Lek med Ida och Curre

Fredag eftermiddag, -15 grader. Benen har dött sedan länge, liksom händerna, öronen ska vi inte tala om och snoret i näsan har sedan länge blivit till is. Fem hästar är ridna och Ullis kom och sällskapade mig med en som gick av bara farten och sedan tog jag en lunchpaus, hämtade Ida och bestämde oss för att Fredde fick vila och istället skulle vi leka med Curre..

Pulka inhandlades och tolksele hade jag inhandlat tidigare i veckan. Tolka är att åka pulka eller skidor bakefter en häst. En rider och en åker bakom. Curre som jag räknar som den nått så när tryggaste av hästarna fick ställa upp, han var helt på g och stod stilla när jag stoppade i stora piggbroddar i hans hovar för fäste i isen och snön, han fick olikfärgade lindor som vi hittade och gummiboots för att han inte skulle trampa sig själv med piggarna och av gummi för att de varken skulle falla av eller snön skulle fastna i dom.

Nästa steg var att lista ut hur selen skulle sitta, lite klöddigt med tyglar martingal osv, men allt löste sig. Vi promenrade lite fram och tillbaka i stallet med pulkan för att han skulle vänja sig, men tittade konstigt med stod stilla.

Ida och jag bylsade också på oss så mycket kläder som möjligt och sedan ut i kylan. Spände på linorna man ska hålla i, Curre snurrade runt några gånger och tyckte det var konstigt. Vi övade lite med att jag höll i honom och ida drog i linan och hade pulkan i handen, sen hoppade Ida i, Curre taktade och kollade konstigt bakåt, ja, i ca 5 minuter, sen räknade vi honom som "inkörd" och jag hoppade också upp. Gav Ida order om att skrika så fort hon var tvungen att släppa linan, dvs om pulkan välte eller något. Curre var helt på g och drog som värsta körhästen, öronen framåt hela tiden och promenerade lite extra stolt när i körde förbi alla hagarna med de andra hästarna i. Full fart i trav med Ida efter.

Rustade för lek

Pepptalk innan

fredde och Boysan undrar vad vi sysslar med

Ida åker

Curre spanar på utsikten

Långa ben 

Hörde skratt bakifrån och vände mig om i traven, då släpas ungen efter på mage med ansiktet ner, håller för allt hon är värd i linan, hon har tappat pulkan typ 15 m bort. Jag stannar såklart och säger "Men du måste ju släppa om du tappar pulkan" Ida bara skrattar och säger "men jag glömde" Hur man nu kan glömma att släppa om man typ inte kan andas för all snö i munnen. :)

Sen bytade vi lite, Ida fick rda och jag åka. Roligt!

Tur jag har Ida att skylla på så att jag får leka ibland.
Fast nästan gång lovade Petra att följa med oss "och då ska vi ha rejs med varsin unge i pulkan!"