Sillalus

För första gången i mitt hästsäljarliv så bölade jag en massa när det gick upp för mig vad det innebar att hästen gick igenom fläckfritt. Känns jobbigt. Fina härliga underbara häst.
För alla er som tvivlat när ni hört mig sucka och svära och dra i hästarna och frysa om vintrarna så älskar jag ändå hästar. Jag älskar att hitta deras personligheter, att få fram deras bästa egenskaper, att veta deras hemliga klipunkter, i blåsa dom i näsan och få blås tillbaka.

Vissa hästar älskar jag mer än andra och de allra flesta tar en stund att sälja när det väl är bestämt och då hinner man liksom bli klar och vänja sig ett tag eller vissa vet man att det är det huvudsakliga syftet.
Sillen gick det snabbt.
Såklart. Såklart, alla älskar Sillen. Jag vet ingen som inte älskar Sillen.
Lugna härliga Sillen som som studsar och stannar när han inte fattar vad man menar, som blir så nervös när man träffar på vilda djur i skogen att han glömmer hur man springer. Sillen som hoppar som en gud fast han vet inte om det själv. Ambitiösa Sillen som byter galopp i varannat när han tycker att ryttaren vinglar för mycket där uppe på. Sillen som är så kär i Päran att han hungerstrejkar när Päran är på tävling. Sillen som när han är lös i ridhuset leker med Killi som om det vore en annan häst. Sillen som var världens slöaste när han reds in och sen världens piggaste i ett halvår innan han blev sådär perfekt. Sillen som blir alldeles ledsen när han longeras för mycket, men som blir alldeles själaglad av ett stubbrejs eller en Petratur. Fina fina Sillalus. 

Sillen i fin form i år

Sillen på pay & jump med Ida

Sillen på en av sina första tävlingar

Jag tvivlar inte en sekund på att han kommer få det bra, när han väl kommit fram efter sin långa resa. Han kommer få transportskydd, många varma täcken, fina lädergrimmor, ny utrustning och allt det där. Han kommer inte att vara en häst utan den hästen i sitt stall. Han kommer verkligen komma till sin rätt.
Men oj som jag/vi kommer sakna honom.