Tillökning i familjen

När Anna igår var ute och lämnade av två hästar i hagar ute vid vägen så stannade det en bil. De sträckte fram en kattunge. "Ska du ha denna?!" Nej sa Anna. "Den följer efter oss och vi ska i alla fall inte ha den" sa de i bilen och satt ner katten vid vägkanten och körde.
Jaha, what to do.
Anna plockade upp katten och kom in med den i stallet och berättade historien och frågade vad vi skulle göra nu.
Gött sa jag, nu var jag en katt rikare. Så vi får väl döpa den. Och låsa in den tills jag fixat mat så den vill stanna frivilligt sen. Namn kom vi inte på, men en box låste jag in den i.
Sen åkte jag iväg för att fixa mat och käka pizza med Anna och när jag kom tillbaka var katten borta.
Jaha tänkte jag, då var jag en katt fattigare. Shit happens.

Meeen, idag ringde en av inackorderingarna och berättade att de hört något jamande i trädgården och hittade en grå och vit kattunge där som såg precis ut som den jag haft i stallet igår.
Alltså måste den lyckats ta sig ut från boxen och sedan antingen in i bilen eller in i motorn och åkt med dom hem.. Shit. Men hon kom tillbaka igen och jag blev återigen en katt rikare. Dock låste jag nu in henne i tvättstugan gav henne mat, lite kärlek och så får hon bo där några dagar till hon vant sig.
Och Akilla vant sig kanske.
Dock har hon inget namn än..
Funderat på Mira eller Alva. Det måste vara kort så det går att kalla och inte gulligt.

(jag skrek SITT fjorton gånger till Akilla för att lyckas med denna bild, katten satt på första SITT..)