Håll i och håll om: Snöstormen som kom såg och segrade

Radio och tv (om jag haft någon) varnade för storm of the century. Jag hade ångest innan det hade börjat och måndagkväll, stormen skulle komma tisdag, då hade jag även 14 grader i mitt sovrum. Och då var ändå elementen på högsta. Kändes sådär ärligt talat. Det blåste så mycket att papper som låg på bordet i köket blåste ner. Hm. Också sådär. Jag tände en brasa, släpade fram en säng och tvångsskedade med killi hela natten. Förväntade mig att inte kunna öppna dörren nästa dag, men till min förvåning så var det inte allt för farligt. Naturligtvis snö, men har sett värre. Anja tog sig med lätthet. Jag löshoppade hästar och hon mockade boxar under tiden. 16 hästar löshoppade vi och matade och fixade med innan vi vid 12 stängde fabriken för dagen och gick hem. Mjo, jag gick ut och fodrade sen några gånger till. Skönt med bara 5 meter från ytterdörr till stalldörr.
Onsdagen var värre.
Torsdagen ännu värre.
Tack vare att Anja är trogen och tog sig hit så kunde de flesta hästarna hållas igång något sånär och unghästarna pulsade vi ut med i småhagarna för att de skulle få röra på sig. Inackorderingarna gnällde och jag mest tyckte de kunde vara tysta eftersom att de bara behövde maka sig ut med en häst vars.
Snön dödade min spirit dag för dag kändes det som. Fast egentligen är det blåsten som är det värsta. Det blåser rakt igenom en och man är så kall att man inte hinner bli varm igen innan man måste ut igen. Sucks. Big time. Slutet av mars för helvetes jävlar, det ska inte vara snö då.
Österlenskit, sluta blåsa på tvären.
Alla fejjanfolk med innejobb fnös åt stormen som aldrig kom och att det inte blivit snö etc etc. Gjorde mig inte muntrare. 2,5 meter höga drivor i paddocken. 2 meter på parkeringen vid ridhuset och 1,5 meter på min infartsväg. Om det inte snöade hos er så hamnade den hos mig.