Så jäkla bra hästar!

Efter en vecka fylld med ofärdiga planer, beslutsångest, pojkvänsbråk, papperpanik och annat tjafs lyckades jag lägga undan det och göra en utmärkt tävling i lördags. Underbart. Lyckligast i världen och alla andra bekymmer blåstes bort. Hästnörd som jag är.

Men bra tävlingar leder till att pressen på mig blir högre. Nu förväntas jag ligga på samma nivå hela tiden. Eller jag tror iaf att det är vad som förväntas av mig. 

Tävlingen ja.
Sivan skulle klippas lite fint till tävlingen tänkte jag och därför när jag hade en timme över i fredags sattes det igång. 1,5 timme senare och några framben i huvudhöjd fick hon nöja sig med en 20x20cm ruta på andra sidan och nästan hela halsen på andra sida. Sivan-Jannicke 1-0. Petra lovade dock att hjälpa mig till 1-1 nästa vecka eller så ber jag min goda vän Senadin om hjälp.
Iaf, Sivan spatserade rakt in i släpen och jag gav henne en stor puss på mulen. Hon akompanjerades av Sillen och Flight åkte tillsammans med Lillen i Ullis släp och Prinsessan Prada åkte ensam i Biancas släp. Sen gav sig karavanen av på en lång tur på kringelikrok vägar innan vi äntligen kom fram till Perstorp. Precis i tid. Dock inga startlistor än. Iaf, gick banan konstaterade att det var mycket relaterat och "högt" för att vara en 90. På med grejorna på Sivan, på med mig, rida fram i turbofart. Försöka hoppa fram fast Sivan hade inte riktigt tid att galoppera hela tiden för fanns så mycket annat att titta på. Meen, in på banan. Klödd som vanligt och jag fick startsignal direkt jag kom in, hann alltså inte riktigt rida runt och titta som jag tänkt, även om jag tittade lite  och försökte hålla mig lugn.

Sivan var awesome. Tog för sig bättre än förra gången, hoppade riktigt fint och tyckte det var lätt som en plätt, förutom när vi skulle rida mellan sargen och ett hinder närmst publiken, då stannade hon till, men jag la ingen volt eller något och red på hindert vi skulle till i trav. Meeen, domaren räknade det som 4 fel och jag var sur. Men ja, skitsamma. Felfri på hinder och det är huvudsaken. Nästa gång blir det två klasser. Typ 120 och 130. Det är ju ändå lagom på tredje tävlingen.

Lång väntan eftersom att Sivan var det enda som skulle gå 90 och det var ca 80 starter. Resten skulle hoppa 1m och Prada och Flight 110n också. Iaf Nästa man till rakning var Prada. Prada var spändare än vanligt och efter några osäkra varv hoppade jag av igen och longerade av den värsta energin. Sedan gick det bra. Lite okoncentrerad på banan, men dock felfri. Ganska bra bana tyckte jag, lite avstånd och lite rida grejor, sånt uppskattas.

Efter Prada var det Lillen. Han var en fröjd att rida och jag var helt imponerad. Äntligen kunde man sätta lite tryck i galoppen eftersom att takten bara var där. Som jag längtat. Även om han klonkade lite på vissa hinder och ett par blev lite kråksprång fanns ändå den där känslan man vill åt där. Känslan att det är lätt och att galoppen är där och att vi vet var vi ska. Det är härligt när det faller på plats liksom. Felfri ja, sa jag det?

Sillen var som Sillen är. Men han hoppar med lätthet, han är okomplicerad, lite svår att få tillbaka och jag är dålig på att låta honom hållas med sin Cardentoskalle. Tror han egentligen borde ridas lite lösare, på bara kontakt och tryck utan att egentligen tas tillbaka så mycket, jag jobbar på det. Ska försöka sälja honom så fort som dessutom. Tror säkert det är en 140 häst, hoppat några banor på 130 och enstaka hinder på 140, men vi har nog fått en fnurra och han förtjänar en annan ryttare. Han hade ett ner ja..

Flight var kaxig som fan, vill inte byta galopp utan skulle istället springa och vifta med sin skalle. Han har för fan kunnat galoppombyte sedan han var tre och jag tröttnade efter en stund på fjanteriet och drog tag rejält i honom, stannade och ryggade. Då berättade han för mig att så ska jag inte göra.. Lite liv är där i honom trots allt. I like. Flight hade ett ner i 1m. men var helt okej.

I 110n med Flight lät jag honom vara mer, han hade mer respekt för hinderna. Hans första 110 förresten. Jag var faktiskt inte ett dugg orolig, flight har tyckt han borde hoppa högre länge. På framhoppningen höjde vi upp ett hinder lite rejält, galopperade på, låg rätt och allt, men han rev båda bommarna.. Han hoppade helt enkelt bara för lågt. Okej tyckte jag, vi låter honom vara. Såå, på banan hoppade han helt enkelt inte för lågt och var  felfri! Awesome!

Snabbt av och upp på Prada som också skulle göra sin första 110. Prada som tagit ut massa energi på att fjanta på framridningen var trött, men kämpade, var rädd om sig, hoppade som hon aldrig hoppat förutom, gav Jannicke rysningar och gjorde Bianca till världens stoltaste hästägare när hon nollade! Awesome!

Gaaah! Fan vad glad jag var! Grymma hästar.
Skitbra människor runt mig som jag litar på att de fixar allt runt om, jag slipper oroa mig och hålla koll för att det gör det. Sånt underlättar så mycket. Jag hoppas jag får fortsätta rida deras fina hästar ett tag till. Tänkt lite att jag har tur som har möjlighet att rida så fina hästar, men, måste faktiskt säga att jag inte tycker att det är tur, utan jag tycker att jag förtjänar det och att jag jobbat för det. Jobbar för det hela tiden. Har man ingen pappa som köper hästar till en får man rida sig till det istället. Om man nu får säga det... Jantelag..