Meen, jag behövde 3 dagars ledighet för att bli motiverad igen. Med så många hästar igång som jag har nu i en övergångsperiod så gäller det att vara motiverad. Och att ha många rena torra strumpor att kunna byta med. Och mycket kaffe och godis hemma.
Onsdagen bjöd på fint väder. Jag kände mig odödlig och lurade Anja att rida ut med mig. Jag gav Anja en trygg första rundan och tog en icke trafikvan eller utevan 4-åring och så red vi en runda i byn. Min häst, som är en riktigt fin dressyrare, taktade och gjorde så mycket passager att jag fick helt ont i lår och rumpmusklerna. Men det var roligt.
Sen fick Anja välja på en 4-åring som är stor och lugn eller en som är mindre och vildare. Hon tog giganten. Vi började rida. Jag är livrädd sa jag och flinade när min hoppade lite fram och tillbaka och bromsen inte riktigt fuinkade som den skulle. Äh, sa hon, de har väl varit ute innan, min är väl 5? Ehh.. nä.. sa jag, men det är bara att låtsas som inget och rida framåt, då går allt. Hon tittade på mig lite frågande med kommenterade inte. Sen travade vi lite, lyckades ta oss runt vår runda, bra social träning och på hemvägen så slappnade de av rätt bra. Då passade jag på att berätta för henne att den hon satt på bara blivit riden kanske 15 gånger. Hon sa bara: Tur du inte sa något innan, för det gick ju bra.
Jag vet ju att hästarna är snälla och att man kan lösa alla situationer bara man är lugn. I värsta fall får man ju hoppa av.
Sen satt jag upp på de två svåra inridningarna jag har. Red ut på Sivan själv och kände mig allmänt grym.
I fredags var det dock dags att tas ner på jorden igen.
Har en häst som kastat sig på ryggen några gånger. Den stegrar och går över utan att förvarna. Den är kollad och har bara ett jävla humör. Typ. Men beteendet för ju respekt med sig. Dock har jag ridit på den många gånger nu och det har gått relativt bra. Den var lite spänd i fredags när jag skulle rida på den, men jag travade rundor lite ändå, klappade den på halsen och då fick den ett ryck. Kastade sig bakåt och snurrade. Jag såg framför mig hur det skulle lägga sig på rygg och kände hur den fick mer och mer panik eftersom att Anja höll i longerlinan och den ju snurrade in sig i den. Och snurrade in mig. Slääääpp skrek jag och försökte kasta mig av hästen som stod på stället hoppade upp och ner och snurrade typ. Lyckades tillslut trassla loss mitt ben och kastade mig bakåt av. Inte bästa lösningen såklart, men fanns inte mycket att göra i det läget och jag har ju ingen dödslängtan. Fick en smäll i skallen och sån jäkla adrenalinkick att jag kände mig helt hög. Red några rundor till på hästen när vi trasslat uit den och den lugnat sig.
När kicken släppt ägnade jag dagen åt att ha huvudvärk och att bara jogga resten av hästarna.
Gick i hagen och lagade staket med musik i lurarna, känner något som nufflar mig i mössan och vänder mig om och möts av denna inte allt för påträngande syn..
"HEEJ, vi kan hjälpa till"
"HEEJ, vi kan hjälpa till"
Slönt med sol
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar