Killi to the rescue!

Sillen, Akilla och jag tog en tidigt morgontur genom skogen och ut på de stora huggna fälten. Vi hade galopperat genom skogen, hoppat stockar och skrittade sakta längs grusvägen hemåt. På fältet brevid oss kommer en stor, riktigt stor, kronhjort spatserandes. Uppe på backen får han syn på oss, stannar, tittar, precis som vi gör. Till och med Killi stannar upp och studerar honom. Mäktigt tänker jag och är helt tyst. Hjorten fortsätter att titta på oss och sätter igång i "trav" mot oss. Jag känner hur Sillen spänner alla muskler i hela kroppen, jag tänker "ner med hälarna, sitt på rumpan", trycker till lite, gör Sillen uppmärksam på att jag sitter på och att jag styr detta skepp. Kronhjorten fortsätter trava mot oss, "halluuu" ropar jag lite desperat i hopp om att den ska se oss lite bättre. "HALLLUUU" Jag vågar inte låta Sillen springa heller, i risk att inte få stopp på honom innan 70-vägen några 100meter längre bort. Killi kommer till vår räddning, hon sätter fart mot hjorten, som stannar till, fäller ner hornen och jag hinner tänka " nu har den ihjäl henne" men, jag har tydligen glömt hur jävla snabb (och korkad) Killi är, hon tror detta är en rolig lek med en konstig häst med stora öron typ, Killi hoppar lätt undan, till sidan, skäller och busar rundor. Sillen och jag tittar som förstenat på medan hjorten vänder riktning, galopperar några steg för att komma från Killi som har "the time of her life" och kollar stolt på oss när hon springer efter hjorten några meter innan hon vänder och kommer tillbaka till oss. Härligt morgonäventyr. Vilda djur är häftiga.

(inte min bild, men fin bild på en kronis)

Hellre en hjort i skogen än gjort i byxan..