Ibland kan jag inte hjälpa att jag undrar varför. Förväntar mig lite att det är tillfälligt. Blir misstänksam om folk är för snälla utan att jag ser vad de får ut av det. Jag är ju ingen gud, ingen stjärna..
Funderat på detta inlägg länge. Det var långt och utvecklat i mitt huvud, men tankar tankar. Osäkerhetsnerven sätter in ibland. Ensam är stark. Så många gånger jag fått lära att den enda man kan lita på är sig själv. Och ibland inte ens det.
Meen, fortsätt stötta mig, finnas med mig, ta mina strider och sparka mig tillräckligt hårt i röven när det behövs. Jag ger igen så mycket jag hinner och kan.
Veckan i bilder..
Sivan 1-0. Blev senare 1-1 i torsdags.
Sleepy deer in the forrest..
Sivan på sin första utetur, som handhäst till BM, gick bra tills vi galopperade på hemvägen, Sivan brallade loss, BM kände sig hotad och skulle sparka tillbaka och Jannicke försökte få ordning på kalabaliken. Lite lugnare hemvägen sen.. :)
Lyxig lunch ala Lasse
Lat lördag
Chillin like a villin
Mer än en lathund!
SvaraRadera