Nedtryckt och uppryckt

Dagarna går, inte alltid enligt planerna kanske.

Det var "tantläger" fredag och lördag. Jag höll inte i det utan klassades som tant och red med. Först fredagkväll var det dressyr i Roys ridhus, middag på kvällen hemma hos Ullis och lördag förmiddag hoppade vi hemma hos Ullis på hennes bana. På fredagen var vi 9 som red och lördagen 8 och både Ullis och jag red vars två hästar. Bra intativ, bra planerat osv, meen, tränaren, en B-tränare i 35-årsåldern, och jag tänkte inte riktigt på samma sätt. Var länge sedan jag känt mig så värdelös.

En tränare ska, tycker jag, lyfta fram ens positiva egenskaper, uppmuntra, peppa och få en att vilja träna mera. Efter dessa träningspass kände jag väl mest att jag inte har någon känsla alls, att jag inte har någon aning om vad jag sysslar med och att jag lika gärna kan lägga ner projektet hästar. Jag vet såklart om att jag inte är något proffs, tycker inte att jag framställer mig själv som proffs heller. Jag försökte vara ödmjuk och försökte förstå övningarna och göra på bästa sätt. Men för att gå in och verkligen anstränga sig och pressa hästen så måste man förstå meningen med övningen och vad den ska leda till. Tyckte kanske att det brast lite där, iaf för mig.

Jag brukar alltid försöka tänka att hästarna ställer upp för mig för att jag ställer upp för dom. De ska vara glada och känna att vi hjälps åt. När de blir lite osäkra eller vi kommer fel lite många gånger på något hinder så skenar vi runt några varv, jag ropar hejarramsor och sen kör vi igen. För att vi tycker det är roligt. VI ja, hästen och jag. Inte för att jag bara bestämmer, och pressar tillräckligt så att de inte har ngt val, så vill jag inte ha det.

Funderade hela lördagkvällen om det kanske var dags att verkligen slå slag i saken och lägga ner. Bölade mig till sömns och Pavve låg brevid och klappade mig på håret och sa att du är grym och du måste fortsätta och allt det där som man ska säga.

Söndagen kom därför som en seger. Min/vår första pay&jump/låtsastävling blev en succé!!! Typ 25 starter, jättebra ruljans, folk var skitnöjda, banan var lagom svår, Erik sålde kaffe och bullar som Ida bakat. Vädert var toppen och alla var glada. Helt underbart. Så nöjd jag var. Flinade och flinade. Planerar att ha en till innan jul och då hoppas vi på samma goda stämning och att snön väntar lite till så att vi kan hoppa fram i paddocken igen.

En annan sak som gjorde mig extra glad på pay&jumpen var att Ida och Boy tog sig runt felfritt. Då var jag så glad och stolt att jag nästan sprack. Naturligtvis var jag superglad för alla andra barn som var felfria också och särskilt mina elever som rider med en härlig känsla och prydlighet. Ära som jag känner mig delaktig i. De kommer bli bra ryttare.

Päran som 4-åring

Veckans häst.

Quite Perfect, Päran
född 2006, e: Quite Easy -Parnass
ca 175 mkh

Päran är en diva utan dess like. Han gick som hingst alldeles för länge. Han har varit snygg hela sitt liv och han vet om det. Allting han tar sig för och ska göra gör han nästan för lätt. Meen, när han väl tänker till och anstränger sig så hoppar han som en gud. Päran har gått 125 som högst och tävlat många 120. Han har många 8 felare då han egentligen, enligt mig, inte anstränger sig tillräckligt.

Idag har päran bara sprungit inspänd i fasta inspänningar, han behöver bli lite stabilare i sitt huvud occh jag tycker inspännigar är ett bra komplement ibland. Dessutom hamnar de lite i sin egen lilla värld och jobbar på ganska bra i både trav och galopp.