Bubblande tankar och ofräsch elit

Massa tankar i huvudet. Inget kommer på print. Jag blir tyst ibland när jag funderar för mkt. Tyst och svårt att formulera mig. Eller verkar inte ens försöka kanske. Huvudet snurrar med halvfärdiga tankar. Vill egentligen säga eller berätta så mkt. Vet inte vad man ska skriva ner eller inte. Saker som kommer på pränt, eller bara sägs blir så defentiva. Ofärdiga tankar, känslor och åsikter måste bakas klart innan de kommer ut.
 

Helt okej dag iaf. BM hade en tappsko, så jag åkte till Vollsjö för att möta upp med hovslagaren och få den påslagen. Passade på att diskutera med Elitens hästägare och vi kom överrens om en genomkoll. Jag känner av att han inte tar för sig som han borde, galoppen är inte lika naturligtrund, baken tappas av avsaktningar och hoppen har inte samma spänst. Unghästar och hästar utan mål tycker jag oftast kan vila sig bort från sådana här symptom, men hästar som man redan försöker ta det lagom lugnt med och som kanske varit skadade tidigare är det bättre att kolla i ett tidigt skede. Så, det ska alltså ske. Annars inga nyheter. Sivan hade konditionsträning i ridhuset då jag fortfarande inte vågat mig ut på vägarna med henne.


Mulle:

Tömkörning idag, fortsatte på skänkelvikningsspåret från igår, gjorde lite öppnor också. Mulle drar ifrån sig för mycket i avsaktningarna, han blir för lättupprörd och fått för sig då att klättra väggarna. Vi sprang rundor lite och i slutet kunde han galoppera fint på små volter och följa bettet, dvs gå längre ner på huvudet med längre töm och högre form med kortare töm och mer drivning.

Mulle har från början varit superkänslig. Han kan börja skena om man smackar för högt och de två gånger jag tyckte att han borde vänja sig vid sporrar har det slutat efter ca 2 minuter och jag gett upp och tagit av mig sporrarna. Tror dock att han vuxit till sig sen dess och jag ska snart prova igen. 

Detta var ett ganska stort bekymmer i början av hans tävlingskarriär, då många hästar på framhoppingen, höga ljud och att möte hoppande hästar har lett till många konstiga hopp och svängar. När Mulle blir rädd kryper han liksom ihop, ryggen blir stilla och benen paddlar, då gäller det att sitta lugn och inte göra för mkt. Numera är han bättre på framhoppningar, tål ljud bättre och "tillåter" att ryttaren rör på sig mer upp på honom. Mulle är inte tittig och har nog aldrig stannat på ngn grind, vattenmatta osv. Skönt.