Dags att bruka allvar

Idag börjde det på riktigt. Hästarnas vila är över och nu ska här ridas.
Ni/vi/jag, särskilt jag, ska inte glömma det största syftet och mitt allra största mål. Jag ska bli så jävla bra på att rida så det finns inte. Sen, företaget, gården, alla olika sidoprojekt det är ett sätt att ta sig dit. Ett roligt sätt naturligtvis, men också ett nödvändigt sätt om man inte har några miljoner på banken från början. Jag ska verkligen kämpa allt det går, men hästarna kommer först och jag själv.

Red bara Flightan, han är den man litar på i alla läge. 5 år.. Men de andra fick bekanta sig med ridhuset och spriga lite i linan idag för att göra av med lite av viloveckans lagrade energi. Förutom Sivan då naturligtvis, som sparkade mot mig när jag var närmre än 5 meter. Jag hade inte tid, ork, lust att krusa henne så, efterosm det är min egen häst, så fick hon vila en dag till och imorgon planerar jag att rida henne innna hon har fått gå ut.

Morgonstund

Jag älskar verkligen att rida. Jag blir glad av det. Kan sitta och flina för mig själv och liksom hitta på övningar som inte finns och hålla lektioner för mig själv i mitt eget huvud. Gaah, så roligt det ska bli det här. Gården. Hästarna. Äventyret. Vinna eller försvinna. Jag tror det iaf.

Från högsta hagen, boningshus tills höger av husen och stora stallet till vänster