Micke pratade jag med för första gången för ungefär 6 år sedan. Sedan dess har vi pratat i perioder, ibland mer, ibland mindre. Han är som min telefonvän. Vi pratar om allt möjligt och har ungefär samma värderingar och samma sätt att se på saker och ting. Vi är båda ärliga som fan och kan ibland bli sura på varandra. Vi har nästan inte träffats alls mycket mest p g a att vi haft pojk/flickvänner i perioder och då är det alltid svårare (tyvärr) att hänga med kompisar av motsatta könet.
Micke har också ett eget företag, betydligt större än mitt, men han vet vad det är att kämpa, jobba halvt ihjäl sig och planera och agera. Så det är bra, för han tycker aldrig synd om mig. Idag var jag iaf hemma hos honom för första gången sen han har flyttat till detta huset (där han bott i 2(?) år) Såg inte ut som jag trott, även om jag vet att han är lite snobbig. Vi hängde en stund, han bjöd på köttfärssås och spagge, visade runt, försökte fjäska för Akilla, vi pratade skit och sen åkte jag hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar