som vanligt. Se om man får sig en blåsning igen, det hände ju nästan varje dag nuförtiden. Gaah. You got to love it. 

söndag 27 november 2011

Lång tävling

Tävling igår.
Sov hos päronen och umgick med syster och bror i fredagskväll. Trevligt. Kan inte komma ihåg senaste gången vi träffats bara vi, utan vare sig päron eller pojk/flickvänner.

Körde från päronen kvart över 5 och hämtade Ida halv 6. Fixa fem hästar tar sin lilla tid. Koppla släpen, packa ut i bilen, tvätta Sill som är skimmel och skitig. resten var badade dagen innan så då var det bara att borsta av och byta täcke och på med benskydd. Halv 7 kom Radas ägare och hämtade hem honom, då han räknas som "klar" dvs inriden, ska hem för vintervila och komma igen till våren.

Tio över 7 var Flight och Sivan inlastade i roys släp, Maggie och Sillen i Ullis släp, Prada i Biancas släp och Petra skulle köra dig Curre och Mulle senare. Karavanen gav sig iväg och anlände till Anderslöv lite över 8. Bangång. Planera med sekreteriatet så att de la mina hästar i rätt ordning och med lagom antal emellan anpassat efter hur lång tid jag ansåg att jag behövde rida fram. Hade 4 i avd B 100m så mest stressigt där. Men även stressigt om man ska rida sist i ena klassen och först i nästa, vilket är ett misstag de ofta gör. Jaja, skitsamma. De var väldigt sammarbetsvilliga och duktiga där i Sydslätten.

Först ut. Maggie i 90. Inte tävlat henne innan. Hon hamnade lite i en dvala i framridningen och väl inne på banan var det lite vingligt, men jag försökte hålla mig lugn och sansad och vi tog oss runt på en felfri runda.

Maggie. (Snodd bild från Ullis)


Sen var det Sivans tur. Pigg som vanligt, longerade lite först. Hon var lite rädd för sargen och publiken även denna gång och en oxer som stod ut mot väggen vid läktaren fick jag inte ut henne till utan hon stannade en gång där. Efter det skulle hon hoppa sin första 1 m med mig. Hon kändes trött efter 90n, då hon ju inte är så "udevan". Sprang lite för mycket och hade två ner (eller tre?). Men ändå okej, blir 1m med henne i fortsättningen. (om hon inte blir såld som ag hoppas)

Mulle. Självsäker var han och jag är så nöjd med mig själv i den ritten. Ja, visst, Mulle brukar gå mycket större klasser än en sketen 1m men blivit lite osäker med honom sedan vår krasch i 120n för några tävlingar sedan och jag har ridit honom lite dåligt osv osv. Kändes gött att det var helt okomplicerat, jag gjorde mitt jobb, galoppera, håll i och håll om. Felfritt.

Undertiden jag red Mulle så red Ullis fram Sillen. Så sedan av och bytade snabbt. Sillen var superglad och bra igång så jag var glad att Ullis gjort ett bra jobb. Red rakt in på framhoppningen och hoppade lite. Sillen var på g och vi tog oss ganska enkelt runt till en felfri runda.

Flight hann jag inte rida som planerat, han var lite dåligt igång, hann inte riktigt så mycket på framhoppningen som planerat, fick inte till några språng, kom i botten, de jagade mig och in på banan. Andas. Bara galoppera, lägg ner handen och bara håll om om man inte hittar läget. Felfritt.
I 110 med Flight så tog vi ut honom för tidigt istället. De var slöare än planerat med tävlingen och han blev väl riden en timme.. Vilket inte var alls bra utan blev en mycket sämre runda. Jag red alldeles för dåligt. Anpassade mig för dåligt efter att han var slö. Borde tjongat på lite bättre, låtit honom riva lite en gång istället för att rädda honom på 4 språng och sedan sitta på backläge. Jävla Jannicke. Jag vet ju egentlgien hur man gör. Aja. Två ner. Skyller lite på att han var trött. Men men.

Prada kändes lite trött från början. Hon var inte på g i 1m, hon tog inte för sig som hon brukar och rev två. Dock är hon duktig på att rätta sig och hoppade upp sig fint på några språng. Hon var dessutom sist och banan var riktigt upptrampad på kortsidorna, man galopperade för allt vad man var värd men kom ingenstans.
I 110n var hon ännu mindre på g. Jag fick jaga för mycket och gick ut efter några språng. Hästarna måste hjälpa till och ska vilja hoppa själva. Särskilt om de är 4 år. Börjar man bära/jaga runt de får man fortsätta sen. Det blir jobbigt i längden.

Curredutten nöjt av att vara på tävling igen. Han drog av några riktiga bocksprång på framridningen när jag pressade ihop honom lite. Jag blev glad och laddad. På framhoppningen var min plan bara att kontrollhoppa lite, få honom att tro att det är jag som bestämmer. Hoppade en 120oxer innan vi gick in för att sätta lite respekt i honom. Meeen, det sket han i. Underbara Curre. "Håll i dig, här ska hoppas" Så fort jag fick tillbaka honom lite, typ för att kunna svänga eller gå på rätt avstånd så tog han små skutt framåt och ville bara över hinderna. Felfri i grunden och sedan svängde jag för snävt i omhoppningen så han inte fattade att vi skulle hoppa. Sur på mig själv där också, hade jag bara tjongat benen i honom hade han fattat, men han har ju inte gått banan så inte lätt för honom. I nästa 110 var han också lika laddad, totalt oberörd av hinderna, backa av är inte riktigt hans grej. Världens bästa självförtroende. Gaah, jag älskar det. :)

Kvart över 6 begav vi oss hemåt. Kvart över 7 var vi hemma. 12h iväg på tävling. Stackars Ullis och Biaca och Ida som inte ens fått rida utan bara springa rundor och hjälpa mig med allt hela tiden. Grymt team iaf. De ställer verkligen upp och jag känner att jag kan lägga över mkt på dom så att bara ridabiten är min bit. Skönt.

Var hemma hos Pavve igen vid 21.00. Och då hade jag inte orkat hämta Killi hos päronen ens.
Behöver jag säga att jag somnade i soffan som vanligt?


Ska försöka lägga in filmer så fort jag hinner/orkar.

torsdag 24 november 2011

Röd rumpa och gransättning

Varit mycket klödd. Energi som läggs på fel saker. Dåligt humör som kanske inte går ut över hästarna direkt, men går ut över min ambition och gör att jag rider dåligt och på så sätt går ut över hästarna. Jag orkar inte, verkligen orkar inte, försvara mig hela jävla tiden. 
 
I onsdags tänkte jag i alla fall vända dålig energi till positiv och åkte igen upp till Björn för ett träningspass. Mulle fick med igen och även Prada fick äran. Gick redan bättre med Mulle och Prada var lysande. Känns underbart bra att en häst som jag utbildat, hoppat in, tagit fram osv bara går in och gör sitt jobb. Björn gav mig bara bekräftelse att jag var på rätt väg och skulle fortsätta på samma linje. Mulle var mycket samma som förra gången minus det mesta väggklättrande och hotandet, men aktivera mera, vara stilla i handen även om han varken lyssnar tillbaka eller blir stilla själv. Blir nog bra. Han ska fanemej upp i 130 nästa år. Jag får sluta fega och bara rida. 


Hemma sent som vanligt efter en träning och särskilt nu när jag bor en timme från stallet. Sent i säng och som vanligt seg på morgonen. Hällde kaffet i en petflaska och begav mig. Hämtade upp Anna som ju hjälper mig om torsdagarna. Red Elvira och Rada (två inridningar). Hoppade lite över några bommar med Elvira som gjort enorma framsteg. Härligt. Vilken häst. Liten men så awesome hon kommer bli. 

Hoppade sedan Sillen, Flight, Sivan och Curre. Anna servade och jag red. Hade icke helskodda ridbyxor, fattar inte hur folk kan rida i det? Är ju gött när ridbyxorna fastnar lite i sadeln, min rumpa är helt röd nu ikväll för jag åkt rundor för mycket i allt de hala när jag försökte lotsa runt överladdade hästar. Sivan är laddad för att hon är Sivan, Sillen var laddad för att han hade lekt med Ida och blivit uppiggad av det och Curre har taggat till något sjukt. Underbara Curre. 


I alla fall, när rumpan var uppskavd fick anna tömköra resten av hästarna och jag klippte Curre. Vet ingen häst som njuter så av att bli klippt. Han står blixtstilla, även när klipparen hugger så tittar han bara snällt på en och undrar om det ska vara så. Klippte hela huvudet, insidan av öronen och allt, tog bara av honom grimman och sen stod han där. När man klipper på magen tycker han det är så skönt att snollen måste fällas ut. Jag satt under magen och klippte insidan av bakbenen när jag typ känner något i huvudet och det tog några sekunder innan jag fattade var det var. Jag hade lite bättre koll sen kan jag säga. Planen var att hinna Mulle också, men det sket sig.


Jag hade lovat hjälpa Lasse sätta upp granar eftersom Petra skulle kunna vara med barnen på deras KRAFTgala. Känns bra att ibland kunna "betala tillbaka" lite för allt som de gör för mig. Lasse är rolig. Jag känner ingen som honom, vet inte som kan svära så mycket, hitta på egna svordomar och be så många människor dra åt helvete i sina historier och sedan skratta skämta och ta hand om en så bra ändå. Vi körde rundor utan någon, som jag såg, planering fick upp lite granar, satte ljusslingor, sågade av grenar och svor över hur fula granjävlarna var iår. 

Hem, äta, svara på mail, jaga köpare, prata med vänner, packa saker inför helgen och imorgon.


måndag 21 november 2011

Vanlig måndag

Måndag. Kom sent i säng igår, som vanligt. Särskilt som vanligt om söndagarna. Hade lyckats sätta i mig några kilo godis i helgen och sockerkicken ville aldrig lägga sig. Stackars Pavve som inget hellre vill än att vi skulle gå och lägga oss och att jag skulle sluta hetsa honom och flina åt allt som inte är roligt. Halv 1 tror jag vi kom i säng. Det kändes imorse när klockan ringde kvart över 6. Snoozade lite för länge, försökte få Pavve att gå upp och laga kaffe till mig, men förgäves, han var stendöd och reagerade inte ens när jag bet honom i låret utan bara vände sig på andra hållet och drog upp täcket.

Lagade kaffe själv, Killi var på pyjamasparty hos Erik så hon var ju inte heller till sällskap. Kaffe, packa saker till stallet och packa en väska så att jag kan övernatta någonstans eftersom det blir en sen kväll ikväll och tidig morgon imorgon. Köra mot jobbet. Hämta killi hos Erik. Var rätt pigg ändå när jag kom till stallet. Utmanade ödet och red ut en runda barbacka på curre som var otroligt pigg och glad med tanke på att han lotsat runt Petra på jakten igår. Fick hoppa av några gånger då det naturligtvis lyckades komma två feta lastbilar och tre olika kunder ringa för att diskutera deras hästar. Så turen gick mest ut på att hitta ställen att hoppa upp på igen, men ändå mysigt.

Red Reggan som var på g faktiskt. Äntligen igen. Hoppas hon blir såld nu snart bara. Red lite mera hästar, gjorde en rakriktningsövning med hästarna, Flightan blev lite upprörd som vanligt nuförtiden, Mulle hade tappat en sko, vilket gjorde att jag fick en timme över som jag tog till att åka hem till Sjölundhs för lunch. Revben, majskolvar, potatis och bea. Svennebananmat. Gott.

Nu rida mera sen börjar lektionerna 17.00. Då ska det plågas. ;)

lördag 19 november 2011

Support och veckans bilder


Ibland kan jag inte hjälpa att jag undrar varför. Förväntar mig lite att det är tillfälligt. Blir misstänksam om folk är för snälla utan att jag ser vad de får ut av det. Jag är ju ingen gud, ingen stjärna.. 

Funderat på detta inlägg länge. Det var långt och utvecklat i mitt huvud, men tankar tankar. Osäkerhetsnerven sätter in ibland. Ensam är stark. Så många gånger jag fått lära att den enda man kan lita på är sig själv. Och ibland inte ens det. 

Meen, fortsätt stötta mig, finnas med mig, ta mina strider och sparka mig tillräckligt hårt i röven när det behövs. Jag ger igen så mycket jag hinner och kan. 

Veckan i bilder..



Sivan 1-0. Blev senare 1-1 i torsdags.


Sleepy deer in the forrest.. 



Sivan på sin första utetur, som handhäst till BM, gick bra tills vi galopperade på hemvägen, Sivan brallade loss, BM kände sig hotad och skulle sparka tillbaka och Jannicke försökte få ordning på kalabaliken. Lite lugnare hemvägen sen.. :) 



Lyxig lunch ala Lasse


Lat lördag



Chillin like a villin


torsdag 17 november 2011

Långa dagar

Långa dagar denna veckan. Måndag lektioner på kvällen, tisdag också lektioner, igår tränade jag själv, idag lektioner och imorgon ska jag bannemig komma ifrån jobbet innan 18.00!

Körde till Björn igår. Snappisridklubb håller han till, ovanför Sölvesborg alltså. Jag, Mulle och Flight skulle träna lite tänkte jag. Ida skulle göra träningsfilmer och vara hästskötare. Det tar en jäkla tid att köra dit, träna, köra hem med hästarna och sedan hem med mig. Men, värt det. Inte tränat för Björn sedan i våras. Han är lätt den bästa tränaren jag haft. Han engagerar sig, han kommer ihåg hästarna, vad de gjort och framförallt han tror på mig.

Flight ska jag mest fortsätta på samma spår, inte utmana för mycket även om han hredan kan allt, utan låta honom vara 4 ett tag till. Mulle måste jag skräpa mig med. Aktivera bättre, rida bättre, gå på, inte feg, sätta gränser.

Ida är en underbar unge, följer med mig överallt, är på g, lyssnar lär, skämtar och underhåller. Vi käkade burgare i Sölvesborg på vägen hem från Mjällby och sen sov hon resten av biten, men väl i stallet och klockan var 22.30 så piggnade hon till, tog in både Mulle och Flightan själv medan jag packade av bilen och släpen. Och idag var hon lika pigg och glad som vanligt och hoppade så jäkla bra. Gaah, önskat jag vore så ambitiös när jag var i hennes ålder. :)

Jag är trött. Anna ska ha fest imorgon. Jag sa som det var, om jag orkar hålla mig vaken så pass länge att jag kan välja ut kläder, smink och dricka några drinkar så kommer jag. Annars sussar jag dreglandes på soffan med en frustrerad pojkvän som vill ut brevid. Tycker om fest ju, men tycker för tillfället om att sova mer.

Så, godnatt.

söndag 13 november 2011

Så jäkla bra hästar!

Efter en vecka fylld med ofärdiga planer, beslutsångest, pojkvänsbråk, papperpanik och annat tjafs lyckades jag lägga undan det och göra en utmärkt tävling i lördags. Underbart. Lyckligast i världen och alla andra bekymmer blåstes bort. Hästnörd som jag är.

Men bra tävlingar leder till att pressen på mig blir högre. Nu förväntas jag ligga på samma nivå hela tiden. Eller jag tror iaf att det är vad som förväntas av mig. 

Tävlingen ja.
Sivan skulle klippas lite fint till tävlingen tänkte jag och därför när jag hade en timme över i fredags sattes det igång. 1,5 timme senare och några framben i huvudhöjd fick hon nöja sig med en 20x20cm ruta på andra sidan och nästan hela halsen på andra sida. Sivan-Jannicke 1-0. Petra lovade dock att hjälpa mig till 1-1 nästa vecka eller så ber jag min goda vän Senadin om hjälp.
Iaf, Sivan spatserade rakt in i släpen och jag gav henne en stor puss på mulen. Hon akompanjerades av Sillen och Flight åkte tillsammans med Lillen i Ullis släp och Prinsessan Prada åkte ensam i Biancas släp. Sen gav sig karavanen av på en lång tur på kringelikrok vägar innan vi äntligen kom fram till Perstorp. Precis i tid. Dock inga startlistor än. Iaf, gick banan konstaterade att det var mycket relaterat och "högt" för att vara en 90. På med grejorna på Sivan, på med mig, rida fram i turbofart. Försöka hoppa fram fast Sivan hade inte riktigt tid att galoppera hela tiden för fanns så mycket annat att titta på. Meen, in på banan. Klödd som vanligt och jag fick startsignal direkt jag kom in, hann alltså inte riktigt rida runt och titta som jag tänkt, även om jag tittade lite  och försökte hålla mig lugn.

Sivan var awesome. Tog för sig bättre än förra gången, hoppade riktigt fint och tyckte det var lätt som en plätt, förutom när vi skulle rida mellan sargen och ett hinder närmst publiken, då stannade hon till, men jag la ingen volt eller något och red på hindert vi skulle till i trav. Meeen, domaren räknade det som 4 fel och jag var sur. Men ja, skitsamma. Felfri på hinder och det är huvudsaken. Nästa gång blir det två klasser. Typ 120 och 130. Det är ju ändå lagom på tredje tävlingen.

Lång väntan eftersom att Sivan var det enda som skulle gå 90 och det var ca 80 starter. Resten skulle hoppa 1m och Prada och Flight 110n också. Iaf Nästa man till rakning var Prada. Prada var spändare än vanligt och efter några osäkra varv hoppade jag av igen och longerade av den värsta energin. Sedan gick det bra. Lite okoncentrerad på banan, men dock felfri. Ganska bra bana tyckte jag, lite avstånd och lite rida grejor, sånt uppskattas.

Efter Prada var det Lillen. Han var en fröjd att rida och jag var helt imponerad. Äntligen kunde man sätta lite tryck i galoppen eftersom att takten bara var där. Som jag längtat. Även om han klonkade lite på vissa hinder och ett par blev lite kråksprång fanns ändå den där känslan man vill åt där. Känslan att det är lätt och att galoppen är där och att vi vet var vi ska. Det är härligt när det faller på plats liksom. Felfri ja, sa jag det?

Sillen var som Sillen är. Men han hoppar med lätthet, han är okomplicerad, lite svår att få tillbaka och jag är dålig på att låta honom hållas med sin Cardentoskalle. Tror han egentligen borde ridas lite lösare, på bara kontakt och tryck utan att egentligen tas tillbaka så mycket, jag jobbar på det. Ska försöka sälja honom så fort som dessutom. Tror säkert det är en 140 häst, hoppat några banor på 130 och enstaka hinder på 140, men vi har nog fått en fnurra och han förtjänar en annan ryttare. Han hade ett ner ja..

Flight var kaxig som fan, vill inte byta galopp utan skulle istället springa och vifta med sin skalle. Han har för fan kunnat galoppombyte sedan han var tre och jag tröttnade efter en stund på fjanteriet och drog tag rejält i honom, stannade och ryggade. Då berättade han för mig att så ska jag inte göra.. Lite liv är där i honom trots allt. I like. Flight hade ett ner i 1m. men var helt okej.

I 110n med Flight lät jag honom vara mer, han hade mer respekt för hinderna. Hans första 110 förresten. Jag var faktiskt inte ett dugg orolig, flight har tyckt han borde hoppa högre länge. På framhoppningen höjde vi upp ett hinder lite rejält, galopperade på, låg rätt och allt, men han rev båda bommarna.. Han hoppade helt enkelt bara för lågt. Okej tyckte jag, vi låter honom vara. Såå, på banan hoppade han helt enkelt inte för lågt och var  felfri! Awesome!

Snabbt av och upp på Prada som också skulle göra sin första 110. Prada som tagit ut massa energi på att fjanta på framridningen var trött, men kämpade, var rädd om sig, hoppade som hon aldrig hoppat förutom, gav Jannicke rysningar och gjorde Bianca till världens stoltaste hästägare när hon nollade! Awesome!

Gaaah! Fan vad glad jag var! Grymma hästar.
Skitbra människor runt mig som jag litar på att de fixar allt runt om, jag slipper oroa mig och hålla koll för att det gör det. Sånt underlättar så mycket. Jag hoppas jag får fortsätta rida deras fina hästar ett tag till. Tänkt lite att jag har tur som har möjlighet att rida så fina hästar, men, måste faktiskt säga att jag inte tycker att det är tur, utan jag tycker att jag förtjänar det och att jag jobbat för det. Jobbar för det hela tiden. Har man ingen pappa som köper hästar till en får man rida sig till det istället. Om man nu får säga det... Jantelag..


onsdag 9 november 2011

Flytta hem eller bort?

Onsdag. Halva veckan gången.
Jag är förkyld. Känner mig matt. Kraften i benen tar slut på bara några hästar. Jag blir sur. Sur för att kropp och själ inte kan hänga ihop. Varit i sådan svacka och tyckt jag varit kass ett tag nu. Och sedan blev jag peppad förra veckan och i helgen och huvudet vill igen och då, ja då ska jag tydligen bli förkyld istället. Snor i näsan, spagetti i benen, inget flås och härliga underbara huvudvärk. Jaja, det går över.

Jag har snälla människor runt omkring mig som erbjuder sovplats, matplats och all annan tänkbar hjälp. Sov i Affes lya i sjöbo igår när jag haft löshoppning till sent på kvällen, "ta vad du vill i skåpen osv" sa han. Letade desperat efter kaffe i morse med kunde bara hitta 14 sorters te, frystorkad mat i små förpackningar och 2 paket ris och två paket makaroner. Men jag drack en kopp te, diskade koppen och stack igen. Uppskattas att inte behöva köra till malmö varje kväll.

När jag flyttade till Skåne Tranås för 2 år sedan eller bara till Ry för 3 år sedan så kändes det som att jag gjorde att val, val att bo på landet. Kompisarna bodde i Malmö eller längre iväg, jag bodde själv där ute igenstans för att kunna vara med "mina hästar". Malmö kunde jag ju alltid besöka på helgerna, sova hos kompisar osv, men kändes ändå ensamt.

Nu när jag flyttat till Malmö känns det likadant. Känns som jag flyttar ifrån mina kompisar igen. Mina extra familjer och vänner som vet det mesta om mina hästar, mina kunder och mina hästdrömmar. Vänner som jag kanske har mer gemensamt med än de vänner jag flyttat till. Kluven. Vill ha allt. Och helst utan att köra.

söndag 6 november 2011

Nu är jag på g igen

Det var länge sedan jag skrev. Det har hänt mycket.
Det största är att jag har flyttat. Till Malmö.
Ja, jag pendlar. Finns många som pendlar p åandra hållet så inget att klaga på egentligen.

I måndags tillbringade Nettan och jag halva dagen och halva natten med att sanera och städa hela huset. 160 km2 och en källare.
Jag har slängt hur mycket som helst. Kört till tippen 4 gånger. Sålde min soffa och mitt köksmöblemang. Flyttat ett stort lass till päronen för förvaring och sedan massa lådor osv till Pavve. Det mesta som jag flyttat dit står fortfarande ouppackat på golvet..

Jag saknar. Hm, vad saknar jag såhär en vecka som malmöbo..
Jag saknar mitt badkar. Jag saknar en egen tvättmaskin. Jag saknar närheten hem. Jag saknar mina klädkammare. Jag saknar golvvärme. Jag saknar ett stort kylskåp. Jag saknar mörkert och tystheten.

Jag och Pavve går redan varandra på nerverna och han kallar mig nazi. (Nu läste han detta och kommenterade, men du är en nazi..)
Vi är egentligen två stora egoister alt ungkarlar som ska försöka bo ihop. Vi får se hur det går, ska anstränga mig. (om han låter mig bestämma.. )


Sivan sitter säkert


I onsdags så tog Sivan tillfället i akt att testa mitt tålamod i några timmar, men jag förlät allt då hon i lördags gjorde sin första tävling med superresultat 4 fel. Jag var så glad jag köpa en flaska skumpa direkt. Dessutom gick hon på transporten på andra försöket. Shit man. Lillen var kaxig, tyckte knappt det var lönt att bara hoppa 90, brydde sig inte om andra hästar och var felfri. Sillen som inte tävlat sedan i våras var på g och trots att jag bråkat med hälften av alla funktionärer och hoppat fram på 2 minuter så lyckades vi lotsa oss runt ganska enkelt till en felfri ritt. Prada och Flight visade att de är blivande stjärnor som nu är redo att ta sig an större uppgifter. Nöjd med båda. Såå, för en gångs skulle, nöjd med alla hästarna. Nöjd med mig själv och mer än nöjd med alla positiva, stöttande och bra hästskötare och hästägare som ingick i mitt team. AWESOME!


Sill från skogstur i veckan


Idag var jag med Ida på en pay&jump i Vollsjö.. Organisationen var som vanligt där. Dvs inget börjar riktigt i tid och ingen bestämmer och ingen vet något. Men banan var bra och seriös iaf och Ida var så grym att jag vill ringa till alla jag känner för att skryta. Duktiga unge! 

Sedan åkte jag med Lotta och tittade på lite hästar, vilket gav ytterligare en egoboost så tydligen inte alla hästar kan fatta galopp om de är 5-6 år, eftersom "man tagit det väldigt försiktigt med dom". Score.
Bra helg. Allting på topp just nu. Måndag imorgon och jag längtar. :) 


För filmer från helgens tävling och på Ida så gå inte på youtube.com och sök på jannickesjostedt så hittar ni allt.