Allt man borde

Ställde klockan tidigt. Visste att jag skulle vara själv idag igen och att det var mycket att göra. Extra mycket med tanke på min slöa början av veckan.
Kokade en termos kaffe som fick hänka med ut då några kaffepauser inte vara  att tänka på.
Småjoggade ut med hästarna medan solen gick upp. Tog de två och två och galde på de när de skulle tjafsas och med unghästarna tog jag några tre och tre. De är ju ändå så små. Typ. Och fattar inte så mycket.
Alla hästarna hade vett att uppföra sig och för en gångs skulle så rymde inte en enda.
Jag lät 5 vara inne och satte igång att rida och tömköra. Insåg att jag efter det hade två timmar på mig innan jag skulle köra till Tomelilla, fixa saker där fr att sedan kunna hämta Ida klockan 15. Mocka mocka mocka utav helvete, köra halm och till sist lägga ut hö till så många jag hann innan klockan var tid. Sopa i mitt stall var inte att tänka på, gjorde i inackorderingsstallet eftersom aman måste föregå med gott exempel. Men 20 boxar tar sin tid att mocka. Helt kramp i vänsterarmen sen. Den är inte som den borde.
Skit i det.

Hämta Ida, fortsätta med hästarna, sen lektioner till 19, då vi började löshoppa 2-åringar.
Sent innan jag äntligen hade fodrat och fixat det sista. Inne och skulle börja laga mat vid 21.
Tittar på diskbänken och tänker "vem har diskat?" När jag börjar tänka efter varför det inte finns någon disk så kommer jag på att jag inte ätit idag. Hm. Kaffefiltert är fullt från morgonen men annars är det tomt sedan igårkväll. Känner på min mage och fundrar på varför den inte påmint. Som tur var lagade jag stor portion fisksoppa igår och ställer in resterna i micron och några bullar i ugnen.
Ibland hinner man som sagt ine allt man borde.

Skogstur

Kände mig pigg och utvilad när jag vaknade imorse. men det är något med mig och att vara i tid. Jag fattar inte problemet. Jag har en sjuka som heter minst-5-minuter-sen-syndromet.
Jag försöker bota den, faktiskt, utan framgång dock. Förresten är jag chef så jag gör som jag vill.

Marlen var här och hjälpte mig, stackaren, två dagars skit i boxarna, men jag har tyckt att hennes armmuskler börjat se lite klena ut så man kan säga att jag gjorde henne en tjänst. Not. (förlåt)
Iaf, jag red lite grann och tömkörde lite. Sivan som nu inte gått på några dagar var naturligtvis galen och slet sig. Nothing new.

Vi lunch ringde gubben från idrottsföreningen och erbjöd sig visa  mig en runda i skogen som vi skulle kunna få rida. Okej sa jag och tänkte att jag skulle köra dit och han skulle peka och säga sen tar du vänste etc.
Icke. Kom dit. Han tittade med skeptisk blick på mina ridskor och chappar (jag rider inte vandrar)
Vi promenerade och småpratade lite. Sen travade han rakt in i ett snår och sa här börjar er runda. Score tänkte jag och sa att mina hästar var 170 i manken, ryggen, sen vi ovanpå.. det måste vara ganska högt där. Jaja, lite alternatvia vägar hittade han då, genom just det snåret.

det hela slutade med att vi promerade hela rundan, jag sa "här kan inte hästar gå" han sa "här har det gått hästarn innan, de klarar sånt" Jag sa " men de är ömtåliga och värdefulla"  Han tänkte nog vad ska hon med dom i skogen då.
Iaf, rundan ska nog gå att rida så småningom, om man bara pressar sig fram där de första gångerna och plockar ner lite stenar från vissa passager etc.
Positivt med SKOG och härliga BACKAR. På österlen. Det ni.
Värt en timmesskogspromenad. Dessutom blev Killi nöjd eftersom att hon fick följa med.

Tillbaka på gården tjattrade jag bort en stund med Alex innan mormor och morfar kom på besök. De hade med en massa goda kakor som vi mumsade lite på när vi drack kaffe. Dessutom ska morfar fixa gran till mig och planerade och mätte etc var den ska vara. Perfa. Och nej, det var inget jag hade tänkt på annars.

Bra dag.

Dessutom fick jag en karta på gårdlösaleden där man får lov att rida

Låg

Kände mig sjukt omotiverad, nere och sur hela dagen igår. Hade svårt för att träna hästarna och naturligtvis ännu svårare för att mocka boxarna.
Började fundera på om det var en smäll av "gå-in-väggen"
Bestämde mig för nej på den frågan. Men frös genom natten. Passade också på att kräkas lite.
Sen imorse trodde jag att det var lugnt. Började vandra ut med hästar. Bööö, en liten hög med kaffe och knäckemacka där. Bööö.. en liten hög med magsyra där.
2 timmar tog det att släppa ut de 24 hästarna och ge de hö. Inte okej.

Sen tittade jag in i stallet, konstaterade att även idag hade de skitit en jävla massa och sen gick jag in och la mig i sängen. Sov fem timmar i sträck. Sen kände jag mig som en ny människa. Åt lite som jag lyckades behålla och hämtade Ida.

Ida hjälpte mig att röra runt i boxarna och lägga och hö och sedan ta in hästarna.
Sedan hade vi paus och sen en liten lektion.
Roligt var det. Barnen är söta och gör inget som man säger.

Skjutsade Ida hem och käkade 4 kg fjärilskotletter hos dom. Var alltså inte sjuk egentligen, behövde bara kräkas och sova. Imorgon ska här jubbas.

Trafikkaos

Jag har på gården typ 15 mindre hagar och en stor beteshage. I beteshagen går det mestadels unghästar och ett förvirrat sto som vägrar bli bra i sina ben. För att jag ska kunna ta in hästar därifrån utan att bli översprungen av hungriga och otama monsterhästar så har vi byggt en liten "kofålla" där. Dock är staketet dåligt och gul brukar ofta roa sig med att hoppa in i fållan och sedan springa genom tråden ut. (Score)

Idag när jag skulle ta in hästarna där så började med förvirrade stoet och åringen och hörde i mörkert att blå, orange, gul hade bestämt sig för att inte vänta utan sprnga med in. Jag kände ingen stress över detta utan räknade med att de skulle gå in i stallet, eller åtminstone i närheten av stallet då det var mörkt överallt annars.
(och vad annars kan man göra om man har en häst i varsin hand?)
stoppade in de jag ledde i stallet som planerat. Gick ut för att fånga gul, orange och blå och hittade inte dom. De var alltså inte utanför stallet, inte brevid stallet och längre sg jag inte.
När de har rymt innan har de ibland gått runt och försökt ta sig in genom nästa stallport så jag traskade lugnt genom stallet dit och räknade med att hitta dom där. Icke.
Mötte Lovisa i stallporten och frågade om hon hade sett mina försvunna hästar. Icke.
Hon erbjöd sig att hjälpa till och då hörde vi det dundrade av galopperande hovar vid halmladan. Lovisa skynde sig hämta en spann med kraftfoder, och hon tog ena hållet och jag tog andra. Dock när dundret nådde grusvägen så istället för att vika höger tillbaka mot stallet och tryggheten och oss så tog de naturligtvis det enda ologiska valet, vänster. Full galopp ut från gården och ut på asfaltsvägen. Bilen som kom från höger på stora vägen såg vad som hände, bromsade och svängde in mot oss, han såg ju oss och fattade att vi ju jagade hästarna. Han ställde sig och stoppade trafiken från sitt håll med varningsblinkersna på. Från vänster på asfalten kom en bil i, vad som såg ut som 100 knyck, tre förvirrade hästar mitt på vägen, han bromsade så det skrek av däcken och bilen gled. Hästarna (dumma jävla djur) sprang förvirrat runt på vägen, bländade av alla bilarna. De fnös mest åt Lovisa och mig som lockade och pockade. Tillslut lät blå sig fångas och de andra följde efter henne mot gården. Vi fick även tag i gul men lät orange traska lös. De följde snällt med in i stallet och in i sina boxar. Nöjda, men trötta över sitt äventyr.

Konsten att överleva utan tv

.. var en konst som jag trodde mig bemästra. Känner mig dock lite mer tveksam nu när min dator sjunger på sista versen och envisas med att dö så fort jag försöker titta på klipp längre än 10 minuter.

I de flesta hem finns det kanaler till det oändliga och tvapparater i nästan varje hem.
Det är stället där man hamnar när kvällen börjar bli sen och man egentligen borde sova. Man följer serier man egentligen stör sig på och planerar livet efter tv-tablån.

Därför är min värsta bästa plan att när jag någon gång har folk över så pratar vi istället. Visst, vi ska sitta i soffan i mitt "tv-rum" men om vi ska kolla på något blir det öppna spisen eller varandra. Och istället för att lyssna på christian luuk, filip och fredrik, the voice eller något annat så tvingas alla höra på när jag pratar om hästar. Ooo yeah. Great succes.

Halvdag med massa checkpoints och en konsert

Idag hade jag planerat in en pulardag. Vi skulle fixa stallet, löshoppa unghästar och klippa lite. Sen skulle vi vara typ klara med allt till 2, då skulle jag visa en häst för dess ägare, skriva kontrakt och sedan sluta. Typ.

Hästarna kom ut, ingen rymde. Check.
6 unghästar löshoppade check.
Saxjävel fungerade inte som den skulle. Check.
Ilfart mot stallsnopen och byta ut den. Check.
En häst som påbörjades igår blev äntligen färdig klippt. Sen gick jordfelsbrytaren.
Leta i 45 minuter. Först efter proppskåpet. Hittade fel proppskåp, hitta nyckel till proppskåpet=omöjligt. Springa runt och vara stressad och irriterad med häst i mörkert på spolspiltan. Check.

Lyckas göra av med nyklar in till huset så jag inte kom in där för att leta efter nyckel till proppskåp. Check.
Ringa hyresvärd, få reda på att jag var korkad och att det var ett lätt åtgärdat fel och spenderat 45 onödiga springa runt minuter och irritationsminuter alldeles i onödan. CHECK CHECK CHECK

Klippa ben och huvud på häst som sedan inte ville få halsen klippt. Check. Utmärkt jättesnyggt alternativt häst. = Morgondagens projekt.

Rida häst grymt bra. Socialisera. Check.

Sluta klockan 16.15. GREAT SUCCES!

Intaga allt socker som fanns i huset, hoppa i ett par jeans en tröja som inte luktade häst, lite mascara, skor som är obekväma och köra 140 med bilen. I like.

Gick på konsert och såg många artister.
Mer eller mindre duktiga och mer eller mindre väldrillade. Ganska mysigt iaf. Såg massa elever i sina vardagskläder och med sina kompisar. Fina och duktiga. Roligt. Sen blev det mat med sjölundhs, vilket det blir allt för sällan nu då jag vuxit fast i skobygden.

Bra dag, trots allt. Check

Trallegubbe

En gubbe med en tralle.
En sådan ska jag hitta.
Tror de är bra att ha när man lever ute på mörka landet och musklerna är för små för att flytta 500 kgs balar. Ja, inte ens 350 kgs balar kan jag välta själv.

Hm, iofs kan man flytta halmbalar själv, men det är jobbigt. Sååå, en tralle ska det bli någon gång. Eller en trallegubbe.

Eller jäääättestora muskler och skyfflar till händer så jag kan göra allt själv. fast då kommer alla mina tröjor gå sönder och jag kommer se jättekonstig och ful ut.. hm..

Allting har sina för och nackdelar.

Tre nya projekt

Det har varit en händelserik och bra dag här på mitt hästcenter.

Morgonen började iofs med överdrivet snoozande, frost som bet i näsan och som gjorde fingrarna stela. Det gjorde inget, för det blåste iaf inte. En dag utan blåst är en bra dag.

Bestämde mig för att påbörja tre nya inridningar idag. Gul orange och blå kan vi kalla dom.
Alla tre har växt upp på ungefär samma sätt, dvs blivit lite hanterade, men inget jobbade. De har aldrig haft exempevs täcke på sig, de har aldrig varit själva. Alla tre är efter välkända (olika) flyingehophingstar och undan mammor som inte gjort särskilt mycket. Alla tre har något fullblodsinslag (typ åttondel). Och alla tre är ston. Men ack så olika de är. Och det märktes efter bara en dag av jobb. och då tänkte jag ändå mest testa deras karaktärer. 

Började med blå. Ganska hög, lite gänglig. Men tog allt lugnt. gick att borsta, stod stilla uppbunden, benskydd på utan bekymmer och sedan träns. Ledas till ridhuset, promenera ett varv, helt lugn och sedan påbörjade lite longering, eller snarare bara lära vad smackning betyder. Okomplicerat. 

Orange. Hm, verkade lugn. Stabil i kroppen, ganska hög. Stod snällt uppbunden, borsta gick okej tills jag kom och skulle ta svansen, smack sa det och en kospark som tog rätt i väggen. Jag var snabb och drog en knytnäve i magen på henne och sa att så gör man inte. Smack, en spark till. Jag struntade i svansen, tog på ett par benskydd och sedan tränset utanpå grimman då jag nu kände att jag inte riktigt litade på orange. Första stegen med benskydden var stora och vingliga innan hon vande sig. Hon va bfufflig med sitt huvud och misstänksam mot mig. Efter två varv promenerande i ridhuset var hon lugn. Jag försökte släppa ut lite på linan och påbörjade longeringen. Smack sa det. "Här ska inte springas" Jag fiskade till henne en gång med långpiskan och tyckte at thon iaf kunde gå framåt, efter två sparkar, travade hon lite runt, då nöjde jag mig, berömde och gick upp igen. 

Guls tur. Fin i kroppen, lite lägre än de andra, men ändå stabil i kroppen. Högrest. Hon smög in i spolspiltan där jag binder upp de, stod jättespänd och gick inte att borsta på ens frambenen utan att hon lyfte dom och blev allmänt stressad. Borstade lite på kroppen. Allt med ett lugnt och stabilt sätt för att visa henne att det itne var någon fara. På med tränset utan på grimman, lyckades inte närma mig benen med benskydden utan det får komma när det kommer. Ledde ner henne trippandes brevid mig mot ridhuset. Gick 4-5 varv, helt nervös tittade hon på allt och på inget. Uppmärksamheten bra på mig, och inte bufflig, men spänd. Ingen ide att påbörja longering. Promenerade upp igen. 

Gjorde upp en plan i mitt huvud hur detta ska fortsätta. 

Och hur jag tror de kommer vara att sedan rida in. 

Utan att våga spekulera för mycket så tror jag att:
Blå: Snäll, lugn ev busig, men ingen panik, sadeltvång etc. Kommer som 3 åring leva lite för mycket i sin bubbla, då hon är van vid att klara allt så lätt att när kraven kommer så kommer hon säga emot.
Orange: Tjafsig, acceptera efter ett tag, men testa vad som funkar och inte. Fortsätta sparka en månad till, sen går det över. Sen kommer den bli bra att rida. Pgg vaken, okomplicerad häst. 

Gul: Lite skarp, kommer var övertala övertala 1 månad sedan kommer hon ty sig och bli en häst som man får med sig, men som itne litar på alla folk bara sådär. Segdragen (=bra) 

Oj oj, farilgt att spekulera sådär offentligt. 

Lördagsångest

Massiv lördagsångest just nu.

Har inga planer för kvällen.

Jag har bott här i dryga två månader nu och knappt lämnat gården, det brukar inte störa mig, brukar tycka det är rätt skönt. Har aldrig trivts på ett ställe som jag trivs här (men det är en annan story)

Dock har jag inte på två månader sminkat mig och varit fin en enda gång. Låtar kanske konstigt, men idag saknar jag det så mycket. Alla mina fina outfits hänger oanvända i klädkammaren, mina kappor börjar bli dammiga, sminket vet jag knappt var jag har och jag börjar tro att jag bara kan se sådär lagom sunkig och hästig ut.

När jag bodde i Malmö så var vi iaf ute på stan och åt eller något minst en gång i veckan och man gick på krogen och svettades och raggades på.

Som Petra sa, hur man än vänder på sig så har man röven bak. Då önskade man sig inget hellre än en gård, och nu önskar jag mig en sovmorgon så jag kan gå ut.
Klä upp mig, sminka mig, frysa för att jag har för lite kläder, stå i kö alldeles för länge, köpa för dyra drinkar, bli runtknuffad på dansgolvet, nypen i rumpan av odrägliga turkar och äta fyllekäk på max.

Meen, bara så ni inte missförstår något, så skulle jag aldrig vilja byta tillbaka eller flytta tillbaka till Malmö, trots ångesten.
Tror jag måste skaffa fler vänner i närheten bara. Eller jobba varje lördagkväll och inte bara 90% så ångesten aldrig hinner uppstå.

Old times.. 

Konsten att leda en häst

.. är något som jag inte alltid bemästrar.
Nuföritden är en dag då någon hästakrake inte rymmer, springer in i mig, springer genom staketet, sliter sig eller dylikt ovanligare än de dagarna något av detta händer. 

Dock beror det ofta på mitt ständigt pressade tidsschema. Jag har ofta (alltid) bråttom, åtminstone bråttom med att ta ut hästarna, alt lasta, ta in etc. Detta är för att jag tror att det ska ta noll minuter att göra det och räknar inte den tiden. Och ja, jag har svårt för att lära mig och tänka om. För det tar faktistk längre än noll mminuter att ta ut en häst och särskilt om det är 25 hästar så tar det inte noll minuter. (No shit sherlock!)

En lydig häst är en bra häst. 

Hästar är lite dumma i huvudet, så är det bara. De måste bli inpräntade vad de ska göra för att det ska kunna lära sig. I deras naturliga beteende finns det en ledare som de följer blint och för alla möjliga faror är det springa först och tänka sen som gäller. Dessutom väger de typ skitmycket och är därmed tunga att få över sig. 

Därför är det viktigt att 

1. Min bubbla, din bubbla. Hästen får inte gå in i din bubbla om inte du går in en dens först. Dvs den ska hålla huvudet för sig själv. 

2. Gå på ett självklart och självsäkert sätt, hästar känner av osäkerhet. Låtsas som inget vid "läskiga" saker. 

3. Hästen måste ha koll på dig, den får inte ta ett extra steg när du stannar eller gå in i din bubbla. Backa den då tillbaka barskt. 

4. Frihet under ansvar. gå inte och tjuvhåll eller dra hela tiden i grimskaftet. Det går aldrig att hålla en häst på styrka, vill den dra iväg så gör den det, den ska bara tro att den inte kan och inte får.
Om hästen går för fort ta tag i den, men släpp sen så den av egen fri vilja ska gå i det tempot du satt upp. 

Det är inte så svårt att lära en hsät gå normalt, bara svårare att lära om.
Som med allting annat. 

Vet ej om detta räknas som godkänt dock..

Ärret

Ja, efter bilden på bettet på magen har funderingar kring mitt magärr tydligen kommit upp.

Jepp.

Blev sparkad av en häst för.. hm.. 12,5 år sedan. 

Sparken tog på höften ungefär, fick ett märke där. Jag flög bak. Gol.
Åkte hem. Åkte till sjukan med mammas bil. Snabbt konstaterande. Nertryckt i en sjukhussäng, narkos och vaknade en utskuren mjälte senare. och ett ärr på magen "rikare"

Tyckte det var jobbigt med ett ärr på magen innan. Vill inte ha bikini på sommaren, stort fult ärr rakt på magen.
men nu bryr jag inte mig så mycket. Naturligtvis hade jag gärna sluppit det, eller slipat ner det lite, men wtf, spelar roll. Nu för tiden vet jag att jag är snygg ändå eller inte, bryr man sig inte själv bryr ingen annan sig heller. 

Och nuförtiden har ju denna kropp en hel del andra ärr och skavanker så skit i det. 

34..

..boxar finns det på "min" gård.

Dessa boxar är fördelade i 3 eller 4 stall beroende på hur man ser det.

Just nu är det .. hästar på gården.

Om jag hade kunnat välja helt fritt så skulle jag vilja ha det såhär:
I det finaste stallet med 10 boxar hade jag velat fylla med inackorderingar. Just nu står där 6 inackorderingar.   (och 4 av "mina")

I tävlingsstallet, som sitter ihop med unghäststallet så skulle jag vilja hållas, bara. Ha 6 tävlingshästar, 5 in-tillridnings-, eller försäljningshästar, Ida en box, Petra en och två reserver eller nått. Då de två stallbitarna består av 15 boxar sammalagt.

I sista stallet, ponnystallet så skule jag vilja ha tomt för det mesta, men haft möjlighet att ta emot "semesterhästar" dvs hästar att ta hand om 1-2 veckor när deras ägare är bortresta, men också ha det ledigt till läger.

Detta är ju rimliga planer. Och möjliga.
Tror jag.

Sen, om man ska drömma vidare så skulle jag vilja ha en heltidsanställd gårdskarl, en heltidsanställd hästskötare, en lösdrift bakom stallet, en galoppbana kring fältet, belysning i paddocken, ström i alla staketen. Osv osv.

Och en B-hästarslastbil, en skog, en icke folkilsken hund och en man som tog hand om mig när jag är trött.

Såå, jag börjar med boxfördelningen, sen jobbar jag mig neråt i listan.. ;)

ridbyxor

Dagens ilandsproblem.
Åt vem görs alla ridbyxor?
Alla mina ridbyxor verkar anpassade åt folk med korta, för det mesta, smala ben och jättestor mage.
Mina ridbyxors passform är därför perfekt på mina långa, tjocka ben och obefintliga mage. Eller inte.

Ridbyxorna är därför för korta, ganska tajta på benen, lite säckiga i rumpan och en halv meter för stora i omkretsen. Så, även med skärp kasar byxorna ner lite och idag skapade det lite problem.

Skulle bara snabbt in till T-liten och göra lite ärende. Hoppar ut från bilen i mina jeansridbyxor utan stretch, tar ett, som jag tycker, elegant hoppsteg över en stor vattenpöl och krrrrrr.. Byxorna, som kasat ner lite, får en stor spricka precis brevid gylfen.

Tänkte snabbt mina olika alternativ. 1. Köra hem 2. Knyta en typ tröja runt midjan 3. Fråga närmsta person om de hade ett par byxor att låna ut eller 4. Låtsas som inget.
Körde 4an.
skit i det tänkte jag, ingen kommer våga säga något ändå och om jag drar ner mössa lite extra långt i pannan så vet ingen vem jag är ändå.

Ridläger

Klockan 18 hade jag sagt att vi skulle rida första lektionen, men att det var okej att komma från klockan 16 och hinna installera sig själv och hästen.
16.10 hade alla utom en tjej kommit och hunnit installera sig. Bra med folk som är i god tid.. ! :)

8 tjejer skulle delta och 8 ponnyer.
Vi hade strött upp boxar i ponnystallet, som det numera fått som namn, där jag inte har hästar sedan tidigare. Skönt, så kan de husera och stöka bäst de vill utan att varken inackorderingsstallet, tävlingsstallet eller unghäststallet blir tilltuffsade.

På onsdagskvällen red vi en avcheckningslektion och sedan käkade vi 2 kg (!) köttbullar och pratade innan töserna fnissade sig till sömns och gnällde över att de skulle upp redan klockan 8!

tio i 7 vaknade jag av stök nerifrån. Barnen sov i det stora gästrummet brevid tvrummet (utan tv) och jag sov som vanligt på ovanvåningen och i andra ändan av huset. De undrade om jag inte skulle upp. Ehhh.. jooo.. ! Ut och fodra hästarna och snart kommer töserna ut och fodrade sina hästar. Frulle och sedan körde vi igång. De hade blivit uppdelade i tre grupper och så red vi markarbete och lite bommar.

När alla hade ridit och mockat så löshoppade vi några av mina hästar, diskuterade teknik förmåga vana etc. De lärde sig snabbt att se skillnader och vad man ska kolla efter.

Lunch.
Fläskpannkaka för 12 pers gick åt som smör i solsken och det räckte inte ens till kocken och till mig. Coolt. Bra de äter.
Efteråt löshoppade vi lite till innan vi hade hopplektion.
Alla barnen var grymma och utmanade sig själv och trots att de antagligen var trötta efter dagen så gick det alldeles utmärkt. Härligt.

På kvällen var det den efterlängtade spökrundan. Nettan hade fixat halloweenmiddag och släckt ner i huset och tänt mysigt med levande ljus istället. Ingen åt med någon vidare aptit utan de var nervösa och spända inför spökrundan. Efter många om och men och de hade redan skrämt upp varandra och galit ett tag så gick vi upp på mitt rum, satte oss i en ring, jag berättade den sanna historien om en gubbe som bodde här innan och dog för 100 år sedan och nu kommit tillbaka fö att leta efter sin kista etc. Berättade också om det läskiga vinddraget jag ofta känner och ljuden man kan höra på natten och frågade om de hört något. dessutom uppmande jag de flera gånger att vad som än händer så ska de fortsätta gå, även om någon av de försvinner så måste de andra fortsätta.

Naturligtvis var det stor drama när vi väl gick nr och tog på oss skorna.
En tur på loftet, en tur i halmladan, en i den blivande lösdriften och sedan avslutades allt i ridhuset där kistan och en gubbe fanns i och stora fyrverkerier som skrämde slag på barnen och sedan blev vi jagade in i huset.
Under spökrundans gång hängde de flesta barnen i mina armar, men sedan verkade det lugnt igen och alla tyckte det varit roligt. Bra. Och lyckat.

Fredagen så sov alla tills jag väckte dom vid 8. Det var fint väder och vi (jag) bestämde att vi (dom) skulle rida ute. Först var det två tjejer med ungponnyr som skötte sig över förväntan. Sedan shettisgruppen som tyckte att banken var brant när man gick upp och rolig när man gick ner. En shettis var awesome och en stack iväg som ett jehu genom häcken och rymde, med barnet på, inte bra. Orolig tränare kutade efter och hittade barn och ponny i diket, barn arg och ponny glad. Sen körde vi på en stund till.

Sen var det nästa grupp som red fram en stund och sedan hoppade vi bank ner och upp och sedan häcken. Sjukt duktiga barn, var så impad jag hade tyckte det var synd att deras päron inte såg dom. Efteråt var alla jättenöjda och älskade sina ponnyer och berömde varandra. Härligt och roligt!
Jessica hade även infunnit sig och karvade pumpor med ungarnar på eftemiddagen så att jag kunde rida lite själv. Bra. Tack.

Fredagskvällen  byggde vi bana och gjorde ponnyerna fina inför pay&jumpen. Sedan pappersfixade jag lite och barnen käkade godis och lekte lekar. Nice. sjukt mysigt.

Upp tidigt lördagmorgon, fixa det sista, packa ihop. Peppa varandra, och sedan pay and jumpade vi.
Barnen briljerade och jag nästan önskade att jag hade fått behålla dom en vecka till. :)

Träning i paddocken

Monsterhänder till mat

Mat

Bankträning

Alla pussar på oskar

Ida fick låna herr Dutt till terränghoppningen

Moa och Busan

Full fart utför, Emma och Krut

Lugnt utför, Malena och Kasper

Hoppa häcken, Mathilda och Foxy

Spökrundemaskar

"vi har ingen kvast"

"så vi sopar med fötterna"

Spela spel

Killi nerbäddad och nöjd

Sovdags

Sovdags