Bantningsmirakel

Helgen har varit god åt mig. God mat, gott sällskap. Planerad utgång i lördags som slutade huvudstupa i sängen vid 23 istället. Åldern tar ut sin rätt. Vi hann iaf med en lyckad ankmiddag på restaurang Översten innan. Och av detta lärde vi oss att vi inte orkar både äta ute och sedan gå ut. Måste välja en sak. Eller göra det i omvänd ordning.

På tal om god mat så var jag idag hemma hos päronen i Starrarp, jag skulle ta ut Atlas (deras hund) en stund eftersom att de jobbade länge båda två. Jag passade då på att lunch samtidigt på morsans goda bullar och allt gott pålägg som fanns tillgängligt i kylen. På bordet fanns även tidningen MåBra att läsa. En tidning som verkade handla om att må bra, eller rättare sagt bli smal. Nyttiga middagar presenterades, personer som hade gått ner i vikt hyllades och skulle inspirera en och berätta om deras "mirakelkurer". Jag vet inte om någon tidigare sagt det, men bästa sättet att tappa några kilo är att - håll i er nu - äta mindre och träna mer! VAAA? Vilken mirakelkur! Ska inte de människor som lyckats med konsten att aldrig bli feta hyllas?

Jag hade ju kanske kunnat må bra av att tappa ett par kilo, ibland tycker jag att rumpan flyter ut lite väl mkt över sadeln och jag vet att om jag slutat äta en påse godis om dagen så hade det ju hjälpt. Om jag hade ätit ett lass grönsaker istället för 4 mackor med för mkt smör på så hade det kanske också hjälpt. Men jag pallar inte. Eller rättare sagt jag tycker jag är fin ändå, jag stör mig inte tillräckligt för att sluta med godiset. Och därför brukar jag inte gnälla över min kropp heller. Har varit tjockare än jag är nu och har varit smalare än jag är nu. Och? Naturligtvis kommer jag bli fet om jag fortsätter äta som jag gör nu och slutar rida. A fan. Men det vet jag om, och börjar det störa mig eller jag börjar flåsa efter en trappa så ska jag köra mirakelkuren - ät mindre träna mer. Det jag vill säga är, sluta jiddra börja trolla. Klaga inte, gör ngt åt det då.

Och nä, jag är inte skenhelig. Också varit på dieter och blivit smalare, men fan inte klagat och sedan ätit en påse chibbe till frukost.

.


På tal om kroppen så var jag på hemköp igår, hade på mig en går ganska bylsig skjorta, som var knäppt, dvs ingen urringning osv, men det hindrade inte gubben framför mig i kön som försökt stirra ner på mina icke synliga tuttar. Jag kände hans 65-åriga gubbögon  på mig och bestämde mig snabbt för att lära honom en läxa, drog lite i min skjorta, tryckte ihop armbågarna, vilket gjorde att gubben nästan dreglade och då kollade jag upp på honom, rakt i ögonen, sköt de värsta pilarna jag kunde och rynkade lite på näsan. Gubben blev så röd i huvudet och generad att han slängde fram pengarna, tog sin tidning och nästan sprang därifrån utan att vänta på växel. Kassörskan som sett vad som hände tittade på mig med medhåll och belåtenhet och skrattade. Haha, jag flinade också. Gubbalus, titta på dina egna tuttar!