De lyckades pricka in mitt i häst och ponnybyten och Ida som aldrig träffat de förut såg frågande på mig vilken häst de skulle hämta..
Jag hade förvarnat de innan om att jag skulle jobba, men morfar hade försäkrat mig tusen gånger om att de klarade sig själva.
Ida och jag tog emot ponnyn, släppte den i en hage. Hann börja mocka sen kom morföräldrarna, vi gick ut och hälsade på dom och sedan fortsatte vi mocka. Höll på en stund och sen sa Ida: Så liten hon var. Jaaa.. sa jag och tänkte jo, mormor är ju inte så stor.. Och så söt, sa Ida. Jaaa...? sa jag och tänkte; jo, mormor är väl rätt söt.. Men väldigt vad hon galer hela tiden, sa Ida. Mormor? sa jag och tänkte, hon säger ju inte ett knyst! Inte mormor sa Ida, PONNYN! Aha, jag trodde du snackat om mormor sa jag och sen var vi tvungna till att garva en lång stund. Och jag virrade på huvudet åt mig själv. Smarta jag.
Mormor hjälper morfar med granen.
(Vill ni ha en pall eller en stege? Ooo nej, detta går bra.. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar