Plattan i mattan

Full rulle. Finns ingen tid att känna ette som Jimmie skulle sagt.
Veckan varit upp och ner och ingenting. Måndag var det ju lite lugnare som sagt, dock lektioner på kvällen och sent hemma. Tisdag hade jag en hel dag, var i Vollsjö och red lite och sen nio hästar på HB. Kom en nygammal häst i måndags. Ett sto e Callahan som är 3,5 år. Jättesöt lite häst, lugnat sig från förra året, men fortfarande lite här och där och ingenstans och ögonen rullar lite för mkt. Meen, det kommer lägga sig och efter några veckor i militärskolan så sitter hon också på beställning. Eller iaf kan tillåtas sig att bli riden.. Päran passade dessutom på att kasta av mig när jag red ut på morgonkvisten.
Han och Mulle som jag tyckt gått mkt, framförallt hoppat mkt, har fått lugnare, inget pressande, inget hoppande höga eller svåra banor, ingen konditionsträning osv. Men javisst, då lägger Päran sin energi på, inte att lagra som jag vill, utan att hitta på skit. Typ skygga för saker i ridhuset, som funnits där alltid, glömma bort hur man gör skänkelvikningar och, det värsta av allt, vara rädd för saker när man rider ut. Och då måste man ju hem. Tydligen. Och tilllåter Jannicke inte att man skenar hemåt, då bockar man på stället en stund innan Janicke tröttnar på det och smäller till en, då är det enda logiska att man helt enkelt (okej, förhoppningsvis inte helt enkelt) men iaf, kastar av Jannicke. Dvs ett par lavader på rad följd av en hög spark ger en volt i luften och en rygglandning på marken.
Sen blir man så rädd att man måste galoppera på stället hur länge som helst innan Janicke tagit sig upp igen, kört benen i magen och så småningom begav sig hemåt.

Övertalad Petra till en utetur dagen efter som moraliskt stöd och utrustad med mobil och snabbnummer till ambulansen fall historien skulle uprepa sig. "Är du nervös eller rädd?" sa Petra. "Ja" svarade jag. "Bra", sa hon "då slår du hårdare." Hon vet hur man hetsar mig. I like. "Ska du bara ha ett spö? Jag trodde du sa att du var arg?"

Mkt bråk, mkt spark, men sen vart han spak och snäll i slutet. Score.

På kvällen löshoppning. Jag gillar att löshoppa, tycker om att expermintera, se vad det är för skalle på hästarna, se vad de gör om man gör så osv. gillar att se tekniken, hur ryggen används, hur benen används, hur de använder sig av hinderna, hur uppmärksamma de är osv. Spännande. Roligare efter några gånger när man ser utvecklingen naturligtvis, men det kommer ju då, hoppas vi.

Onsdag, jobba jobba jobba ja. rida ut med Petra som sagt. Sen kom Pavveponk på kvällen. Härligt, var länge sedan jag träffade honom. Vi åt hos familjen Sjölund, som som vanligt stod för god mat och bra underhållning. :) Sen hem, dega i soffan, började titta på en dokumentär som Pavve laddat ner, BUCK, en otrolig hästagubbe, fint, men gav ju en mindervärdeskomplex.
Underbara Pavve pratar hästar och analyserar mina mobbingproblem en hel kväll, sen kollar på hästdokumentärer tills vi somnar.

Torsdag, korvade lite för länge i sängen, stressa upp, kaffe i handen och iväg. Var i stallet halv 8. Boel kom 8 och innan dess hade jag planerat dagen och gjort iordning varsin häst att börja med idag. 15 hästar och en ponny hann vi med innan jag hade lektion klockan 6. Inte illa pinkat. Då har vi bland introducerat den hemska makapär som kallas sadel för Rada och återintroducerat den för Elvira, ridit i Vollsjö och hos Ullis och Boel fick äran att prova Sivan. Sen lektion som sagt, Emma var awesome. Hoppade svåra vägar där det är yttertygeln som gäller och sedan en serie, oxer, räcke, oxer, som hon fick hoppa utan stigbyglar, och tillslut även utan tyglar. Det ni.

Möte hos Ullis. Jag var trött och kanske oengagerad, men många andra var på g. Härligt. Upp halv 6 imorgon och full rulle igen. Oh yeah. Living the dream.