Jag strävar hela tiden efter att mina hästar ska bli så lyhörda och så lätta för hjälperna som möjligt. Dvs så ska de trava när jag säger TRAVA och galoppera när jag säger GALOPP. I avsaktningarna säger jag prooo eller hoooo. De SKA lyssna på det. Jag förstärker hjälperna genom att ändra mitt kroppsspråk, flytta mig närmre rumpan när de ska öka på, närmre huvudet för saktare. Jag kan jaga de lite med några springsteg eller hota med piskan om de inte svarar (dvs går framåt) tillräckligt snabbt. De hästar jag haft sedan de var 2,5 är grymma! De är lyhörda och fattar galopp från skritt bara man viskar galopp. Då är det riktigt roligt att expermintera lite, galoppera på småvolter till ut på spåret i öppnor. Jag är lika svettig som hästarna. Med Curre övade jag lite trampa på stället, maffig häst det där, när han är på gott humör är hans register outtömligt, trycka ihop, öka, minska osv. Härligt!
Mulle Meck behöver sträcka ut ryggen.
Efter några tömkörda hästar och ett par ridna kände jag höstens intågande, bokade om lite ströhästar och åkte hem, mikrade lite rester och la mig sedan i ett varmt bad. Otroligt skönt. Jag försökte undvika köket så mkt som möjligt så att jag inte såg alla mina sorterade pappershögar som borde sättas in i pärmar. Lyckades riktigt bra, drog på mig ett par rena byxor, en top och begav mig mot Malmö. Stannade till i Sjöbo, handlade lite maud och lagade lasagne till maken som kom hem en timme senare.
Ta en lott men kan ju osso va så att de bara va en fågel som sket dig på handen? Men de va ju tur att dun inte fick de i håret eller ansiktet! ;-)
SvaraRadera