Håll i och håll om: Höstlovsläger

Vi inledde årets höstlovsridläger med att jaga lös häst och sedan fortsatte vi med att klippa ponnyer. En liten rufsig sak spelade rädd, så vi halvklippte honom och envisades att ta åtminstone halva huvudet eftersom att det som växte där var längre än manen. Nästa ponny är 4 år och aldrig varit med om en snällare, alla fick prova och han stod som ett ljus, ben, huvud och rubbet försvann. Alltså pälsen som växte på huvud och ben.. När ponnyerna var klippta hade alla hunnit anlända och det var dags att käka körv.

Lägerna är till för deltagarna och vi försökte gemensamt bestämma vad vi skulle göra på vårt ridpass. Hon som är hoppberoende är bra på att framföra sin åsikt, hoppa, hoppa hoppa! Och alla ville hoppa i slutändan, bara olika högt och fort. Vi delade in oss i tre grupper. Cornelia och Agnes och Linnes som alla satte sig för att klara den svåra s-banan klarade den tillslut med bravur. Följsamma hästar och bra ryttare. Trots en spänd skimmel och en nervös Carl-Philip blev det banhoppning flera gånger och i sista gruppen var det slalomridning och hoppning utan stigbyglar för isabelle. Alla var nöjda och glada och kände sig nöjda med sig själva. Jag kände mig nöjd för ingen ramlade av.

Det förekom en sorts oro för om vi verkligen skulle ha tysta leken 19.30-21.30 som jag skrivit i min planering och alla passade på att prata extra mycket innan 19.30. Eller ja, inte alla. Dock vann Isabelle enkelt tysta leken. 19.34 hade alla brutit tystnaden utan Isabelle. Tydligen var vinsten mitt hus (?) något som det hade röstats om utan min vetskap och som när jag ifrågasatte det, spelade ju ingen roll för de kunde ju rösta ner mig. (sant iofs) Och nu skulle Isabelle då få bo här själv. Som tur var fick hon idag lära sig skära gurka för första gången så vi räknade med att hon skulle klara sig några veckor iaf, på gurka och vatten. Eller ja, vattnet når hon ju inte upp till, men skivad gurka. Trötta barn med bra fantasi som spinner vidare och vidare.

Hästar in, uno, popcorn, hästfilmertittning och sen i säng. Har inte heller ställt om min klocka i köket så jag pekade och sa klockan är elva, skynda er i säng!

Uppe innan tuppen och alla var påklädda innan min klocka ens hade ringt. En ponny på rymmen, men annars inte så mycket kaos. Då vinden förstörde våra planer att löshoppa på morgonen så startade vi med mockning. 16 boxar mockade, strödda, höade och vattnade på mindre än en timme. Kanske borde ha ridläger oftare.. Alla hjälper till, drar sitt stå, gör de det kan. Sen körde vi den älskade terränghoppningen. Isabelle nickade när jag frågade om hon var taggad och sen gick vi alla med runt och fixade med hinder samtidigt. Banken upp och ner några gånger, ett par hinder hoppades och en liten klätterbacke. Inte illa för ens första terränghoppning. Och sen körde vi lite cowboyridning i trädgården medan de andra fxade hästarn inför nästa grupp.

Grupp två var en lugn grupp, eller det var meningen iaf. Carl-Philip och sen var Emma med på Comet. Comet har inte världens bästa broms, men Challe hade bra broms idag så det jämnade ut sig. Jag red Flight och Flight är en toppenhäst, han gör helt enkelt som man säger. Vi hoppade nästan alla hinder och red uppför den fruktade klätterbacken flera gånger.

Grupp tre hoppade allt flera gånger om, sen om de hade koll på sina ponnyer eller inte kan jag inte riktigt uttala mig om, de hade roligt iaf och alla överlevde.

Sen lunch bestående av varma mackor. 29 mackor gjorde jag. Alla gick åt. Eh vi var alltså 7 pers som åt idag. Efter envist byggande där vinden jobbade mot oss så fick vi upp en löshoppningsbana, Firren hoppade alldels utmärkt, lyssnade bra och var allmänt gullig. Sen gick det utför. Kaosen började och staketen sprängdes åt höger och vänster. Kan ju sägas att de två som gjorde det är släkt och eftersom de är snälla att rida och hoppar väldigt bra så får de leva ett par veckor till. Barnen garvade och byggde staket. Jag himlade med ögonen, skakade på huvudet och Emma hämtade lösa hästar. Sista häst var Robin som var väldigt pigg men hoppade fint. Isabelle och jag lämnade hästar och undanplock och gick in för att börja fixa mat och efterrätt. När resten anlände fick de också jobb. Göra pajskal, skiva kött, riva ost, skära sallad, göra krutonger och fixa pannacotta till efterrätt.

Cornelia hade innan på dagen fått namnet chefen, och nu fick Isabelle eftersom hon var chef över pannacottan namnet minichefen. Linnea ville bli mellanchef, men blev nerröstad och fick bli slav. Agnes ville vara arbetare. Jag fick bli översten och Phille erbjöd sig genast att bli slavens slav. (Han kommer göra en tjej lycklig en dag tänkte jag..) Då bestämde tjejerna att slavens slav skulle gå på knäna. Så, då var det ju så det fick vara. Chefen och minichefen övervakade, Översten ropade ut befallningar, Arbetaren gjorde allting väldigt noggrant och såg till att allt blev korrekt gjort, slaven gjorde det som blev över och tog hjälp av slavens slav. Dock blir man ju lite begränsad när man bara får gå på knäna. Jobbet blev utfört, pajen god, pannacottan perfekt till utseendet, men föll inte alla i smaken.

En nyklippt Teddy med färggrant täcke

Wille är snäll kille

Nu ser han ut som en riktigt tävlingsponny

Alla hjälps åt att ändra stigläder

Ihopsläpp av ponnyer. Teddy spelar svår.

Hoppning utan stigbyglar

Hästnattning

Ett av hinderna var lite svårhoppat då jag fått halmleverans. Jag sa att det inte var några problem, man fick bara ha riktigt med galopp, blev som en bank, hoppar upp, galopperar på balarna och sen hoppar ner. Jag hade allvarlig min hela tiden och skräcken växte, främst hos Agnes som frågade de andra flera gånger "Hon skojar nu va?" Väl ute för att inspektera banan och flytta på stockarna så säger Cornelia; "Hade man bara haft broddar hade det inte varit så svårt att hoppa upp där." Ja, broddar gör en odödlig.