Att vara tränare

Måndagar och torsdagar är mina stående lektionsdagar. Ibland blir det även tisdagar och onsdagar eller fredagar eller lördagar eller söndagar. Men ja. Måndagar är det markarbete, dressyr, lättare hoppövningar osv. Jag får ibland lite för dålig fantasi för att hitta på tillräckligt många övningar utan bommar så de läggs oftast in. Jag gillar galopparbete, hästarna ska kunna växla mellan små små volter med bara en sträckt yttertygel och benen jobbandes till galopp så grusen skvätter på väggarna.

Jag vill att främst ungarna ska lära sig rida riktigt från början, det är benen som driver, händer som sågar och får hästen till att böja på nacken och "gå på tygeln" är det värsta jag vet. Då skriker jag. Hälarna neråt, bra tryck i benen och alla konflikter löses med mer ben och mer framåt. Smackningar är nödhjälpen och den ska inte missbrukas i tid och otid. Postionen påverkar allt mycket mer än man tror och armbågar och händer är på plats är viktigt. Tyglarna får inte glappa och skänklarna ska vara stilla. Hm, jaa, det är nog de vanligaste sakerna jag säger.

I hoppningen brukar jag säga "ditt jobb är att galoppera, rid varje steg" plus allt det andra naturligtvis.. 

Dessutom blir jag frustrerad, springer rundor och ropar mycket om det inte går som planerat. Fälls kommentarer som "gör det själv" "det går inte" osv kan man provecera igång mig till att överbevisa. Ridit de flesta av mina elevers hästar åtminstone en gång, dessutom mycket lättare för mig att hjälpa om jag vet hur det känns uppifrån och inte bara hur det ser ut. Jag har galopperat runt på B-ponnyer som vägrat gå höger galopp och hoppat rundor på C-ponnyer som stannat för mycket. 

Ambition hos eleverna gör en till en ambitiös tränare. Tex har jag några elever som har ridit för mig i kanske 2,5 år nu, ibland när allt stämmer funkar bara allting, de tänker precis som jag tänker, de har känslan jag så länge försökt förmedla och då jäklar hoppas det hus, det trycks in extra galoppsprång och tas bort, underbart att se. Efteråt när vi, som alltid, pratar om vad de ska tänka på och vad de gjorde bra finns det knappast något att säga på vad de ska tänka på, då går man hem som en lycklig tränare.