Första flyttdagen

Början av veckan, dags att köra igång, fixa allt som fixas ska för att kunna flytta dit mig sjäv och flytta dit hästar.
Ringde länsstyrelsen för att höra om tillstånd osv, de gav mig tillstånd tills vidare att flytta hit 17 hästar och för att få de andra boxarna också godkända så skulle jag fylla i lite formulär och skicka in och sedan skulle de komma ut för inspektion. 

Var nervös inför samtalet och kändes rätt bra att kunna flytta på stubben, kanske bättre än vad jag vågat hoppats. 

Hade blivit lovad hästlastbilshjälp då jag planerade att flytta 8 hästar till att börja med och massa saker. Det är inte jättelångt från Klasaröd där jag hållt till nu, men tillräckligt för att det ska vara smidigare med lastbil.
Dock efter många långa väntan så stod vi (jag och Wille) fortfarande utan lastbil och bestämde oss för att börja köra hästar med släpet. Tog Sivan och Maggan först då de kan vara lite trixiga att lasta och lämnade kvar 6 snälla hästar och Ida så att de kunde fylla lastbilen och komma efter oss själva. 

Icke. En vända tog minst 1,5 h och eftersom vi inte började förrän halv 5 så hann vi inte alla. Jag lämnade kvar två och Ullis var snäll att fixa med mat till dom, när jag arg som ett bi gav mig iväg med nummer 5 och 6 vid 20.15. 

Kom fram till ett beckmörkt stall med 4 oroliga hästar i det. Stoppade in de andra två som snällt följde efter mig. Släpade ensilage i en söndrig skottkärra som jag hittade i halmladan och insåg att vattnet till vattenkopparna var avstängt.
Oj då.
Fanns ingen ytterbelysning att tända och jag fumlade mig fram och kom ihåg att de borde vara i det skrymslet vid huvudkranen man slog igång vattenkopparna. Killi följde troget efter när vi gick myrgång genom stallarna för att inte ramla över något. Yes. Hittade lysknapp, hittade vattenkran och alla utom två vattenkoppar funkade. Fyllde spannar till de två hästarna.

Pussade lite på hästarna och kände mig varken ensam eller rädd trots mörkert och ensligheten som en obebodd gård ger. Jag har ju Killi. Och hästarna. 

Stängde stalllet och begav mig till Lövestad för sista natten i råtthålet. 

Ganska mörkt utanför stallet (till vänster stall 2 och till höger silverpäronträd på innergården)

Mecke var den som var lugnast och nöjd med sin box och sitt hö.