Säsongens första regionala

Klockan skulle ringa 05.15. Planerat att vara i stallet 06.45. Planerat att köra 07.15.
Vaknade 06.26. PANIK!
Har en timme att köra till stallet en normal dag, eftersom det bara var två hästar hade jag planerat att det bara tog en halvtimme för oss att fixa allt och komma iväg. Ringde till Petra, hon åkte naturligvis upp till stallet och fixade allt medans jag körde rally. Snälla snälla Petra. Kom till stallet, efter mkt klödd och mos så visade sig att släpen inte gick att köra med. PANIK!
Ringde till Ullis, fick låna hennes släp, körde dit, hämtade den, hämtade hästarna. Kom iväg. Äntligen. Nästan en timme efter planering.. Meen, vi körde in lite tid och kom till tävlingen, hann tom med en kaffe med bulle innan Mulle var första man till rakning.

Mulle var på g utav helvete, skyddade, taktade och var allmänt toppad. Härligt på en magpirrande sätt.
Kalabalik på framhoppningen, trodde man skulle vänja sig, men blir alltid lika stressad när jag inte kommer till och kan hoppa fram riktigt som planerat. Mulle är världsvan och brydde inte sig märkbart.
In på banan. Pulsen var i 290, var konstigt nervös. Kände att jag inte var tillräckligt förberedd. Red några varv, snirklade. Mulle blåste och fjantade sig. Inte likt honom egentligen, men kände hur roligt han tyckte det var att få tävla igen. Blev varm i hjärtat. Benen var inte så starka som planerat mot första hindert som var ett räcke ur sväng, 6 stora galoppsprång eller 7 lite mindre fram till en oxer. Även om inte anridningen var som planerat på ettan så galopperade vi lätt fram på 6 till oxern, flög över den. Lugnet la sig. Kände hur lätt det var. Mot trean, kombination räcke-oxer snett igenom, plupp, plupp. Tänkte ta ut svängen till 4an men Mulle skyggade för en bajsmoj i hörnen och jag var nära att stå på näsan, men 4 och 5 an klarade sig, ur sväng mot 6an som var en vattenmatta, den åkte ner, kom för nära, resten av banan flöt också. Slutade på ett pet på sista oxern också, egentlgen mitt fel, Mulle drog lite, men jag skulle hållit mig lugnare och bara väntat och klämt åt honom när han hoppade nära istället för att hålla kvar vilket gjorde att han kunde hoppa stort ch inte riktigt orka över. Men jag är nöjd. Fin häst.

Sen var det vänta. Och vänta. 5 timmar. Mycket godis, dåliga skämt och frösna tår senare så var det Curres tur. Samma bana sm var omgjord till en A:0a (Tidshoppning from första hindert) Curre var sjukt på g utan aatt vara överladdad, han var med på svängarna och vi tog innanför överallt där det gick. Duktiga Curre. Vi hoppade till oss en femteplats av ca 80 starter. Hade en sådan härlig känsla, lätt och roligt. Körde hem, jättenöjd. :)

Prisutdelning

Delat jobb, dubbelt jobb

Anna hjälpt mig hela dagen. Bokat in för mycket. Fastän vi är dubbel styrka så var vi precis klara till att min löshoppning började vid 19. Inte okej tror jag. Hade iofs tre olika spekulanter idag, sådant tar ju alltid tid, men ändå.

Bygger upp en stress inombords. Sluta sova ordentligt om nätterna. Försöker planera varje minut och har inte råd med någon avvikelse. Hjärtat slår för fort. Knäna skriker om kvällarna, energinivån är i botten om kvällarna och det är rena turen at tjag håller mig vaken tills jag är hemma.

Fina hästar åtminstone och i helgen är det tävling. Även om jag gnäller längtar jag till att hoppa lite 120 med "de stora".

Som sagt, skönt med sportlov och barnen hjälper mig. Gillar det. Gillar sällskap och duktiga barn.

Årets första uteritt. Vårkänslor. I like it. Anna fick Curre-elit och jag fick Meckaren. :) Got to love it. 

Calleballe.. 

Här blev det något fel när vi plockade in hästar på esperödsgården.. 

Sivan for president

Extrahjälp i stallet idag. Var med Emmas mamma hos veterinären och efter en stärkande lunch bestående av semlor så bestämdes det att Emma skulle stanna med Ida och mig och hjälpa oss med hästarna. Tur var det, för det var en panikartad dag då vi knappt hann hälften av vad vi borde. De fixade hästar till mig och skrittade fram och travade fram, Mulle skulle bara joggas lite var planen så Emma fick rida honom och Ida fick rida sin favvis, Fredde. Hängde lite på nykomlingarna, plågade Sillen en stund, red Calle till Petra och sen på kvällen hade jag planerat höjdhoppning med Sivan. 

Ida och Sill, Emma och Mullemeck

Snälla hästar, duktiga barn

Petra fick låna Curre-elit och skutta lite. Curre uppförde sig helt exemplariskt och tyckte det var roligt. Sivan ja, hon var på g. Hoppade fram lite och gjorde sedan en kombination. 

Sivan hoppade 145! Lätt som en plätt, med Sivans vanliga självklarhet och självförtroende pluppade hon över 145! Sen var jag lycklig. Var extra på g på mina lektioner och åkte sedan hem och plockade bort Sivans annons. 

Ardennern

Äntligen sportlov. Fattar inte varför Ida ska gå i skolan så mycket?! Jag säger till henne att säga till Helen (hennes mentor) att jag kan prata engelska med henne en dag i veckan, sen kan vi ha matte någon dag och geografi har vi alltid när vi åker land och rike runt (iaf Skåne) på tävlingar, hemkunskap får hon när vi improviserar ihop lunch i bilen och samhälle ska vi inte prata om, så många udda personligheter som vi umgås med dagarna i ändå kan de inte ens hitta på i skolan. Sååå.. Där har ni det.

Kom två nya inridningar idag. Min stallrad är nu full, men det finns lediga boxar mittemot som jag säkert kan hyra om det kommer fler.

Har jag berättat att jag har en ardenner? Ja, på inkörning och inridning, tyckte jag behövde lite extra inkomst i januari/februari så tog emot den. Ella heter hon. Jättestor, jättesöt och jätteklumpig. 3 år.Känns som jag mest flinar när jag "leker" med henne. Improviserar lite, har kört in en häst innan bara, men allting med hästar är logiskt.
Iaf så fick Ida äran att rida in henne. Vi slängde på en sadel, försökte framkalla några bockningar, utan resultat, hängde lite och sen fick hon svinga sig upp. Skrittade lite första gången, men har ni även travat på henne. Ida är fortfarande den enda som ridit på henne och hon är mäkta stolt. Hennes första inridning. I like it. Snart kastar jag upp henne på de "riktiga" hästarna.

Övade hoppning med Ella förra veckan också, dvs hon fick social träning i ridhuset när anna tömkörde och ida red och hon fick promenera med mig och försöka ta sig över hinder. Först rev hon 4 sen klarade hon de femte och då räckte det. :)

När jag fick henne fick jag ett tips från ägaren som han fått av hovslagaren "Säg nu ti den där tösen att det är ingen ide hon försöker lyfta hovarna för det klarar hon inte ändå"

På tal om Ella har vi även byggt en våjn som vi kört rundor med i ridhuset. Awesome.

Pay and jump 18/2

Upp och hoppa. Till stallet i hundranittio. Fodrade kraftfoder till alla och hö till Fredde och Soffan. Hämtade Ida och Petra, tillbaka till stallet. Borstade och fixade hästarna helt iordning, in i lådan, racerfart iväg. Sänkte alla hinderna till minihinder, hoppade Soffan några varv. Det är full gas som gäller, men hon hoppar allt, vattenmatta, tunnorna, plank osv, går på rätt avstånd och river inte. Hon överhoppar sig inte och kan hon bara lära sig att galoppera lite mer av sig själv blir det en perfekt juniorhäst, helt okomplicerad. Lite mer galoppjobb sen får hon pluppa runt lite på 90.

Fredde var grym och jag kom ihåg varför han var min favorit innan han åkte en runda till "USA". 120-125 låg hans bana på och det var ingenting. Känns verkligen som ingenting när man rider på också. Tryck ner gasen och bara spänn ltie i magen om man ligger för nära och pressa ner rumpan lite extra om man ligger stort. Hoppar igenom sig superfint och hela middivitten.

Hann tom tillbaka med hästarna innan pay&jumpen började (då kan ni ju själv lista ut vilken tid jag plågat mig upp på morgonen)

Lite färre starter idag än sist, alla vågade inte sig ut och kansek itne alla som har sina hästar fullt igång i vintervädert heller. De fick rida fram lite ute i en snöig paddock och sedan fick man hoppa fram inne. Tyckte det funkade riktigt bra och publiken är så glad och alla klappar och hejjar på varandra. Helt perfekt stämning som gör en glad och varm. Gick bra för de allra flesta och alla verkade nöjda. Nettan stod i kjollen precis som förra gången och nästa gång hoppas vi att kjollen blir lite mer välbesökt så jag slipper äta upp alla bullarna själv.

Supertack till Petra, Ida, Lasse, Ullis, Cobbe, Wille och Nettan för hjälpen med arrangermanget. Och tack alla som stannade till allt var slut, både för support och också för hjälp med undanplockning. :)

Bilderna är tagna av Lasse Sjölundh

Banhoppning

Planerad pay and jump imorgon. Onödig snö kom det inatt. Petra erbjöd sig att hjälpa mig i några timmar så jag planerad om, väckte Ronny med tuppen och bad snällt om ett harvat ridhus tidigt på morgonen för bannyggnad och hoppning med ”mina” hästar. Han ställde snällt upp och trots att han hade glömt var harven fanns (!) så var hela ridhuset tillplattat och fixat när vi anlände halv 10 med första hästlasset. Sivan och Mulle. Sivan hade fått en nytt bett och var som en helt annan häst. Jag blev lite för passiv och red inte ann som jag borde, men Sivan kan hoppa, fy satan. Mulle var inte på sitt allra bästa humör, men hoppade ändå runt en bana ganska okomplicerat. 

Ullis hade mött upp oss hos Ronny och jag hoppade även banan med Lillen några varv. 

Banan var för övrigt en av de bästa jag fått till. 

1-2, 32 meter, 8 galoppsprång ganska normalt, 3-4 24,5 meter, lagom att ta en liten förhållning, ställa om och rida ann mot 4 som var en vattenmatta dessutom. Ur en ganska svår sväng upp mot diagonalen och hinder 5, ett naturfärgat plank, 3 galoppsprång in i kombination somm var ganska tajt på 7,20 och paralleloxer ut. Ur sväng på hinder nummer 7, 21,5 meter vilket ger 5 lite framåt eftersom det är en trippel ut som hinder nummer 8. Riktigt rolig bana att rida.

Hoppade även Flight, på 110-120, utmärkt. Sill, lite seg, men det var jag med, för inte hunnit äta på hela dagen, hoppade lite lägre, men några höjde vi rejält så han skulle vakna till lite. Ändå okej i slutet. Hoppade också Curre och hjälpte Ida och Wille med deras hästar. Bra dag.

Dock väldigt glad över att jag har ett ridhus där jag har hästarna, tar en jäkla tid att ligga och köra med alla.

Hann dessutom inte alla så blir upp imrogon och hoppa lite till. 

Full gas framåt

Började med två nya hästar i måndags. En 7-åring och en 4-åring. Tydligen ska det vara riktigt bra hästar och jag ser framemot deras utveckling. Annars har det varit långa, kalla dagar denna veckan. 

Måndagen och tisdagen var ungefär likadana, rida rida rida och lektioner på kvällen. Matpaus undertiden nästa häst borstas och solen reflekterar så mycket i snön att jag måste kisa en massa vilket ger huvudvärk. Jaja, gnäll. Sol är bra, jag vet. 

I måndags var jag hemma typ halv 10 efter mina lektioner och i tisdags var det ju trots allt alla hjärtansdag så då snabbade jag på och var hemma redan 9.. 

Igår bokade jag inte in några extra hästar utan red min nio på HB och försökte sedan leta upp ett par nya skor till ett lagom pris då mina envisas med att läcka in vatten efter halva dagen. hittade inga tyvärr. Lagade mat till mig och familjen sjölundh och sedan var det årsmöte med LRKK. Tyvärr betydligt färre medlemmar än förra årsmötet men ändå ett trevligt möte med bra stämning. Hemma halv 11, somnade i soffan direkt och ni kan tro det var segt att ta sig upp imorse. 

Fi fan. Snoozade några gånger, gjorde extra starkt kaffe och gav mig ut för ytterligare en dag i kylan. Hämtade Anna på stationen och vi begav oss mot stallet. Bokat in massa extra idag för att "utnyttja" Anna och slippa göra så mkt extra när jag är själv. Skulle egentligen haft löshoppning på kvällen, men avbokade den med gott samvete, jag orkade helt enkelt inte. Dessutom har jag nästan jobbat ihop 40 timmar på de tre första dagarna i denna veckan redan så. Anna tömkörde och jag red. Vi hade socialträning med ardennern, jag lurade upp Ida på ett sto för att kolla om den var inriden och hade dessutom spekulanter på en hästapolle. Skönt att vara hemma tidigare idag. Redan klockan 7! Pavve hade lagat mat och efter maten öppnade jag datorn, har nu svarat på mail, svarat ihop svåra banor till pay and jumpen på lördag, bloggat och uppdaterat startlistorna. 

Snart sovdags. Och imorgon ska det ridas och skavas rumpa igen, förhoppningsvis så sällskapar Ullis en massa, hon sprider positiv energi och jag hoppas det ger mig lite extra ork. Annars ser jag iaf framemot pay and jumpen. Gillar sånt.

Anna tömkör Curre

Ida leker med Sally

Körtur en snöig morgon

Somnade i soffan alldeles för tidigt för att Pavve skulle tycka det var okej. Masade mig till sängen ställde klockan på 5. Sov. Vaknade, korvade i  sängen en stund, försökte väcka och övertala Pavve att laga kaffe så jag kunde komma upp. Utan framgång. Lagade mitt kaffe själv. Hade lagt fram alla kläder och packat väskan innan jag somnat på soffan så allting gick snabbt. Kom ut. Samma kyla som dagen innan och dessutom snö. Vit, flygande äcklig kall snöjävel. In i bilen. Körde. Fick igång min kassa mobil, fått sms av Alexcandra som undrade hur vägarna var. Inte bra svarade jag och fortsatte att köra. 1h och 15 min innan jag hämtade upp Ida och begav oss till stallet.

Snabbare än någonsin var vi klara med hästarna för att hinna till tävlingen i tid. Tar 1 h och 15 min till Perstorp en bra dag. Jag räknade med 1h och 45 min om vägarn är nått så när.. Vi lastade hästarna. Curre och Mulle är rutinerade, de åt snabbt sin frukost, klev lätt på transporten och stod stilla i de 45 minuterna det tog oss att kasa till Åsumsbacken.. där kom vi knappt upp och sedan körde vi 50-60 på väg 13 medan snön vräkte ner.. Jag insåg att vi inte skulle komma fram i tid om vi ens skulle komma fram till Perstorp. Gav upp, körde in Vollsjövägen och begav oss hem igen. Stoppade av saker, hästar, släp på sina platser. Släppte av Ida, tackade för hjälpen och körde hem. Klädde av mig ridkläderna och kröp ner i sängen igen. Pavve var fortfarande inte ens vaken än... 

årets första tävling

Bara tanken på att stå ute hela helgen och frysa på en tävling gav köldskador, Sivan har varit lite väl vild hela veckan, Flight byter galopp för ofta och gärna på stället 14 gånger om han blir upprörd, Curre har jag inte ens hoppat riktigt och Mulle är som Mulle är.
Slarvputsade alla saker med Idas hjälp. Inga badade hästar pga kyla och skären på saxen var inte som de borde så bara Flight och Curre som är riktigt snygga och nyklippta.

Lånade Eriks säng, kom i säng alldeles för sent, sov alldeles för lätt och vaknade alldeles för lätt. John Blund har tippat ett helt lass i ögonen och inte ens kaffet smakade uppiggande. Sivan var på g och flög in i släpen, Flight är foglig och följde hennes exempel och så gav oss iväg. Lördagmorgon, Ida, Sivan, Flight och jag. Mulle och Curre skulle få hoppa lite högre och fick vänta till söndagens äventyr.

GPS:en lurade ut oss på småvägar och det tog en halv evighet på isiga vägar innan vi var framme i Perstorp. Termometern visade -16 och jag var glad att Killi blivit bortlånad. Kissepaus, bangång och värma sig lite i cafeterian. Lugnet började infinna sig. Banan kändes lätt. Själen kom till ro, kom ihåg varför jag gav mig av. Slutade känna kylan, spelade ingen roll. Årets första tävling. Som jag saknat. Fingrarna hade sedan länge slutat funka och få på träns, sadlar och sporrar som krävs lite pilleri kändes som en omöjlighet. Ida var på g och fixade det mesta. Flightan var förste man till rakning. Frös gjorde han, stackaren, det lilla päls som fanns kvar stod rakt ut. Galoppen var stelaren än vanligt och när man tryckte på gasen kändes det bara som om man frikopplade. Jaja tänkte jag.  Lägg den i femman och hoppas på en nerförsbacke inne på banan. Felfri. Gött. Duktiga Flight. På med dubbla täcken och in i lådan igen. 

Ut med Sivan som longerade sig själv några varv medan Ida skrek på henne och jag klödde med mina stövlar och flinade åt dom.  Band fast henne i släpen medans vi sadlade och klöddade. Och sen upp och haj och ivaj. Hon tyckte det var tråkigt på framridningen och fattade inte varför vi skulle tramsa rundor där. Väl inne på framhoppningen skärpte hon till sig, hoppade några språng och lyssnade exemplariskt. Två nerslag i 1m var jag ändå nöjd med, jag kunde kommit loss i handen lite bättre på det ena och det andra var en oxer som det blev ett missförstånd på så Sivan hoppade två meter för tidigt och landade mitt i. Skit i det, inget trams och inget tittande. Nästa var 110, hennes första. Hon var betydligt tröttare men kämpade bra och petade bara ner en sketen bom. Klad jannicke.

Jag tycker om att tävla. Sa jag det eller? J

Klubbyte

Allt jag skrivit här har jag för övrigt berätta för mer än en styrelsemedlem. 

Jag byter klubb iår. Lite sorgligt tycker jag allt. Färs var klubben som jag började min karriär i när jag red mina första tävlingar som 6-7-åring.

Jaha, varför byter du då kan man fråga sig.
Jo, känner mig inte ett dugg välkommen längre. När jag, som medlem, annonserar om aktiviteter jag har, för att deras medlemmar ska få chansen att hoppa och träna får jag inte det. Men så vitt jag vet så får andra annonsera om sina aktiviteter både på facebook och i deras gästbok. Även andra ridklubbar som alltså är konkurrerande verksamhet. Jag är ingen konkurrerande verksamhet. Om de varit lite smidiga och istället jobbat med mig och uppmuntrat och uppskattat hade klubben mer än gärna fått stå som medarrangör och fått olika bidrag som man kan få för aktiviteter, men inte om jag ska behöva slåss för att bara få berätta att det händer saker i närheten.

Liksom att det spelar ingen roll vad för lappar jag sätter upp på anslagstavlan i ridhuset där all reklam för olika enskilda firmer och övriga aktiviteter utanför klubben sätts upp, mina lappar rivs ner. Direkt. Mina visitkort rivs ner, direkt. 

Jag erbjöd mig att sponsra med träningar till ponnydivisionslagen i höstas, men icke, denna sponsring var tydligen inte intressant. 

Jag önskar klubben lycka till, särskilt med sin division I satsning där de ju har hur många som helst som ska rida enligt säkra källor. Jag kanske kommer tillbaka om ett år eller några om man är mer välkommen då. Och kanske kan klubben sponsra en med lika mycket träningar som de gjort med några få övriga medlemmar då. Vore trevligt. 

Allt jag skrivit här har jag för övrigt berätta för mer än en styrelsemedlem. 

Detta året ska jag iaf rida för ljunits. En klub där jag tror att inte så många vet vem jag är eller jag vet vem någon är. Klubben verkar ha en bra klubbanda och har många som är ute och tävlar. Ska bli spännande. Och min plan är att "bara" tävla för klubben. Hoppas det är okej. Gör ju ändå fler än 100 starter om året så jag tror att de flesta klubbar gillar all "reklam". Vi får se som sagt. 

En söndag för två år sedan

Igår var det 2 år sedan Pavve och jag träffades för första gången. På Gustav-torget träffades vi för första gången. Han hade på sig sin skinnjacka och röda skor, jeans och fula vantar. Tyckte jag.
Jag vill inte träffa honom igen efter den träffen. Svarade inte på sms på flera dag i hopp om att han skulle ge upp. Meen, trägen vinner och jag berättade tillslut var vi skulle ut i helgen och då kom han dit.
Knäpp och konstig var han. Härligt knäpp och konstig. Dansade på scenen, hittade på sina egna dansmoves och var sådär alldeles lagom charmig och självsäker.
Jag var nykter, överlägsen och ganska seg, världens torrboll alltså, tänkt att han inte ville träffa mig igen. Fast jag var för snygg för att låta bli, som han så smidigt uttryckt det senare.

Tredje gången tog han tåget till mig och mitt hus i Skåne Tranås. Han träffade killi och killi gillade honom direkt. Halva inne. Killi gillar inte alla och hon måste vara med och bestämma vem vi ska dela vår vardag med. Såå, på den vägen är det.

2 årsdagen var vi ute och åt lyxig middag med god dricka och sedan tittade vi på hästhoppning och käkade godis. Helt perfekt. :)

Lek med Ida och Curre

Fredag eftermiddag, -15 grader. Benen har dött sedan länge, liksom händerna, öronen ska vi inte tala om och snoret i näsan har sedan länge blivit till is. Fem hästar är ridna och Ullis kom och sällskapade mig med en som gick av bara farten och sedan tog jag en lunchpaus, hämtade Ida och bestämde oss för att Fredde fick vila och istället skulle vi leka med Curre..

Pulka inhandlades och tolksele hade jag inhandlat tidigare i veckan. Tolka är att åka pulka eller skidor bakefter en häst. En rider och en åker bakom. Curre som jag räknar som den nått så när tryggaste av hästarna fick ställa upp, han var helt på g och stod stilla när jag stoppade i stora piggbroddar i hans hovar för fäste i isen och snön, han fick olikfärgade lindor som vi hittade och gummiboots för att han inte skulle trampa sig själv med piggarna och av gummi för att de varken skulle falla av eller snön skulle fastna i dom.

Nästa steg var att lista ut hur selen skulle sitta, lite klöddigt med tyglar martingal osv, men allt löste sig. Vi promenrade lite fram och tillbaka i stallet med pulkan för att han skulle vänja sig, men tittade konstigt med stod stilla.

Ida och jag bylsade också på oss så mycket kläder som möjligt och sedan ut i kylan. Spände på linorna man ska hålla i, Curre snurrade runt några gånger och tyckte det var konstigt. Vi övade lite med att jag höll i honom och ida drog i linan och hade pulkan i handen, sen hoppade Ida i, Curre taktade och kollade konstigt bakåt, ja, i ca 5 minuter, sen räknade vi honom som "inkörd" och jag hoppade också upp. Gav Ida order om att skrika så fort hon var tvungen att släppa linan, dvs om pulkan välte eller något. Curre var helt på g och drog som värsta körhästen, öronen framåt hela tiden och promenerade lite extra stolt när i körde förbi alla hagarna med de andra hästarna i. Full fart i trav med Ida efter.

Rustade för lek

Pepptalk innan

fredde och Boysan undrar vad vi sysslar med

Ida åker

Curre spanar på utsikten

Långa ben 

Hörde skratt bakifrån och vände mig om i traven, då släpas ungen efter på mage med ansiktet ner, håller för allt hon är värd i linan, hon har tappat pulkan typ 15 m bort. Jag stannar såklart och säger "Men du måste ju släppa om du tappar pulkan" Ida bara skrattar och säger "men jag glömde" Hur man nu kan glömma att släppa om man typ inte kan andas för all snö i munnen. :)

Sen bytade vi lite, Ida fick rda och jag åka. Roligt!

Tur jag har Ida att skylla på så att jag får leka ibland.
Fast nästan gång lovade Petra att följa med oss "och då ska vi ha rejs med varsin unge i pulkan!"

Halva benen dör

(upptäckte just ett opublicerat inlägg.. )

Tack för fina kommentarer, gör mig glad.

Kallt var det idag. Riktigt jäkla kallt.
Började morgonen med att hämta Anna på stationen, Anna har inte varit hos mig någon dag iår förrän idag, men tanken är väl att hon ska fortsätta om torsdagarna så länge det går. Dvs så länge hon inte behöver jobba i sin salong och så länge jag har tillräckligt med jobb för att betala för hjälp. 

Var roligt, har saknat henne. 

Men det var nästan för kallt för att jobba. Började med att rida Sillen en stund, ngt seg att få riktigt igenom åt höger, han har väl varit det kanske ett tag, men jag har liksom lite blundat för det så idag fick han sig en riktig genomkörare. Anna tömkörde Sofie som jag bestämt mig för att sätta igång igen. Sen frös vi och svor lite en stund innan jag började rida Curre, red en stund, fick stanna och blåsa på fingrarna, red lite till, ringde massa olika spekulanter så blev inget jättepass med Curre för efter massa skrittande när jag var i telefonen var vi båda genomfrusna och begav oss upp till stallet igen.

Red lite fler, Anna tömkörde några stycken, tog en långlunch och värmde oss hos Sjölundhs. Klippte Calle, plågade Ella med att försöka få av hennes komockor och hämtade, äntligen, mina chappar. 

På kvällen kom Lasse och gjorde en film när Sivan hoppade en bana och Calle blev rundorriden. Behöver ju lite reklam. 

Nyklippt Calle hoppade lite

Tills imorgon håller vi tummarna för att det är ngt varmare.. Döfläsket på benen dör liksom och kommer antagligen snart ruttna och falla av.

Förresten hade världens bästa unge höjdhoppning som vi ska ha om torsdagarna nu för att bota hennes höjdskräck, iaf, dagens hinder var ett schack/orange smalplank som slutade på 95 cm. Awesome. Ungen är grym. 

Repstegen är hämtad

Då var det på tiden.

Ibland kommer man in i svackor, då menar jag inte bara med bloggen utan kanske allt runt omkring allt som man skulle vilja skriva om på bloggen. Om pojkvännen, om hunden som bara kräker, om hästarna som inte jobbar på som de borde, om kunder som inte betalar som de borde, om bilen som inte håller som de borde.
Ibland känns svackorna större än andra gånger. Ja, ni vet hur det är. Alla vet hur det är. Ingen är glad jämt. Ingen är på g och fit for fight jämt. Så är det ju bara.

Varit mycket sådana bekymmer nu så bloggen har fått vila. Vill skriva om mitt underbara hästliv här ju. Vilken sprudlande och underbart glad och ambitiös tjej jag är. Wow ska ni säga, shit vad grym hon är.
Och det är jag ju, för det mesta.
Men, ibland kryper jag ner i min lilla håla, gör mina måsten men skjuter upp allt annat. Skjuter upp på samtal jag inte orkar ringa, ger mig dåliga ursäkter att slippa, skjuter upp mitt pappersjobb och bara håller tummarna för att energi tillslut ska infinna sig och mirakulöst göra alla bokföringar, räkningar, påminnelser osv.

Dock har jag hittat en repstege nu, påväg upp från hålan, sparkade mig i baken några gånger,
Mulle är finare än någonsin, Sivan ser till att jag får jobba för mina galoppombyte och det där med att hoppa igenom hela språnget och inte bara ta sig över. Flight vet precis hur han ska få upp mitt intresse för honom. Sillen bara gosar och nufflar en i håret och det bästa av allt är att Curredutt kom tillbaka. Trodde inte man kunde sakna en häst så. Det ni. Blir helt varm i hjärtat bara jag skriver om dom nu. Mina underbaringar, mina livlinor.

Har mina lektioner, mina elever ser till att jag håller mig på tårna, hittar på övningar, blir inspirerad, skriker så jag blir hes och dansar rundor i managen om kvällarna.

Nästa vecka blir det tävling. Inte diskuterat med alla hästägare än men känns iaf bra att jag får bestämma över några hästar så Sivan och Curre får åtminstone ställa upp och ta mig runt några rundor. Jag ska peppa. Jag ska bli på g igen.
Den 18 februari blir det pay and jump, ska bli roligt, var så sen med att komma ut med den riktiga proppen bara så hoppas folk hinner anmäla. Mycket jobb, men roligt att se alla hoppa och roligt när något man fixat, naturligtvis med hjälp, funkar.
Helgen efter är det tävling igen. Förhoppningsvis är fler hästar redo då. Yeees. Jag längtar.

Dags att sluta vara bitterfitta. Petra är snäll nog att påminna mig varje dag om att sluta med det.
Jag har alltså bra vänner också som gör det värt att peppa upp.

Sivan och divan