Sämsta beskedet jag kunde få

Dagen efter ridlägret.
Kunde inte sova på natten, bävade inför denna dag. Dessutom var det så lugnt och tyst i huset att det nästan kändes konstigt. Sorlet i mina öron la sig aldrig och den sömn som jag de senaste 4 dagarna (första dagen var jag rätt utvilad) hade längtat efter infann sig aldrig.

Vaknade tidigt trots att jag inte behövde eftersom jag har lejat bort hästarna.

Min fantastiska underbara gård har jag ju bara hyrt. Först t o m maj och sedan med tre månaders uppsägning. Hade hoppats på ett förlängt kontrakt, kunna hyra i ett par år för att få riktig snurr och känna att detta är vad jag ska göra de kommande tio åren typ. Har fått höra från de flesta olika håll att inte oroa mig, det finns hur många sådana gårdar som helst till salu i skåne, den är för stor, för lite mark, för dåligt ridhus etc etc, du kan säkert hyra hur länge som helst.

Naturligtvis har jag blivit lite svitt när det varit spekulanter här under våren och när mäklaren sa till mig att bara så du vet så kommer den bli såld, skynda dig att köp den själv. Hade dock inte 5,5 millar över på banken att hosta upp och när mina hyresvärdar började jaga mig mera för att prata allvar blev jag naturligtvis ännu mera svitt. Förnekelse är bästa medecin och jag höll tummarna in i det sista. Även om jag i princip fick reda på vad som skulle ske samma dag som ridlägert skulle börja så bad jag hyresvärdarna att låta mig ha mitt ridläger, lägga undan tankarna på gården och ägna mig åt barnen. Vilket jag gjorde. Och jag tror att barnen var nöjda.

I alla fall. Lördag, barnen hem. Söndag. Avsked för Jessica, vilket naturligtvis också var lite sorgligt och konstigt. Sen möte med hyresvärdar. De var tysta och ville småprata lite först. Jag fattade direkt och frågade rakt ut: Jaha, är gården såld.
De tittade på varandra och tittade på mig och svarade sen, som om de nästan skämdes, ja. De var bra, snälla och vänliga och jag förstår såklart dom. Jag är mest ledsen och bitter för min skull. För att jag tänker på mig.

Alltså. 1 oktober ska jag vara ute. Då ska jag ha flyttat.

Ångest. Massiv slå-i-väggen och böla-i-kudden-ångest.
Ångesten övergick till undvika-svara-i-telefon och prata-i-mer-än-5-minuter-med-folk-ångest.
Och kommer att lägga sig mer.

To be continued..

(det var åtminstone kul så länge det varade)

Ridläger - Dag 4, Terränghoppning och bad

Eftersom jag igår blev trött på det sega uppvaknandet så imorse tog jag med mig grytlock in på rummet. Hojtade GODMORGON och bankade några slag. Alla reste sig upp i sängarna på mindre än fem sekunder.  Great succes.

Idag var det dags för terrängridning/hoppning. Vi fodrade som vanligt och sedan frulle. Jag undrade vilka som ville hoppa och vilka som hellre bara ville rida runt och ut på fältet. Därefter delades de in i par och jag sa att jag skulle rida en häst med varje par och hann på så vis motionera 4 hästar samtidigt. Första paret ut var de som inte ville hoppa. Vi började med ett par varv i paddocken och sedan gav vi oss ut på rundan kring gården, travade lite, vidare ut på stora betet som vi hade "tömt" på hästar, red lite på volter, snirklade lite, så att de kände sig tryggare och tryggare med att hästarna var piggare än vanligt eftersom vi var på ett stort öppet fält. Sen travade vi iväg längst iväg och när vi red upp för backen började deras hästar att galoppera. Först hojtade de och ville stanna, men när jag hojtade tillbaka bara fortsätt så gick det riktigt bra. Sen gjorde vi det några gånger till och sista gången red de i full fart. Mysigt tyckte jag och de var otroligt stolta och glada efteråt. En av tjejerna hade bara galopperat några få gånger innan hon kom hit på läger.

Grupp två hoppade lite och tog det lite lugnare. Vi hoppade några hinder, hann med ett helikoptersprång och en avsittning över häcken och en av hästarna tyckte att hinderna var så fjantiga att den slog i ungefär alla. Hinderna vi hade placerat ut var, banken och häcken(som naturligtvis alltid är på plats), den svarta lådan, dynamitlådor med bom, lång sittbänk, blåa tunnor, murdelarna, halmbalar och sockerbitar.

Grupp tre blev snabbt bara en då en av hästarna visade sig vara för trött för detta äventyr och fick vila istället. Vilket var tur i oturen eftersom jag valt en häst som tydligen var ganska värdo på detta och stannade 20 meter innan de flesta hinder och var livrädd. Men, tjejen som jag red med, som satt på en 5-åring hade inga problem alls och var superduktig. Hoppade alla hindren med bravur och var naturligtvis extra stolt eftersom att jag hade mer problem än henne. :)

Grupp fyra som blivit tre stycken då en i grupp 3 tog Svea i grupp fyra istället hade lite problem på framhoppningen, märktes lite att tjejerna börjar bli tröttare och tröttare. Men de kämpade på bra, Svea är inte världens lättaste och en de andra hade en 6-åring som inte heller hade hoppat mycket terränghinder och en ryttare som inte heller har hoppat jättemycket, men vi kämpade på tills det gick. Svea blev trött och efter banken, häcken, bänken och dynamiten så bröt hon. Vi andra fortsatte bort mot lådan. Krut som var den rutinerade i gänget, hoppade allt helt oberörd. På lådan så stannade 6-åringen massor av gånger, sedan blev det två rejäla avfallningar när den slutade stanna och sedan slapp hon hoppa den mer. (för den här gången) Men rida vidare får man göra, trots lite skrapsår, grus i hela ansiktet och ögonen fulla med tårar. Vi galopperade vidare och efter 3 minuter hade det mesta gått över och hon hoppade några hinder till. Bra jobbat.

När alla hade ridit mockade de och släppte ut sina hästar. Sedan var det dags för lunch. Efterlängtade våfflor som Jenny gjorde till oss. Barnen åt till det stod våfflor ut från öronen. Innan lunch hade de hunnit byta om till badkläder och vädret var på vår sida. Sol. Lite blåst och inte supervarmt men åtminstone sol. För att marschera till badet ställde vi upp oss i längdordning och gick höger-vänster-höger-vänster.. i typ 100 meter, sedan skippade vi det och promenerade normalt. Jag betalade inträde för alla (fick ingen rabatt-snålt), vi samlades på gräset, pratade lite och sen hoppade alla barnen i. De badade en stund innan de tröttnade lite och frös och kom upp och hängde lite med mig och Boel som var med på badet. När alla frös lekte vi lekar på gräsmattan, först tyckte det att det var lite pinsamt, men tillslut släppte det och de lekte som galningar. Mysigt. Alla satt på filtarna och tyckte det var lite segt, jag frågade om de inte skulle bada mer och fick lite sega svar.. Nähä sa jag, då får jag väl bada själv då. På fem sekunder var alla i igen. Vi kastade boll och lekte pjet jättelänge i vattnet. När alla duschat och tröttnat köpte vi glass och gav oss hemåt.

Hemma var det dags att fodra hästar och vi flyttade fram trädgårdsmöblerna så att vi kunde sitta ute och äta. Dock hann det bli kallt och vi åt inne, men grillade hamburgarna ute. Till efterrätt blev det marshmallows och sedan mera godis. Första riktiga godiskvällen. Alla såg riktigt trötta ut och för att alla skulle orka så gav vi oss ut vid ca 20.00 för att rida barbacka och ta in hästar. Ingen behövde borsta utan man tog på sig sin hjälm och väst och hästen fick sitt träns på och sedan kastade jag upp dom. Boel var fortfarande med och hjälpte till och höll i hästar. Vi red ut på stora betet först i skritt längs hela och sedan fick några trava lite vilket resulterade i tre avfallningar. Efter det så galopperade vi. Jag fick låna Fredde av Ida som inte ville galoppera och kunde galoppera först. Barnen var duktiga och tycktes uppskatta även denna sena mysiga tur.  Efter att vi nattat hästarna gick vi in och fortsatte att planera morgondagen och föräldrar aktiviteterna. Vi hade innan hamburgarna hunnit med att planera några stafetter och nu gjorde vi tipspromenadsfrågor. Dels med saker som barne hade lärt sig, så som tränsdelar, bett, galoppsprång etc, men också om vad de själva hade upplevt och var stolta över, så som vem som hade galopperat snabbt på fältet, eller ridit en "jobbig" häst osv.  Under tiden åt vi godis som bara den. Antagligen blev de helt sockerhöga för jag var inne hos dom först och sa att de skulle vara tysta och sedan gick jag in med baseballsträet och hotade dom och inte ens det hjälpte... Meen, tillslut somnade dom och jag kunde också stupa i säng.

Tilde och Filippa

Tilde och Filippa i full galopp

Cornelia

Ida och jag försökte synka, men jag var efter..

Moa på banken

Moa muren

Moa över häcken

Päran över dynamiten

Päran över sookerbitarna och Moa på väg mot sockerbitarna

Emma hoppar häck

Emma hoppar bänk, Krut gör skäl för sitt namn

Hannah hoppar bänk

Emma hoppar bank

Olivia hoppar nästan bänk..

Olivia hoppar bank

Hannah hoppar bank

Reco hoppar bank

Hoppning på löpande band

Lekar på badet

Badlekar

Bläckfisk på badet

Bollek

Badlek

Tipsrundeplanering

Och godisätande

Aha! 

Barbackaritt

Duktiga härliga barn

Ridläger - Dag 3, Långritten

Dagen jag varit mest orolig över kom.
Jag väckte barnen halv 8, de var lite spända och nervösa och frågorna var fler och hetsigare än vanligt. Vi fodrade och åt frukost. Jag gick igenom precis hur allting skulle gå till, att vi skulle rida i ordning, rida på några trafikerade vägar och passera järnvägen på ditvägen på ett lite stenigt ställe så vi skulle hoppa av och också hoppa av när vi passerad 11:an som är en stor 90-väg. De som inte kan hoppa upp själv så smidigt och lätt blev lite nervösa och jag bara sa att jag kastar upp alla som behöver det. De fick ställa frågor och efter min halvtimmes långa genomgång för att få de att förstå allvaret och hur viktigt det är att de lyssnar och gör rätt, så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta när frågan "Får vi rida barbacka?" kom som första fråga.

Planen var att avfärden skulle ske 9.50, efter stiglädersfix, sadelgjordsspänningar, kycklingremsutdelande och regnjackeknytande så satt alla barnen på hästarna redo att ge sig av. Nettan höll min häst och hjälm när jag sprang runt med barnen och Jenny och Anja skrittade på sina hästar. Jag berättade ridordningen och sa att vi fick ändra ordning om vi märkte att det inte gick. Och så var vi iväg.
Första sträcken var en kort bit innan de fick hoppa av, jag tittade nervöst på klockan femtioelva gånger och ställde mig sedan på spåret och lotsade över alla. Nettan hade följt med dit och tog min häst över och höll den medans jag sedan kastade upp alla barn och mig själv igen och vi var åter på väg. Sist i ledet där även jag mest höll till, då Anja red först, hade vi de två B-ponnyerna. De fick trava ikapp ganska ofta och när vi efter 20 minuter passerade genom en gård så säger, en av B-ponnyryttarna: Nu är vi framme!

Väg 11 passerandet var nästa stora stressmoment. Jag och Jenny tittade på varandra innan och undrade vad vi hade gett oss in på, då stora lastbilar dundrade förbi i 110 utan den minsta blick på oss elva ryttare bredvid vägen. Nettan var även med här. Barnen hoppade av, de var lugna och trygga och jag kände mig genast lugnare själv, de hade inget tvivel alls på att det inte skulle fin fint så varför skulle jag ha det. Räckte över min häst till Ida. Nettan satte igång varningsblinkers och stod på ena sidan vägen och jag stod på andra sidan vägen, Anja red först och Jenny lotsade barn. Gick så jävla bra att jag inte ens fattat varför jag varit orolig. Återigen kastades barnen upp och vi var på väg.

Travade lite och red på smala grusvägar i vår långa karavan. Mysigt. Njöt av barnens och hästarnas sällskap.  Vi gick en bit på en asfaltsväg då hoppade Jenny och jag av igen, och gick ute i vägen och barnen höll sig inne till sidan. Vi stoppade och lotsade med bilarna och allt flöt på bra. Efter ungefär två timmar och tjugo minuter så var vi framme. Då var alla möra och hungriga. Vi tog av alla hästarna deras saker, släppte de flesta i hagar och lät några stå bundna. Sen åt vi picnic som Nettan gjort och levererat innan hon kört hem. Tunnbrödsrullar med mjukost och sedan krabbelurer. Alla åt med god aptit. De drack en massa saft, jag hinkade kaffe och när vi var mätte och belåtna så fångade vi in hästarna igen, borstade, sadlade och gav oss iväg. Vi red ungefär i 1,5 timmar hemåt. Allt gick bra, alla var vid gott mod och humör hela tiden och även när hästarna började bli trötta och lite bråkiga så kämpade alla barnen på väl. Jag tror att de uppskattade turen.

Väl hemma fick alla hästarna en välförtjänt dusch, massor av kärlek och klappar och sedan mat, vatten och hage. Vi gick in i huset, benen var tunga. 5, 5 h hade vi varit iväg och sedan fixat hästar innan vi fick sitta ner och pausa. Vi samlades i köket, tog varsin frukt och lite saft och jag berättade hur duktiga jag tyckte de varit, hur nöjd jag var med dom alla och de berömde varandra, berättade om sina upplevelser och verkade också vara nöjda med sig själva.

Jessica och Eric hade också anlänt och var här. Jag lämnade över barnen till dem och pajbakning, tog en snabb paus och gav mig sedan ut för att rida ett par hästar till. När man rider kan man också vila öronen lite, skönt att slippa höra sitt namn i några minuter om dygnet.

Efter att vi tagit in hästarna var det dags för taco och äppelpaj till efterrätt. Jessica och Eric sa tack och hej och begav sig hemåt. Haft riktig bra hjälp av min familj idag, otroligt tacksam, önskar jag kan hjälpa de tillbaka någon dag.

Torsdagen var dagen då det var spökhistorier utlovat, men fram tills dess skulle vi fördriva lite tid så att det hann bli mörk. "Vi kan väl leka häst" "Bara om Jannicke också är med"
Okej, deal, jag kan leka häst. Såå, då sprang vi varv efter varv i den tunga paddocken, var hetsiga dressyrhästar och bockiga unghästar. Ridlärarna var så stränga att jag började undra hur de ser på mig egentligen?! När hästlekandet blev tråkigt lekte vi "15,14,13" och "under hökens vingar" och sedan "bläckfisken" När vi lekt bläckfisken som gå ut på att man sitter på marken och hålla i varandra det hårdaste man kan och någon annan ska försöka dra isär en så var alla så grusiga och skor och byxor kunde tömmas på flera liter. Skitiga barn är glada barn, eller?

Snabbduschar, paus på rummet och nu börjades upphetsningen inför spökkvällen. Gälla flickröster som skrek och var rädd innan jag ens hade sagt bu, eller någon annan för den delen. Jag gick och duschade och när jag sedan efter kom tillbaka var hälften så skraja att de nästan grät "Varför sa du inte till var du var?" "Vi trodde du var försvunnen och att du skulle skrämma oss"

När det började mörkna så tände jag ljus och efter allt skrik och spring förstod jag att en vistelse i stallen eller på loftet ovanpå stallet skulle ge hästarna men för livet så bullade jag upp med lite täcken på plattorna på gräsmattan istället. Satte värmeljus i en ring runt och sedan placerade vi oss där. Jag berättade oläskiga spökhistorier och en av töserna som gillar att berätta histoerier berättade också några. De flesta var inte så rädda, men tyckte det var mysigt, mest tre flickor tjatade och ville gå in hela tiden. En somnade så fort hon såg täckeshögen missade alla historierna. De som varit på mitt halloweenläger pratade om gubben och hans hästar som jag berättat om då och om hur man kan höra honom på nätterna. Alla frågade hur jag vågade bo här själv och hur jag gjorde för att skydda mig. Och sedan bad några om att höra historien om honom igen, de frågade tusen gånger om den var sann innan och när jag sa ja så vill några absolut inte höra den igen. Och i ärlighetens namn så komme rjag inte ihåg så mycket om honom. Men naturligtvis är den sann.
Istället berättade jag om paret som går igen på loftet och som tidigare bott i huset och därför man oftast hör dom i stallet, men ibland i huset eftersom de släpats ut därifrån. Vilket också naturligtvis är en sann historia.

När klockan var 00.00 var det dags att gå in eftersom att annars riskerade vi att stöta på gubben eller spököhästarna. Det röstades för lampan tänd och jag satt uppe en halvtimme för att sedan kunna släcka den när alla somnat.

En lång händelserik dag. Imorgon ska de få sova liiite längre tänkte jag.

Småvägar

Över broar

Svårt att hänga med

Tralle bakom träd

Genom byn hem

Hemma, infartsväg

Nöjda

Meen, trötta

Bak

Hästlek

Bläckfisk

Ridläger, Dag 2 - Hemmadagen

Sorlet dog ut snabbare än förväntat igårkväll. Skönt tyckte jag. Duschade i kallvatten eftersom barnen duschat i varmt och gick och la mig. Planerade morgondagen i mitt huvud, lyssnade efter barn som kunde tänkas vara oroliga och stressade lite över andra orosmoln än ridlägret.

7 ringde klockan, jag gick upp, kokade dubbel dos kaffe, andades lugnet-före-stormen-luft i tio minuter och väckte sedan barnen vid halv 8. Alla vaknade, men var sega och jag jaga på dom för att vi skulle ut och fodra hästarna. Hälften av grusen låg kvar i deras ögonen och hästarna verkade förvånade över så många släpandes fötter. Hästarna fick mat, jag planerade lite med Anja och sedan blev det frulle. Efter frullen gick vi igenom dagens plan, de olika grupperna, jag svarade på tusen frågor och sedan gav vi oss ut igen.

Denna dagen höll vi oss på gården, gjorde mycket dagssysslor, barnen fick fixa sina egna boxar, sopa, fylla på vatten, fylla höpåsar och vi hann även med ett dressyr/markarbetspass i paddocken på förmiddagen. Barnen var lite mer avslappnade (trötta) idag och de flesta red därför lite bättre än igår tyckte jag. Nice. Mellan lektionerna och när de mockade så hann jag även rida några av mina hästar.

Till lunch åt vi fläskpannkaka som Petra gjort till oss igår. Två braspannor hade hon gjort. De tog slut och jag åt mackor istället. Hungriga barn. 3 gurkor och en halv spann lingonsylt klämdes också ner. Jag förstår nu var uttrycket "de äter mig ur huset" kommer ifrån.. Efter lunchen pratade vi förmiddagensridtur, vad man ska tänka på och vad man gjorde bra. Redan var alla mer nöjda med sig själva och kunde säga saker de gjorde bra.

Enligt planen skulle vi rycka manar, men matkoman som uppstod medförde en paus, sedan blev det hinderbygge i en timme och efter det började hopplektionerna. Barnen var duktiga och kämpade väl. Alla gjorde det bästa med sin förmåga och häst och verkade nöjda med sig själva.

Gruppen verkar funka bra tycker jag.
Jag försöker se till att alla känner sig delaktiga, de har bra respekt för mig, men inte för mycket utan vågar komma och säga ifrån och berätta saker också. Men det viktigaste av allt är att de uppmuntrar och har bra respekt för varandra. De lyssnar när andra pratar, de väntar på varandra, de ser till att alla följer med, de hjälper till att göra iordning varandras hästar osv. Jag känner att de tar saker jag säger på allvar och att om jag ber någon göra en uppgift så gör de det. Bra känsla tycker jag. Kanske kommer blir tomt lördag eftermiddag och inte skönt..

Nettan anlände under ridlektionerna och bytte av med Anja, hon hjälpte de som behövde att spänna sadlar etc och jag misstänker att de körde med henne lite mer än de borde och sa att de inte kan saker som jag tycker att dom kan. Det gör ingenting.
Middagen blev lite senare än planerat, men kycklingen var uppskattad och även ridsnacket. Nettan och jag städade och plockade undan när barnen duschade, sedan poppade vi popcorn, barnen tjatade om filmkväll, men innan hästarna var fodrade så var klockan 21.30. Istället för "riktig" film föreslog jag hästfilmklipp på youtube och popcorn i soffan. De godtog och vi mös i soffan i en timme innan jag tyckte det var dags för sängläge.

Jag känner mig lite stressad inför morgondagen och vår långritt. Några av barnen är lite nervösa över deras ponnyer. De frågar om de ska hinna med, hur mycket ska galoppera och om hur långt det är. Framförallt är de nyfikna på vart vi ska hän. På frågan var vi ska hän svarar jag undvikande och på resten är jag lugn, alla hinner med, vi ska inte rida jättelångt, vi ska inte galoppera så mycket om vi inte vill det. Vi kommer vara tre vuxna som rider med och allting kommer gå toppelopp. Vilket det naturligtvis kommer. Meen, det kommer bli ett äventyr och jag vill gärna att..hm.. så lite som möjligt ska gå fel. Nettan ska hjälpa oss över järnvägen först och främst och sedan över en väg vi ska korsa. Hon ska också köra vår picnic dit vi ska.

Avskrittning

Banupprepning

Kasper ska ridas

Och Mossan ska också ridas

Publik

Hagschema, planering och kladd på tavlan i ponnystallet

Ridläger - Ankomstdagen

Min dag började 5 när klockan ringde. Jag gjorde mitt vanliga snoozande men kortade ner det några tio minuter och lyckades sätta igång en maskin tvätt, städa badrummet, hinka kaffe och sedan sitta på första hästen vid 6. 7 kom Anja och servade hästar till mig, städade ponnystall och släpade ut de andra hästarna. Jag hann rida sex hästar till kvart i tio då jag gick in, tvättade bort ridhusdamm, käkade en banan, borstade håret och körde ett uppmuntrande pepptalk.

De var bra i tid. 10.00 började lägret. Barnen kom släpandes på allt för stora väskor och föräldrarna i hasorna släpandes på ännu större väskor. Alla skojade och sa att "nu kan de stanna hela sommaren". Jag skrattade nervöst och föreställde mig själv som en zombie med släpande steg och stora mörka ringar under ögonen.

Familjerna avlägsnade sig och vi gjorde en rundvandring kring gården, pratade lite kring hästarna, gick in, tog upp lite regler, vad man ska tänka på, hur det kommer gå till etc etc.
Efter det hade vi teori, sadel och träns-delar på papper som jag ritat. Jag påminde också barnen om att vi på lördag ska anordna något för föräldrarna så att de ska lägga så mycket som möjligt av det vi pratar om på minnet och sedan testa sina föräldrar.
Vi pratade också om bett och hur betten påverkade hästarna på olika sätt. De lärde sig snabbt att se mönstret med betten och alla tyckte naturligtvis att man ju ska rida på så milda bett som möjligt och alltid börja med ett vanligt bett. Precis mitt mål.
Jag såg också sedan hur de satt och drog och kände på de skarpaste betten och muttrade för sig själva, stackars hästar.

Sedan åt vi varma mackor och laddade inför ridningen. Laddningen bestod mest av ett först "Jannicke, det är spindlar på vårt rum" Någon annan svarar "SPINDLAR" Nästa: "JA, FYRA" Sen följt av åtta gälla barnröster som skriker det högsta dom kan, en livrädd killi som undrade var det brann och sprang och gömde sig hos mig, mina trumhinnor vibbrerade så jag trodde de gick sönder och när jag kommer in i rummet står alla i sängarna och låtsas se rädda ut. Spindlarna satt i taket. Därför är ju naturligtvis det enda logiska att förflytta sig från golvet.. Jag tog alla spindlarna med ett hushållspapper varpå en av flickorna tjuter: "AKTA, NU KOMMER HON KASTA DOM PÅ OSS" Skrik igen. Och nej, jag kastade inte spindlarna på dom. (men jag kunde gjort.. ;))

 Alla var spända och nervösa inför ridningen och frågade tusen frågor om hur det skulle gå till. De delades upp i par, fick en tid och sedan började vi. Vi red ganska korta med intensiva passa, mest gick jag igenom vad jag tycker det är viktigt att tänka på, basic saker som alltid behöver repeteras och några gjorde lättare bomövningar.

Efter ridningen fixade vi med hästarna, tog in mina, fodrade och marscherade sedan in. Barnen duschade i ångbastu-duschen innan maten och pratade om hästarna. Jag satt mest på en stol. Och, hm, satt, pausade. Petra kom med maten, jag uppdaterade henne om läget, diskuterade lite om resten av veckan. Trist om inte vädret tänker bli bättre än såhär, men vi kommer ha roligt ändå. Alla åt med god aptit. När vi nästan hade ätit klart så diskuterade vi ridpasset som varit, alla fick säga vad de tyckte de kunde förbättra och viktigast av allt, säga vad de gjort bra. I slutet av lägret hoppas jag att alla rabblar direkt vad de gjorde bra utan ett generat "vet inte" först.

Efter maten ritade vi fåniga gubbar som vi hittade på yrken och historier om. Man måste kunna bjuda på sig själv och gubbarna blev superfula, fick fula namn och en hade dessutom brutit armarna så illa att det inte var lönt att gipsa utan man högg av dem direkt. Anledningen till att han hade brutit armarna var att han jobbade som rörmockare iklädd klackskor.

Namnskyltarna vi sedan designade blev fina, men fantasin och orken började nu tryta lite. Hästarna fick kvällsmat och sedan svarade vi på svåra hästfrågespelsfrågor och åt melon. De hade varmt i sitt rum, öppnade fönsterna och jag sa att "om ni har fönsterna öppna när ni har lampan tänd så kommer det nog in lite mygg och så" Lösningen på detta fick jag 5 minuter senare när det stank myggmedel i hela huset och alla helt nöjda hade smörjt in sig med stinkande myggmedel.

Nu är fönsterna stängda, lampan släckt, hyssandet och "tyyssst" börjar dö ut och jag räknar med att de snart somnar. Och jag med.

Mackpaus

Teoripapper

Fruktskål, bett och träns

Kvällsmelon