Vanligt gnäll, men ingen ångest.

Jag är trött i benen.
Ja, resten av kroppen med, men benen värker.
Min nya brun-gröna hårfärg matchas fint av mina pandaringar runt ögonen. Igår gjorde jag 13 hästar. Dvs red 9, tömkörde tre och hade en lös och inspänd. Idag hade jag bara 10 hästar själv och sedan en lektion och sen löshoppning med fyra hästar. Det är för mycket. Jag vet. Men jag ser inte vad jag ska strunta i. Har fortfarande inte satt igång alla hästar som jag borde. Meen, det positiva med detta är att jag känner mig jävligt flitig. Ingen ångest för att jag jobbar för lite. Ingen ångest för att jag inte orkar städa. Nä, för 13 timmars jobb om dagen, då känner tom jag att det är okej att slötitta på dåliga tvprogram en timme och sedan sova. Och sova dessutom, det har aldrig varit så skönt.

Sussi hjälpte mig en stund idag, hon pratade vett med inridningarna så att jag vågade svinga över benet och sitta på dom för första gången. Härlig känsla faktiskt.

Från årets 3-årstest, dvs förra årets inridningar.

Felicity e First Wish (dressyrare)

Sofistic e Careful

Nästa vecka börjar Anna jobba en dag i veckan hos mig. Ska bli roligt och skönt. Sen har jag ju Petra och Ida. Jaa, det löser sig, det gör det alltid. Som Pavve brukar säga, även fast jag alltid känner mig tvungen att fylla i att inget löser sig av sig själv. 

Dock sa Pavve idag att det nog löser sig av sig själv om man bara väntar, som mitt jobb för mkt problem leder ju till utbrändhet och gå in i väggen och då lägger jag ner allt och då är det ju löst.. Hm.. Score. 

Jag och Anna på tävling för ett par år sedan.. (och Firren)

..


Äh, hon ger sig inte om man så tröör henne på halsen som Nettan säger.

Bantningsmirakel

Helgen har varit god åt mig. God mat, gott sällskap. Planerad utgång i lördags som slutade huvudstupa i sängen vid 23 istället. Åldern tar ut sin rätt. Vi hann iaf med en lyckad ankmiddag på restaurang Översten innan. Och av detta lärde vi oss att vi inte orkar både äta ute och sedan gå ut. Måste välja en sak. Eller göra det i omvänd ordning.

På tal om god mat så var jag idag hemma hos päronen i Starrarp, jag skulle ta ut Atlas (deras hund) en stund eftersom att de jobbade länge båda två. Jag passade då på att lunch samtidigt på morsans goda bullar och allt gott pålägg som fanns tillgängligt i kylen. På bordet fanns även tidningen MåBra att läsa. En tidning som verkade handla om att må bra, eller rättare sagt bli smal. Nyttiga middagar presenterades, personer som hade gått ner i vikt hyllades och skulle inspirera en och berätta om deras "mirakelkurer". Jag vet inte om någon tidigare sagt det, men bästa sättet att tappa några kilo är att - håll i er nu - äta mindre och träna mer! VAAA? Vilken mirakelkur! Ska inte de människor som lyckats med konsten att aldrig bli feta hyllas?

Jag hade ju kanske kunnat må bra av att tappa ett par kilo, ibland tycker jag att rumpan flyter ut lite väl mkt över sadeln och jag vet att om jag slutat äta en påse godis om dagen så hade det ju hjälpt. Om jag hade ätit ett lass grönsaker istället för 4 mackor med för mkt smör på så hade det kanske också hjälpt. Men jag pallar inte. Eller rättare sagt jag tycker jag är fin ändå, jag stör mig inte tillräckligt för att sluta med godiset. Och därför brukar jag inte gnälla över min kropp heller. Har varit tjockare än jag är nu och har varit smalare än jag är nu. Och? Naturligtvis kommer jag bli fet om jag fortsätter äta som jag gör nu och slutar rida. A fan. Men det vet jag om, och börjar det störa mig eller jag börjar flåsa efter en trappa så ska jag köra mirakelkuren - ät mindre träna mer. Det jag vill säga är, sluta jiddra börja trolla. Klaga inte, gör ngt åt det då.

Och nä, jag är inte skenhelig. Också varit på dieter och blivit smalare, men fan inte klagat och sedan ätit en påse chibbe till frukost.

.


På tal om kroppen så var jag på hemköp igår, hade på mig en går ganska bylsig skjorta, som var knäppt, dvs ingen urringning osv, men det hindrade inte gubben framför mig i kön som försökt stirra ner på mina icke synliga tuttar. Jag kände hans 65-åriga gubbögon  på mig och bestämde mig snabbt för att lära honom en läxa, drog lite i min skjorta, tryckte ihop armbågarna, vilket gjorde att gubben nästan dreglade och då kollade jag upp på honom, rakt i ögonen, sköt de värsta pilarna jag kunde och rynkade lite på näsan. Gubben blev så röd i huvudet och generad att han slängde fram pengarna, tog sin tidning och nästan sprang därifrån utan att vänta på växel. Kassörskan som sett vad som hände tittade på mig med medhåll och belåtenhet och skrattade. Haha, jag flinade också. Gubbalus, titta på dina egna tuttar!

Tidsbrist och barn

Tack för fina kommentarer, peppmess och annat pepptalk. Behövs ibland.
.

Jobbat som en gnu onsdag och torsdag. Även om jag som i onsdags hade en liten plan om att komma hem tidigare och ha lite ork över så blev det inte så. Hur man än planerar i sitt lilla (inte så lilla) huvud så går det inte snabbare ändå. Och iom att jag planerade in ork också så la jag till 3x10 med kaffepauser. Och så började jag 6, för att sluta tidigare. Men jaa, hemma 19 ändå. Men ändå skönt, menar vad jag ska jag annars göra? :) Hjälpte Ullis son Wille att hänga på "sitt" ponnyprojekt, jätteroligt var det, så duktig han är. Bly, som ponnyn heter var också duktig. Hennes rygg är lika bred som den är lång. Precis som en ponny ska vara. "Ponnyer ska vara tjocka, annars dör dom" som kiroprakter-Magnus sa. Min plan är att nästa gång får han hoppa upp och sen är hon inriden. Riktigt så kanske det inte funkar med ett halvblod, men det heter ju ponny för en anledning. På-ni. (Hehe, världens bästa skämt)

Bilder snodda från Ullis blogg (stallgraflind.blogspot.se)

Torsdagen var full rulle igen. Egentligen borde jag inse att jag måste anställa ngn, iaf på halvtid, för har inte ens påbörjat 3 2,5 åringar som står på tur eftersom att tiden inte räcker till, men jaa, ska vänta lite till att inse det. Planerar ändå att ha semester till jul och det är bara två månader dit.
Hoppade Prada åt Bianca. Prada har blivit riktigt fin och förhoppningsvis följer hon 4/5-årsplanen, går några 110 iår och kan snabbt debutera 120 nästa år, precis som planen är med Flight. 

Bianca fick jobba av sin betalning och hjälpte mig att hänga på inridningarna, både Rada och Elvira skötte sig utmärkt. Sofie som jag satt igång denna veckan fick Bianca också hjälpa mig att hålla och longera lite först innan vi vågade släppa henne. Hon har ju inte blivit riden sedan 3-årstestet i våras. Meeen, superfin! Shit, lyssnar på allt direkt. Roligt.

Hoppade även Carro i Vollsjö. Carro går från klarhet till klarhet och är riktigt rolig att rida nuförtiden. dock är hon en "ponnyhäst" och hade passat bättre till en mindre ryttare som bara hade gasen i botten och höll i sig istället för att bry sig om form och avstånd och sånt skit som Carro ibland tycker är lite överkurs. ;)

Red lite fler hästar, minns knappt allt och sedan kom Åsa och Milla med deras B-ponny som vi övar hoppteknik med i form av löshoppning. Den var riktigt på g idag och kan nog hoppa riktigt bra bara den förstår det själv.

Efter det kom vi till dagens höjdpunkt. Red Maggie på Ullis träning. Hade inte förväntat mig att et skulle bli dagens höjdpunkt tål att erkännas, men Maggie var riktig fin i slutet och hoppade riktigt bra, en redig kanonkula. Egentligen skulle man bara vilja höja och höja och se vad hon kan.. Ullis har fått sig ett projekt att bita i, men kommer bli en bra häst när hon väl får fix med henne. Och det kommer hon att få.

Idag har det varit lite lugnare. Löshoppat några hästar, insett att jag borde försöka sälja några småttingar innan de måste bevisa sig och kanske inte klarar det då.. Klippt en viss herr som vägrade stå på alla fyra vilket gjorde Jannicke galen tillslut när han siktat efter henne tillräckligt många gånger. Gav honom dubbel dos pasta och han somnade snällt med ögonen och huvudet hängandes i linorna. Dock kunde tydligen fortfarande det ryckas rejält i benen och de förblev ojämnt klippta. Så är det ibland.
På em kom Ida och sällskapade mig och Päran på en utetur. Päran har ju bestämt sig för att försöka kasta av mig nu varje gång efter att han lyckats en gång. Men, jag är bered och jag kan både slå, skrika och hålla mig kvar på samma gång. Bring it on baby! Han lugnar ju sig efter en stund och sista halvan av rundan kan nog klassas som behaglig. :)


Ida följde med mig hem och vi lagade lasagne till oss och Petra, Lasse och Eric som kom sen. En barnvänlig (idas önskemål) och en god med bacon, lök och svamp i. Erik och jag bestämde förra söndagen att han skulle sova över här idag, eftersom att när de var här sist ville stanna och då fick han inte eftersom det var söndag och skola dagen efter. Idag hade han därför en stor väska med hjul på med sig. I den fanns en kudde, ett par strumpor, ett par kallingar, en extra tröja och en enorm nessesär innehållandes en tandborste. När det väl kom såpass att Petra och Lasse skulle börja bege sig så blev han lite generad och sa flera gånger att hans egna säng nog är skönare osv.. Men när Petra övertalat honom och att han ju längtat så tog han Killi med sig och la sig på soffan. När familjen åkt, bäddade vi ner oss i soffan, käkade godis och kollade på rampljuset (ngt barnprogram från svt). Sen borstade vi tänderna och jag fick en uppläxning om hur äckligt det var att ta vatten med händerna för att skölja munnen, så brukar man ju inte göra utan antingen tar man ett glas eller så får man sticka under hela huvudet och dricka med munnen direkt från kranen. Okej okej sa jag drack med mina händer, skvätte lite vatten på honom och förklarade var allt fanns om han behövde något.

Jag försökte lista ut hur ljuset skulle vara tänt och föreslog att bara ha en lampa i köket tänd, då ser man den, men det är inte ljus direkt i huvudet. Erik tyckte dock att vi kunde ha en stor lampa tänd i vardagsrummet, mest fall Killi behövde gå och dricka eller något sådant.. Söt han är. Nu ligger de båda och snarkar därnere, med ljuset tänt.


Päran.

Gymnastikhoppning i onsdags. Tömkörning torsdag, Uteritt fredag.

Kloka karlar

Olof Röhlander har rätt. Jag borde vara mindre cynisk och visa mera glöd. Det är inte synd om mig. Jag har ett val. Och man gör aktiva val. Jag väljer aktivt att fortsätta satsa, att fortsätta vara fattig och kall och rida utav helvete.

Jens Fredriksson har också rätt. Framgång föds av flit men skapar enkelt lättja, gäller att träna dubbelt så hårt för att ha kontunerlig framgång.

det värsta med allt detta sanna är att det kostar pengar att träna och för att tjäna pengar måste man jobba mer och då finns mindre tid att träna.. Jaa, vi kommer på en lösning. Bet ihop. Red mina 8 hästar aktivit, jobbade på att göra två 2,5åringar tama och longerade ett par hästar som är under igångsättning.

Som belöning för hårt jobb i den kalla regninga mörka dagen lagades det vintersoppa och varma bullar till kvällsmat. Gott.


Päran.

Idag trimmades det lite först, gjorde samma övning som jag plågade mina elever med igår, bommar ur hörnorna, 4 galoppsprång fram till ett hinder över medellinjen och sedan 4 normala alt 5 korta eller 3 långa galoppsprång fram till nästa lilla hinder på medellinjen. Alla hästarna klarade denna övnng bra. De är vana vid att jag rider på yttern. Päran också.

På ena långsidan byggde jag upp en serie bom 3 m oxer 3 m bom 3 m räcke 3m oxer 3 m bom. Päran fixade galant. På andra långsidan hade jag en kombination med kort avstånd (7 m) stort kryss in sedan ett galoppsprång och sedan stor oxer. Lika bred som hög. Sista språnget var nog 140 och jag galopperade riktigt in för att få till en avbackning och tänka. And so he did. Awesome. Skön känsla.

Nedtryckt och uppryckt

Dagarna går, inte alltid enligt planerna kanske.

Det var "tantläger" fredag och lördag. Jag höll inte i det utan klassades som tant och red med. Först fredagkväll var det dressyr i Roys ridhus, middag på kvällen hemma hos Ullis och lördag förmiddag hoppade vi hemma hos Ullis på hennes bana. På fredagen var vi 9 som red och lördagen 8 och både Ullis och jag red vars två hästar. Bra intativ, bra planerat osv, meen, tränaren, en B-tränare i 35-årsåldern, och jag tänkte inte riktigt på samma sätt. Var länge sedan jag känt mig så värdelös.

En tränare ska, tycker jag, lyfta fram ens positiva egenskaper, uppmuntra, peppa och få en att vilja träna mera. Efter dessa träningspass kände jag väl mest att jag inte har någon känsla alls, att jag inte har någon aning om vad jag sysslar med och att jag lika gärna kan lägga ner projektet hästar. Jag vet såklart om att jag inte är något proffs, tycker inte att jag framställer mig själv som proffs heller. Jag försökte vara ödmjuk och försökte förstå övningarna och göra på bästa sätt. Men för att gå in och verkligen anstränga sig och pressa hästen så måste man förstå meningen med övningen och vad den ska leda till. Tyckte kanske att det brast lite där, iaf för mig.

Jag brukar alltid försöka tänka att hästarna ställer upp för mig för att jag ställer upp för dom. De ska vara glada och känna att vi hjälps åt. När de blir lite osäkra eller vi kommer fel lite många gånger på något hinder så skenar vi runt några varv, jag ropar hejarramsor och sen kör vi igen. För att vi tycker det är roligt. VI ja, hästen och jag. Inte för att jag bara bestämmer, och pressar tillräckligt så att de inte har ngt val, så vill jag inte ha det.

Funderade hela lördagkvällen om det kanske var dags att verkligen slå slag i saken och lägga ner. Bölade mig till sömns och Pavve låg brevid och klappade mig på håret och sa att du är grym och du måste fortsätta och allt det där som man ska säga.

Söndagen kom därför som en seger. Min/vår första pay&jump/låtsastävling blev en succé!!! Typ 25 starter, jättebra ruljans, folk var skitnöjda, banan var lagom svår, Erik sålde kaffe och bullar som Ida bakat. Vädert var toppen och alla var glada. Helt underbart. Så nöjd jag var. Flinade och flinade. Planerar att ha en till innan jul och då hoppas vi på samma goda stämning och att snön väntar lite till så att vi kan hoppa fram i paddocken igen.

En annan sak som gjorde mig extra glad på pay&jumpen var att Ida och Boy tog sig runt felfritt. Då var jag så glad och stolt att jag nästan sprack. Naturligtvis var jag superglad för alla andra barn som var felfria också och särskilt mina elever som rider med en härlig känsla och prydlighet. Ära som jag känner mig delaktig i. De kommer bli bra ryttare.

Päran som 4-åring

Veckans häst.

Quite Perfect, Päran
född 2006, e: Quite Easy -Parnass
ca 175 mkh

Päran är en diva utan dess like. Han gick som hingst alldeles för länge. Han har varit snygg hela sitt liv och han vet om det. Allting han tar sig för och ska göra gör han nästan för lätt. Meen, när han väl tänker till och anstränger sig så hoppar han som en gud. Päran har gått 125 som högst och tävlat många 120. Han har många 8 felare då han egentligen, enligt mig, inte anstränger sig tillräckligt.

Idag har päran bara sprungit inspänd i fasta inspänningar, han behöver bli lite stabilare i sitt huvud occh jag tycker inspännigar är ett bra komplement ibland. Dessutom hamnar de lite i sin egen lilla värld och jobbar på ganska bra i både trav och galopp.

Plattan i mattan

Full rulle. Finns ingen tid att känna ette som Jimmie skulle sagt.
Veckan varit upp och ner och ingenting. Måndag var det ju lite lugnare som sagt, dock lektioner på kvällen och sent hemma. Tisdag hade jag en hel dag, var i Vollsjö och red lite och sen nio hästar på HB. Kom en nygammal häst i måndags. Ett sto e Callahan som är 3,5 år. Jättesöt lite häst, lugnat sig från förra året, men fortfarande lite här och där och ingenstans och ögonen rullar lite för mkt. Meen, det kommer lägga sig och efter några veckor i militärskolan så sitter hon också på beställning. Eller iaf kan tillåtas sig att bli riden.. Päran passade dessutom på att kasta av mig när jag red ut på morgonkvisten.
Han och Mulle som jag tyckt gått mkt, framförallt hoppat mkt, har fått lugnare, inget pressande, inget hoppande höga eller svåra banor, ingen konditionsträning osv. Men javisst, då lägger Päran sin energi på, inte att lagra som jag vill, utan att hitta på skit. Typ skygga för saker i ridhuset, som funnits där alltid, glömma bort hur man gör skänkelvikningar och, det värsta av allt, vara rädd för saker när man rider ut. Och då måste man ju hem. Tydligen. Och tilllåter Jannicke inte att man skenar hemåt, då bockar man på stället en stund innan Janicke tröttnar på det och smäller till en, då är det enda logiska att man helt enkelt (okej, förhoppningsvis inte helt enkelt) men iaf, kastar av Jannicke. Dvs ett par lavader på rad följd av en hög spark ger en volt i luften och en rygglandning på marken.
Sen blir man så rädd att man måste galoppera på stället hur länge som helst innan Janicke tagit sig upp igen, kört benen i magen och så småningom begav sig hemåt.

Övertalad Petra till en utetur dagen efter som moraliskt stöd och utrustad med mobil och snabbnummer till ambulansen fall historien skulle uprepa sig. "Är du nervös eller rädd?" sa Petra. "Ja" svarade jag. "Bra", sa hon "då slår du hårdare." Hon vet hur man hetsar mig. I like. "Ska du bara ha ett spö? Jag trodde du sa att du var arg?"

Mkt bråk, mkt spark, men sen vart han spak och snäll i slutet. Score.

På kvällen löshoppning. Jag gillar att löshoppa, tycker om att expermintera, se vad det är för skalle på hästarna, se vad de gör om man gör så osv. gillar att se tekniken, hur ryggen används, hur benen används, hur de använder sig av hinderna, hur uppmärksamma de är osv. Spännande. Roligare efter några gånger när man ser utvecklingen naturligtvis, men det kommer ju då, hoppas vi.

Onsdag, jobba jobba jobba ja. rida ut med Petra som sagt. Sen kom Pavveponk på kvällen. Härligt, var länge sedan jag träffade honom. Vi åt hos familjen Sjölund, som som vanligt stod för god mat och bra underhållning. :) Sen hem, dega i soffan, började titta på en dokumentär som Pavve laddat ner, BUCK, en otrolig hästagubbe, fint, men gav ju en mindervärdeskomplex.
Underbara Pavve pratar hästar och analyserar mina mobbingproblem en hel kväll, sen kollar på hästdokumentärer tills vi somnar.

Torsdag, korvade lite för länge i sängen, stressa upp, kaffe i handen och iväg. Var i stallet halv 8. Boel kom 8 och innan dess hade jag planerat dagen och gjort iordning varsin häst att börja med idag. 15 hästar och en ponny hann vi med innan jag hade lektion klockan 6. Inte illa pinkat. Då har vi bland introducerat den hemska makapär som kallas sadel för Rada och återintroducerat den för Elvira, ridit i Vollsjö och hos Ullis och Boel fick äran att prova Sivan. Sen lektion som sagt, Emma var awesome. Hoppade svåra vägar där det är yttertygeln som gäller och sedan en serie, oxer, räcke, oxer, som hon fick hoppa utan stigbyglar, och tillslut även utan tyglar. Det ni.

Möte hos Ullis. Jag var trött och kanske oengagerad, men många andra var på g. Härligt. Upp halv 6 imorgon och full rulle igen. Oh yeah. Living the dream.

Vad betyder en rosett?

Fick lite tid över idag, dels kom Sussi, piggade upp mig, bjöd på räkmacka, Sussi cappuccion och sällskapade på en utetur, dessutom hade jag allt för många tappskor och sedan inga extra hästar inbokat. Körde hem, degade i soffan en stund och bestämde mig sedan för att börja packa lite inför min flytt.

Slänga allt som slängas kan försökte jag tänka, inte vara sentimental utan bara väck med skiten. Alla cd-skivor bara iväg med det, många böcker, gav bort några hästböcker till Ida, sorterade i lådor som antingen ska till Pavve eller till päronen och allt slängas i en soppåse. Dock stannade jag upp lite när jag hittade en kartong med gamla rosetter. Blev sentimental, tänkte att jag borde slänga skiten, men kunde ändå inte. Rosetter från Grynet, Darina och Olivia finns där. Mina ponnyer. Alla Blomma-rosetterna. Hittade Curres första rosett. Rosetterna ligger fortfarande kvar i samma låda och var de ska ta vägen ska väl skjutas upp i några dagar till.

1994. Jimmie, jag och Dante, mammas fjording

1997, Grynet, B-ponny

1999 Darina, C-ponny 

2003 Olivia II, D-ponny 

Egoboostad

Det har varit en lyckad helg. Äntligen presterat lite.
Reggae felfri och placerad i 120 igår och Lillen felfri i 90 idag. Känns bra.
Men kan inte hjälpa att överanalysera och tycka att jag borde ridit lite lugnare med Reggae, kanske jagade henne lite väl mycket. Var rätt nervös innan, kändes ovanligt stort (vilket det naturligtvis inte var utan det var bara fel på min skalle) och jag försökte berätta för mig själv hela tiden. Håll i och håll om. Ditt jobb är att galoppera. Så länge du inte lägger ner handen eller slutar driva går det bra. Så, jag löd mig själv (for once) och därför gick det bra. Reggae var naturligvis också awesome och hjälpte till, var på g och tog för sig. En perfekt läromästarhäst. Kom och köp. 

Reggae (bild stulen från Ullis blogg)

Idag var det Lillens tur. Lillen som jag red för första gången i måndags, andra gången i onsdags och tredje gången idag. Lillen som inte hoppat på hela sommaren och som tycker att hästar som kommer emot honom är ganska läskiga. Kändes väldigt spänt i början. Men bättre än förväntat, efter Ullis många varningstal, på framhoppningen. Fin inne på banan. Gött. Kände faktiskt mig rätt duktig sen. 

Ännu mer boostad blev jag på hemvägen då jag ringde till Pavve som befann sig på födelsedagskalas med släkten hemma hos farmor. När farmorn, Grasinca, (?!?) hörde att det var jag i telefonen slet hon den åt sig och sa "Jannickää, Jannickäää, jak elskar dig, tu är en underbar flikka, såå fiin. Det är sant. Jannickäää, Jannickäää, takk så mukket för presenten.." Efter det hann Pavve med att säga, eh ja, nu vill tant Theresa också prata med dig. Tant Theresa är Pavves farmors syster. Hon sa ungefär samma sak som Grasinca och avslutade även med att jag var den första flicka hon tyckte var god nog åt Pawel, men att hon ändå tyckte mer om mig än om honom. Haha, jag mest flinade och sa tack och vad snälla ni är osv.
Antar att de gillar mig för att jag är den enda som har vett att säga väldigt lite på deras släktmiddagar, mest för att jag varken förstår eller pratar polska och istället ägnar mig åt att le och skratta när alla andra verkar ha roligt.. 

Pavve och farmor, julen -10

Iaf, hem efter tävlingen, maud och sedan till stallet, sladdra lite med Petra och därefter kom det en ny häst. 2,5 åring efter Don Primero(Donnerhall-son) - Master, som ska ridas in. Spännande. Jag längtar. 

Don Primero

Smslån

Vi har varit fattiga ett tag nu, Killi och jag. Massa obetalda räkningar som gav mig lite panikångest häromdagen. Naturligtvis är det mitt eget fel att jag är fattig, jag borde vara bättre på att skicka ut räkningar i tid och sedan tjata på folk som inte betalar, alt sluta lita på att människor ska betala. Det är inte alltid roligt med det där företaget. 1000 spänn där och 2500 spänn där är mycket mat till Killi och iaf en halv hyra eller en telefon och interneträkning. Ångrat lite de senaste dagarna att jag inte tänkte längre än att jag köpte Sivan, meen, väntade redan då på några 10.000 som borde komma in snart och tyckte att jag fanemej förtjänade en folkilsken liten spethäst.
Iaf så stod det 0 på kontot, Akillas mat var slut, hon fick käka det som fanns i frysen, typ färdigrätter, rester, gammal bacon och äckligt bröd i några dagar,innan Pavve kom med den lysande ideen, som han lärt sig genom att sett alla säsonger av lyxfällan, ta ett SMSLÅN!! Så, det gjorde jag.

(Nu står Nettan upp i stolen och skriker, "herregud tös, hur dum får man vara?")
Nej, det gjorde jag inte. (och Pavve skojade bara) Utan efter mkt tjat, från honom, betalade han mina räkningar och dagen efter kom det faktiskt mycket efterlängtade pengar som jag körde direkt till hans konto. Skönt. Sen köpte jag en stor säck hundmat till killi, satte in några hundringar på sparkontot igen, handlade ett storpack makaroner och en ny ketchup, så nu är vi på g igen.

Pavve är supersnäll, ibland för snäll, men det här företaget ska inte klara sig för att han har ett bra jobb, för att han är snäll helt enkelt. Eller för att mina föräldrar lånar ut till mig om det krisar. Jag är ju faktiskt 23 år, jag ska kunna sköta mig själv, ska inte vara beroende av andra, ska inte bli klappad på huvudet och stackars Jannicke. Driv in dina pengar istället, stå på dig lite mer och ta lite bättre betalat då. Sälj lite fler hästar, gör lite mer reklam, rid lite bättre, få det till att rulla lite bättre. Osv. Sluta jiddra börja trolla.

Sommarbad, Pavve och Killi

MULLE

I onsdags så skrittade vi ut en runda, Mulle är lite paranoid och kan ibland få för sig att han är förföljd, kolla lite misstänksamt bakom sig och sedan skritta normalt igen. Han är inte rädd för trafiken och skönt är det, för blåste till råga på allt ganska rejält i onsdags.

I torsdags hade vi travhoppning, små hinder, kavaletti innan på vissa, lite studs osv. Skötte sig bra, springer iväg lite för mkt emellanåt, tar sig ann hinderna med för mkt fart, då är det bra med travhoppning och snubbelpinnar innan.

Idag hade jag honom bara lös och inspänd, eftersom han är superkänslig är det bara att viska galopp och ta ett steg närmre rumpan på honom så skenar han iväg och bockar i hörnorna. Söt.

Mulle laddar inför tävling

Mulle är trots allt en av mina favvisar, antagligen mest för att jag är framgångskåt och Mulle är en stjärna. Han hade nog egentlign passat bättre med en lite mindre ryttare som inte påverkade så mkt med sin viktförflytting. Det hade sparat hans känslighet lite. Dock är det ju en rikigt härlig sak. Tex att man kan galoppera och byta varv och galopp på långa tyglar genom att bara spänna skinkorna olika mkt..

När vi hade ridläger på sportlovet fick barnen rida mina hästar. Natalie och Mulle.

Bubblande tankar och ofräsch elit

Massa tankar i huvudet. Inget kommer på print. Jag blir tyst ibland när jag funderar för mkt. Tyst och svårt att formulera mig. Eller verkar inte ens försöka kanske. Huvudet snurrar med halvfärdiga tankar. Vill egentligen säga eller berätta så mkt. Vet inte vad man ska skriva ner eller inte. Saker som kommer på pränt, eller bara sägs blir så defentiva. Ofärdiga tankar, känslor och åsikter måste bakas klart innan de kommer ut.
 

Helt okej dag iaf. BM hade en tappsko, så jag åkte till Vollsjö för att möta upp med hovslagaren och få den påslagen. Passade på att diskutera med Elitens hästägare och vi kom överrens om en genomkoll. Jag känner av att han inte tar för sig som han borde, galoppen är inte lika naturligtrund, baken tappas av avsaktningar och hoppen har inte samma spänst. Unghästar och hästar utan mål tycker jag oftast kan vila sig bort från sådana här symptom, men hästar som man redan försöker ta det lagom lugnt med och som kanske varit skadade tidigare är det bättre att kolla i ett tidigt skede. Så, det ska alltså ske. Annars inga nyheter. Sivan hade konditionsträning i ridhuset då jag fortfarande inte vågat mig ut på vägarna med henne.


Mulle:

Tömkörning idag, fortsatte på skänkelvikningsspåret från igår, gjorde lite öppnor också. Mulle drar ifrån sig för mycket i avsaktningarna, han blir för lättupprörd och fått för sig då att klättra väggarna. Vi sprang rundor lite och i slutet kunde han galoppera fint på små volter och följa bettet, dvs gå längre ner på huvudet med längre töm och högre form med kortare töm och mer drivning.

Mulle har från början varit superkänslig. Han kan börja skena om man smackar för högt och de två gånger jag tyckte att han borde vänja sig vid sporrar har det slutat efter ca 2 minuter och jag gett upp och tagit av mig sporrarna. Tror dock att han vuxit till sig sen dess och jag ska snart prova igen. 

Detta var ett ganska stort bekymmer i början av hans tävlingskarriär, då många hästar på framhoppingen, höga ljud och att möte hoppande hästar har lett till många konstiga hopp och svängar. När Mulle blir rädd kryper han liksom ihop, ryggen blir stilla och benen paddlar, då gäller det att sitta lugn och inte göra för mkt. Numera är han bättre på framhoppningar, tål ljud bättre och "tillåter" att ryttaren rör på sig mer upp på honom. Mulle är inte tittig och har nog aldrig stannat på ngn grind, vattenmatta osv. Skönt. 

Fullspäckat dagsschema

Om jag var rastlös igår så hanns det verkligen inte med idag. Då jag kände att jag mestadels sovit och slöat bort helgen utan att jobba ett dugg, var det lite ångest som lätt jobbas bort med att jag ställde klockan extra tidigt, lämnade Pavves varma säng, tog en kopp kaffe i handen och begav mig mot Lövestad och stallet. Skulle ha kunder på, som jag tänkt Sillen, BM, Calle och Carro klockan 10 i vollsjö, dvs lasta två hästar och köra dit. (Carro och Calle bor i Vollsjö så Lennart skulle köra dit dom.) Då jag förutom dessa fyra hästar också skulle hinna med att rida fem andra, plus att veterinären skulle komma och besiktiga Tang och allt innan lektionerna börjar vid 18, var det lite småpanik. Paniken förändrades till storpanik då jag insåg att jag i fredags bara påbörjat BMs klippning, blivit avbruten och tänkt att jag kunde göra resten då jag hade mer tid. Kunderna bokades ju in under helgen och det där med klippningen kom jag inte ihåg. Alltså ängnades morgonen åt att i full fart och med två klippmaskiner klippa klart. Blev hyfsat bra. Sillen hade för mkt mugg för att visas tyckte jag och när jag väl kom till Vollsjö med BM visade det sig att Calle också stannat hemma.

Visade alltså först Carro, som skötte sig exemplariskt och sedan BM som var seg som sirap av all morgonstress. Som med alla kunder vet man aldrig vad som sker utan bara vänta och hålla tummarna.

Tillbaka hem, städa släp. Jaga Curre i hagen tills han kom och gick med på att bli riden. Sedan kom Tang-kunderna och sedan också veterinären. Tang var helt ren på böjprov och bockade i linan när vi kollade honom på volten, travade sedan ordentligt och gick alltså igenom veterinärbesiktningen utan anmärkan. Skönt.
Skrev kontrakt med kunderna och hämtade Ida.

Hon hjälpt mig att fixa och skritta fram och av lite hästar så att jag hann "avverka" de fem som fanns kvar på 3,5 h. Trimmade 5-åringarna i ridhuset, skänkelvikningar med galoppombyte övade vi på idag. Päran är grym. Flight longerade jag bara då han sattes igång idag efter två veckors vila och Sivan blev tömkörd.

Klockan 18 kom Emma och hon och Ida red lektion. Försökt förklara och demonstrera vikten av att använda smackningen vid rätt tillfälle. Och att det är kroppen som ska bestämma takten och inte händer och ben.
Efter deras lektion kom Ullis med Maggie och Lillen, jag red Lillen för första gången, och samtidigt red hon Maggie. Tyckte det gick helt okej.

Maud hos familjen Sjölund, lax. Sedan hem och här sitter jag nu.

Betesfilm från förra veckan, 1-,2-,3-åriga ston. (utan respekt och förstånd om "bubblan")


VECKANS HÄST.

Fandango. "MULLE" Valack e: Cardento - Alpen Furst.
Född 2006. Mkh: Ca 165 cm.

Mulle fick sitt smeknamn då han blev inriden, huvudet skulle jämt vara i marken och sniffa, så vi kallade honom Mullvaden. Vilket senare blev Mullemullvad.
Hade Mulle varit en människa skulle han varit otroligt introvert och svår att läsa. Han skulle mest suttit för sig själv och bara sagt i från, och då med råge, när han blev riktig upprörd. Han skulle ha varit duktig utan att skryta med det och mest jobbat för sig själv i det tysta.
Mulle hoppar som en gud, när han får till det. Han fick 9-10 på sitt treårstest för två år sedan. (10-10 är maxpoäng) Han har tävlat 120 med felfria resultat.

Mulle på en av sina första tävlingar som 4-åring. 

Idag har Mulle blivit trimmad i ridhuset. Han har en lite lugnare vecka, precis som förra är det tänkt. Han har tävlat mycket iår redan och det tar på kroppen, benen osv att hoppa allt för mkt. Så idag övade vi skänkelvikningar, inte Mulles starka sida precis. Han går helst emot lite först, hoppar lite åt sida, börjar galoppera, trycker in mig i sargen osv, tills jag haft tålamod, rättat honom, bankat lite i magen och inte gett mig. Sen går det bra. Galoppombytena sitter iaf. Och som avslutning galopperade vi på långa tyglar och vände snett igenom och bytte galopp utan att öka takten. Då blir han riktig fin. 

Rastlös

Lugn helg. Sov ju hemma i huset fredag till lördag, plockade lite på morgonen, sorterade bort lite kläder som jag inte använt på över ett år och därför ska slängas eller ges bort eller vad man gör med överblivna kläder. Begav mig mot Flyinge för att skriva nytt kontrakt med Boel ang hennes häst och kolla på henne när hon tävlade. Varmt och roligt. Skönt att vara på tävling utan att tävla för en gång skull, fast åh andra sidan kändes det samtidigt lite "onödigt".

Pavve ringde och var orolig att jag inte skulle komma i tid, då han hade "ordnat planer till oss klockan 6". Glad blev jag. Skyndade så att jag hann med en snabbdusch och lite smink innan det visade sig att vi skulle till restaurang Översten, som ligger på 26 våningen i Kronprinsen. Lyxig middag med fantastisk utsikt, rödvin och en underbar karl. Härligt. Bio var vi också inbokade på, hann hem om, gick ut med Killi, drack en drink och begav oss mot bion. Drinken visste var den tog och redan efter en halvtimme slumrade jag på Pavves axel.
 Visste inte om han märkt att jag sov eller inte, så försökte spela kall och sa genast att jag gillade slutet bäst när Pavve frågade. Jaa, sa han, det är väl slutet eller början du har att välja på, med tanke på att du sov hälften.. Och idag kommer jag inte ens ihåg vad filmen vi såg hette..

Idag har jag varit så sjukt rastlös. Vaknade tidigt, gick ut med Akilla, petade en halvtimme på Pavve för att få liv i honom, utan resultat. Gick upp. Spelade duktig fru, diskade, lagade frulle, dukade och väckte honom snällt.

Slöade, bestämde mig sedan för att ta mig till Hööks och byta alla söndriga saker jag köpt där. Som mina stigläder som gick mitt av och mina chaps som varit sönder nu för andra gången. Cyklade dit, cyklade fel dessutom. Tog med Killi som entusiastiskt galopperade och drog det värsta hon kunde i början. På hemvägen var hon så trött att jag fick dra henne och ropa uppmuntrande rop i falsett för att hon skulle anstränga sig. Men då hade vi varit iväg i ca 1 h och 40 min, vilket var kanske 1 h och 20 min cykling.
På hööks skulle det naturligtvis tjafsas då jag inte hade mina kvitton med, (de lämnas till revisorn nästa direkt), meen, jag inväntade fler personer i kassan innan jag igen sa: "Dessa stigl'äder gick mitt av utan anledning efter 2 månader, chapsen har jag inte använt mycket, som alla kan se" Expediterna blev genast snälla och välvillga och sänkte rösten och gav mig pengarna tillbaka för läderna och skickade chapsen på lagning. Perfa.