Jag är förkyld. Känner mig matt. Kraften i benen tar slut på bara några hästar. Jag blir sur. Sur för att kropp och själ inte kan hänga ihop. Varit i sådan svacka och tyckt jag varit kass ett tag nu. Och sedan blev jag peppad förra veckan och i helgen och huvudet vill igen och då, ja då ska jag tydligen bli förkyld istället. Snor i näsan, spagetti i benen, inget flås och härliga underbara huvudvärk. Jaja, det går över.
Jag har snälla människor runt omkring mig som erbjuder sovplats, matplats och all annan tänkbar hjälp. Sov i Affes lya i sjöbo igår när jag haft löshoppning till sent på kvällen, "ta vad du vill i skåpen osv" sa han. Letade desperat efter kaffe i morse med kunde bara hitta 14 sorters te, frystorkad mat i små förpackningar och 2 paket ris och två paket makaroner. Men jag drack en kopp te, diskade koppen och stack igen. Uppskattas att inte behöva köra till malmö varje kväll.
När jag flyttade till Skåne Tranås för 2 år sedan eller bara till Ry för 3 år sedan så kändes det som att jag gjorde att val, val att bo på landet. Kompisarna bodde i Malmö eller längre iväg, jag bodde själv där ute igenstans för att kunna vara med "mina hästar". Malmö kunde jag ju alltid besöka på helgerna, sova hos kompisar osv, men kändes ändå ensamt.
Nu när jag flyttat till Malmö känns det likadant. Känns som jag flyttar ifrån mina kompisar igen. Mina extra familjer och vänner som vet det mesta om mina hästar, mina kunder och mina hästdrömmar. Vänner som jag kanske har mer gemensamt med än de vänner jag flyttat till. Kluven. Vill ha allt. Och helst utan att köra.
Gräset e alltid grönare eller e de inte så man säger! Skönt att de finns många övernattningsmöjligheter!! Förkylningar e skit men dom går iaf över! (Klen tröst i snoret)
SvaraRadera