Vad gör folk?

Fler lediga dagar.
Skulle haft lektioner i tisdags, men vädert sög, folk ställde in och fler ställde in. Och även om tristessen var överväldigad känns det tyvärr inte som att jag vill gå plus minus noll på att köra till lövestad, ha några lektioner och sedan köra hem igen. Tänkte jag iaf när jag vaknade av sms och telefonsamtal på morgonen. Ångrade mig sen hela dagen. Gaah. Hm, sitta i soffan en stund. Få värk i benen av allt stillasittande. Få ont i tummen av allt zappande på tvn. Driva Pavve till vansinne av min rastlöshet. Han har en vana av att vara stilla, pilla lite på datorn, ta en red bulla, korva en timme, käka en sub:a, pilla lite mer på datorn osv. All heder åt honom, but thats just aint me.

Så min fråga till alla är VAD I HELVETE GÖR NI NÄR NI ÄR LEDIGA?
Klassiska svar är ju:
* Fikar med kompisar. - Okej, check, fikade med några kompisar, men, förlåt, men så roligt är det inte, en fika om dagen är max och det tar ju bara 1 timme eller två.. Dessutom är jag ju så sjukt hästig nuförtiden att mina "stadsvänner" och jag kommer längre och längre ifrån varandra. Sorligt, men fakta.
* Läser en bra bok. - En hel dag? What the fuck? Så bra böcker finns inte..
* Tittar på en bra film - Man blir ändå rastlös och behöver sedan göra något annat.
* Städar - Check, tar en halvtimme (vi är inte världens renligaste på detta stället)

Okej.
Så, eftersom mina ben inte tilllåter, även om jag skulle velat, sitta stilla en hel dag så har jag åtminstone rullat en runda med killi på stranden eller trampat på trampgrejen en stund varje dag. Och annars, well, mest inget. Låter skönt, jag vet, men jaa, ibland blir man lurad av tanken.

Julen har varit god mot mig

Den 22 var som sagt min "sista" jobbdag innan jul, nyår, födelsedag och allt det där så i fredags var jag ledig. Liksom miljoner andra människor som tydligen också skulle ut på stan och ränna samtidigt. Pavve jobbade halvdag och jag mötte upp honom på tåget och sedan gick vi och inhandlade de sista klapparna, nya skor och byxor till Pavve och avslutade vår korta shopping med ett besök på MANDO. Inte så mysigt, men väldigt gott och bättre ljudnivå än Jensens. Dessutom hyfsat billigt. Vi åt båda samma, oxfile med ädelostsås och rödvinssås, som det stod i menyn och allt. Jag gillade verkligen vitlökssåsen sa Pavve efter halva middagen.. Jag trodde han skämtade och brydde mig inte. Sån barberquesås har man ju ätit innan, men vitlökssåsen var verklgien god. När jag påminde honom om vad för såser det var skrattade han bara och sa, jag är ju ingen finsmakare, men gott var det.

Kvällen ägnades åt kakbakning, skriva ut foto och sätta i ramar till mina kunder, slå in paket och slå in fler paket. Vi hade inhandlat lyxig glögg att dricka när stöket var över, men halv 2 stöp vi i säng båda två och upp tidigt för att fortsätta med att slå in de sista klapparna.

Julfirande började hos pavves päron, Wojtek och Bozena, Pavves farmor, Grazyna var också med. Hela stämningen var som den brukar hos familjen Nowakowski, alla springer rundor utan någon tillsynes plan, de pratar och halvskriker på polska, skrattar, nyper mig i kinderna, virrar på huvudet när jag tycker att Killi inte ska sno mat från bordet och tjatar om att vi ska äta mer. Det serverades polsk julmat så som sill, bigos, typ creps med kål och svamp, polsk sallad med ärtor, morötter, majonäs och annat gojs, olika rödbetsröror, friterad fisk och liksom förra året hade de för min skull inhandlat julskinka. :) Iår hade Bozzena tom griljerat den själv. Jag var tacksam. Efter några portioner mat, öppnades det klappar. Jag fick en jättefin mössa av Bozena, choklad och pengar av Grazyna. snälla de är. 

Vi jäktade vidare, hämtade upp Jessica och Erik, körde mot landet, delade ut kakor  och julklappar till kunder och vänner. Hämtade upp en jättebra julklapp i from av sprit och korv hos Mangemannen och landade hos päronen i starrarp precis i tid. Spetsad glögg och sedan julmat. Sjukt gott. Nettan hade lyckats iår igen. Massa sorters sill, ost, korv, jansson, revben, köttbullar, lax, ål osv. Gött. Åt till magen putade ut allt för mycket och jag var glad att jag hade leggings på mig, annars hade knappen rykt. Sen Julklappsleken som får fram tävlingsmänniskan i alla, även mormor och morfar snor paketer för glatta livet. I like. Pavve fick en jättefin bringare. Jag fick tom och jerrykex. Gröt. Julklappar. Lika roligt att se folks miner när de öppnar paketen från en som att öppna själv. Mycket lyckad jul. Jag är glad. Och kröp ner i mitt gamla flickrum med pavve brevid mig. 

vaknade upp till en brunsch med julmatsrester. Fortfarande gott. Vi åt tills vi nästan sprack igen. Hem. Vila i några timmar. Peppa upp, fixa till sig och till Terre P för förfest och senare utgång med Boel, Terre, Julia, Kajsa, Matilda och några pojkvänner. Faktiskt ganska lyckat. Jag höll mig vaken, dansade en massa, drack lagom mycket, flirtade inte med allt för många och var glad och trevligt. Helt perfa. :) 

Underbar julklapp från bästa familjen Sjölundh, schabrack med min logga och ridbyxor med mitt namn på benet. Så glad jag blev! 

Häststafetter

Hade julavslutning med mina mest trogna elever idag. Fyra taggade barn radade upp i ett lag och tre mer eller mindre motsträviga föräldrar i det andra laget. Jag som agerade tävlingsledare och domare hoppade in i föräldralaget när det behövdes och även en förälder till kom till undsättning senare. Och ju längre lekarna pågick desto högre blev hejaropen och desto mer uppspelta blev hästarna. Två hästar i vart lag, varav 3 var ponnyer och en storhäst.

Stafetterna vi hade var slalom, gå balansgång (då hålla hästen i handen), rida två i bredd och hålla ett spö mellan sig, blindbock, dvs den på hästen hade en ögonbindel och en ledde hästen fram och tillbaka. Denna stafetten var barnen grymma på, då den som sprang bara sprang det fortaste han/hon kunde och ingen brydde sig om "den blinde" skrek stanna! ;) Vi hade även en stafett som gick ut på att på ditvägen hoppa över ett hinder, valfri höjd, men som man på hemvägen skulle krypa under. Båda lagen enades om samma höjd, ca 40 cm, och alla satsade för fullt och hoppade, barbacka över, föräldrarna hade lite större bekymmer än barnen att sedan ta sig under detta hinder.. Men roligt hade vi.

Publiken utökades också efter hand då familjen Graflind hade celebert besök från Sthlm. mycket trevligt.
Som sagt taggades alla hästar/ponnyer igång efter ett tag så vi slutade i rätt tid innan någon blivit avkastad av alla bockrundor. Då blev det fika i form av kaffe, varm choklad, pepparkakor och clemmisar. Gott. Och pratade, skrattade och önskade varandra god jul. Mysigt. 

Ida och Reggae, värmer upp

Wille och Kalle, Emma och Lillen värmer upp

Wilma skrittar fram Krut

Förberedelser

Blindbock

Föräldrarna ser lite räddare ut.. 

Alla hjälps åt för att spara tid

Spring så fort det bara går!

Krut väntar snällt

Ida och Kalle

Wilma och Lillen

Cobbe hade svårt att klara sig under.. 

Barnlaget

Vuxenlaget

Landetlängtan

Fick sån hemlängtan idag. Nästan så jag skäms lite. Jag längtar inte hem till något speciellt hus jag bott i, eller några människor. Men jag längtar till mörker, tyst, grusvägar, träd, öppna fält, grenar på taken, skumma ljud i källaren och dålig mottagning på telefonen. Jag längtar till landet helt enkelt. Trodde inte det om mig.

Hur går det i Malmö? Hur går det att pendla? Får ofta frågorna. "Böö," brukar jag säga "men jag har valt det själv". Det är inte synd om mig, och jag har valt det själv. Det finns många som pendlar det, min pappa har väl pendlat till sitt jobb i Malmö i 30 år eller vad det blir, jmmie pendlar ju, Petra och Lasse pendlar båda två varje dag. Folk gör det, inte mer synd om mig än om dom. Jag pendlar ju alltså på rätt håll, dvs jag kör emot den största trafiken och hamnar sällan i köer. Meen, jag tänker inte bo i Malmö i hela livet. Och det vet Pavve om. Annars går det bra, bättre och bättre. Vi är egoister som är vana att bara ta hand om oss själva, men vi lär oss. Så länge mina svärpäronen inte hänger här i tid och otid så försöker jag vara glad. :) Pavve har sett det som sin uppgift att ta ut Killi om kvällarna och jag uppskattar det. Mysigt att krypa ner brevid varandra om kvällarna istället för att skicka godnattsms och sova själv i en stor säng. Värt det. Värt stan ett tag till. :)

Rid varje galoppsprång!

Sivan har fått semester. Hon firar det med att sura på mig och glo varje gång jag går förbi. Försöker jag fjäska och sträcka fram en hand så tittar hon bort. Jaja, skit i det säger jag och då ska hon glo igen. :) Det går över. Hon älskar mig egentligen. Vår kärlek är stark!

.

Plågade Emma med en nyttig övning idag. Ida också till en början förresten, men hon drog med sig ett stöd och fick ont i benet så tvingade bara henne att hoppa en bana till innan hon fick paus för dagen och Emma fortsatte på den huvudsakliga övningen.

Såhär såg banan ut. 

Vi började med att hoppa fram på volterna i båda varven vid kortsidorna. Eftersom "mitt" ridhus bara är 42x22 så stod väl hinderna(1 och 3) typ 15 m in, hinder 2 stod så man kunde rida på spåret men vid mitten på ridhuset. Efter uppvärmningen la vi in studsen (de tre hinderna utan nummer) fortsatte även med volterna och höjde hinderna där lite till ca 80 cm. Övningen byggdes på till att börja i vänster varv hoppa oxer 3, L-sväng och direkt på hinder 2, där mellan 3-5 galoppsprång. 3 om man rider för snävt och 5 om man vågar vänta tillräckligt. Fortsätta rakt fram efter hinder två och ner och hämta nr 1 och sedan direkt på hinder två, Samma där, 3-5 galoppsprång, fortsätta rakt fram efter tvån och sedan börja om på nummer 3 igen.

Mening med denna övning är att våga lägga hästen tillräckligt nära hindert, rida i varje galoppsprång, planera sin väg, hålla sig kall och hålla positionen. De första gångerna blir det lätt 3 galoppsprång, man rider för snävt på hinder 2 och jagar hästen för mycket. Galoppera utan att jaga och utan att bli passiv. För att inte riva när man kommer nära, jämt tryck i båda tyglarna och sitta mitt över hästen.

När denna övning funkar och man får in 4 lika långa och planerade galoppsprång hoppade vi i vänster varv, som innan, först hinder nr 3,  4 galoppsprång över hinder nr2 och sedan 4 galoppsprång över hinder 1. Samma här, loss i innerhanden, sväng med ytterhjälperna, landa försiktigt och fortsätt på nästa.
Detta gjorde vi också i båda varven. Började alltså i höger varv och hoppade 1-2-3. 

Första gången Emma skulle komma på 3-2 så blev det alldeles missförstånd på 3an, Emma landar typ framför sadeln, men styr bestämt på 2an och bankar benen i krut som hoppar helt förvånad över den ganska breda oxern där, trots att jag tjuter stanna! Men det hinner man inte göra på tre galoppsprång. Emma morfar som körde henne, blundar, virrar på huvudet, Ida ser helt förfärad ut och Emma ligger över Krut och gapskrattar. "Följ planen, följ planen, det säger du ju alltid! Och nu var ju planen att hoppa de två!"

Jooooo, men det finns undantag då man får lov att börja om istället.. 

Och naturligtvis klarade Emma övningen helt galant i slutet. 

Slow motion

Hästarna varvar ner, jag med. Vi ska vara lite jullediga. De ska gå i hagen och undra var jag är och varför ingen vill leka med (läs rida) dom om dagarna och jag ska ligga inne och längta tills jag ska komma igång efter min semester.

Denna veckan har alltså varit lugnt på rida fronten, i tisdags var det storm och alla hästarna var vilda. Vilket resulterade i att två hade varit i slagsmål, så den ena hade fått bettskador i halsen och fick vila tills detta lagt sig (han fick också en ny hage) en hade ramlat och skrapat ett knä, inget allvarligt, men onödigt att rida på när det ändå nalkas vila. Och lite sådant. Några har åkt hem då de är "färdiga" dvs inridna eller tillridna nog för iår. De kommer tillbaka till våren, antagligen.

I fredags så tog jag hela dagen ledigt, åkte bara med Lotta och tittade på en häst i Karup innan jag begav mig hemåt, fixade frillan, målade naglarna osv för att bege mig mot Pavves jobb oh den årliga julfesten med danskarna. Nervöst och stelt i början, känner mig bortkommen i sådana tillfällen, men alla klassar mgi som "horsegirl" och jag gillar det för då frågar de iaf något om hästar och då kan jag svara. Även på engelska som det mest pratas. Vi drack drinkar, käkade smörrebröö och spelade bingo. Sen pratade vi om dataoch designgrejor mest tills islänningen bjöd in mig att pröva hans hästar där den största var 140!!! I manken!!!! och den minsta var 110..!!! har du sett mina ben sa jag, hur vikbara tror du de är?

Iaf har pavve och jag haft en bra helg, igår slöade vi hela dagen och idag har vi shoppat lite och försökt jobba med att svara på mail, skicka ansökningar och jaga kunder. Imorgon är det måndag. Då blir det håll i och håll om igen!

Pay and jumpen

Igår anordnade jag, med hjälp, pay and jump på Esperödsgården.
Ca 35 starter från 20-100 cm, trots några strykningar pga blåsten och halta hästar. Vi hade förberett oss bra, Nettan hade hand om kjollen, mormor och Jessica hade ställt upp med bakverk. Göran var parkeringsvakt, han hade tom tomteluva dagen till ära. Ullis kära make Cobbe, var insläpp och rosettutdelare, Petra hade hand om framhoppningen, gav tips och råd där och jag var inne på banan och hjälpte till när det behövdes där. Ullis hade agerat sekreterare innan pay and jumpen och Helena, Alexcandra, Lotta, Pavve och många fler hjälptes till när det behövdes. Stämningen var på topp!

I fredags byggde vi bana, dekorerade med granris, slog in paketer, mätte avstånd och skrev ut startlistor. Pavve gjorde proffsiga banskisser på datan som vi skrev ut och satte upp. Klockan tio var det sagt att första starten skulle gå och klockan tio gick första starten. Jag ropade och folk applåderade vid målgången. Härligt.

Behövde man var det okej att ta om vissa linjer osv eftersom målet med pay and jumpen var träning såklart. Nästa gång hoppas vi på ännu flera starter. Men här nedan följer några av deltagarna. Alla bilder är tagna av Lasse Sjölundh.

Hugo och Macke

Wille och Kalle

Matildha och Blyger (och jag)

Matilda och Viktor

Hampus och Madame Mim

Wilma och Wilma

Amanda och Rose

Ida och Sillen

Tilda och Shadow

Emma och Krut

Moa och Flisan

Ullis och Maggie


Efter pay and jumpens slut så hoppade Ullis Reggae och jag Sivan. Sivan briljerade och hoppade felfritt på ca 110. Reggan var också duktig hon tar för sig bra och ser ut att tycka hinderna är lätta. Bra. Även Mulle fick gå en runda och jag fick en sån härlig känsla att det kändes som vi är på väg ur vår svacka tsm, känns bra inför juluppehållet. Även om jag älskar Sivan så är ju Curre egentligen favoriten, den stora till synes klumpiga hästen är som en gummiboll som ganska okontrollerat studsar rundor och bockar sig över hälften av hinderna tills det börjar komma upp lite i höjd och det är skärpning som hjälper. Sista banan låg nog på 130-140. Härligt. Nu hoppas vi på en skadefri säsong nästa vår så vi kan komma lite uppåt.

Ullis och Reggae

Sivan (kolla frambenen!!!!)

Sivan

Sivan

Curre

Curredutt


Tack igen för all hjälp familjen Sjölundh, familjen Graflind och päronen, hade inte klarat dagen utan er. (och framförallt inte haft lika roligt)

Att vara tränare

Måndagar och torsdagar är mina stående lektionsdagar. Ibland blir det även tisdagar och onsdagar eller fredagar eller lördagar eller söndagar. Men ja. Måndagar är det markarbete, dressyr, lättare hoppövningar osv. Jag får ibland lite för dålig fantasi för att hitta på tillräckligt många övningar utan bommar så de läggs oftast in. Jag gillar galopparbete, hästarna ska kunna växla mellan små små volter med bara en sträckt yttertygel och benen jobbandes till galopp så grusen skvätter på väggarna.

Jag vill att främst ungarna ska lära sig rida riktigt från början, det är benen som driver, händer som sågar och får hästen till att böja på nacken och "gå på tygeln" är det värsta jag vet. Då skriker jag. Hälarna neråt, bra tryck i benen och alla konflikter löses med mer ben och mer framåt. Smackningar är nödhjälpen och den ska inte missbrukas i tid och otid. Postionen påverkar allt mycket mer än man tror och armbågar och händer är på plats är viktigt. Tyglarna får inte glappa och skänklarna ska vara stilla. Hm, jaa, det är nog de vanligaste sakerna jag säger.

I hoppningen brukar jag säga "ditt jobb är att galoppera, rid varje steg" plus allt det andra naturligtvis.. 

Dessutom blir jag frustrerad, springer rundor och ropar mycket om det inte går som planerat. Fälls kommentarer som "gör det själv" "det går inte" osv kan man provecera igång mig till att överbevisa. Ridit de flesta av mina elevers hästar åtminstone en gång, dessutom mycket lättare för mig att hjälpa om jag vet hur det känns uppifrån och inte bara hur det ser ut. Jag har galopperat runt på B-ponnyer som vägrat gå höger galopp och hoppat rundor på C-ponnyer som stannat för mycket. 

Ambition hos eleverna gör en till en ambitiös tränare. Tex har jag några elever som har ridit för mig i kanske 2,5 år nu, ibland när allt stämmer funkar bara allting, de tänker precis som jag tänker, de har känslan jag så länge försökt förmedla och då jäklar hoppas det hus, det trycks in extra galoppsprång och tas bort, underbart att se. Efteråt när vi, som alltid, pratar om vad de ska tänka på och vad de gjorde bra finns det knappast något att säga på vad de ska tänka på, då går man hem som en lycklig tränare.

Helgledig

Ledig hela helgen.
Ja, ni hörde rätt. Inga hästar alls. Slutade fredag eftermiddag redan halv 5. Började inte förrän imorse klockan 8.
Bra tänkte jag, då ska allt annat som aldrig hinns med annars hinnas med. Bokföring, julklappsshoppande, fika med kompisar, ta hand om min pojkvän, underhålla min hund osv. Meen, nä. Vet ni vad jag gjorde? INGENTING! Jag tog igen allt ingenting som inte hinns med annars, sovmorgon, dricka vin och cider på kvällen, somna dreglandes i soffan, laga onödigt god mat, kränga godis, titta på dålig (och bra) tv, göra röven platt i soffan helt enkelt. Fy fan vad skönt.

I fredags åt vi den godaste fisk, köpte färsk torsk av en fiskhandlare, panerade i ägg, mjöl och havssalt, serverades med kokt potatis, smör och ärtor. Gott. Och vin såklart.
Lördagen fixade först anna bort det mesta gröna i mitt hår, sedan planerade vi utgång men ägnade allt för stor del åt att skrika på varandra och när vi väl blivit vänner igen och började peppa upp, snapsade och dansade i soffan, meen, sen hände det som tydligen blivit tradition, Jannicke kan inte hålla ögonen öppna längre. Jobbandet tar ut sin rätt och snark så sover hon. Pavve skulle bara ta ut Killi och jag skulle bara vila ögonen en stund. Jaja. Pavve hade ju kunnat väcka och peppa igång igen, men han var snäll och söt och lotsade bara in mig i sovrummet istället och stoppade om mig. Skönt.

FIISK

Söndagen vaknade jag tidigare för mina knän och rygg värkte av att inte blivit ansträngda, gick upp, trampade på trampmaskinen en stund, diskade, plockade lite. Svarade på mail osv.. Sen hände i princip inget på hela dagen. På kvällen lagade vi (jag) burgare, bakade bröd, gjorde dressing och rörde ihop burgare. Sent i säng som vanligt om söndagar. 

Kluriga hästynglingar

Påbörjat två nya inridningar denna vecka. Två 2,5-års ston e Careful och e Richfield. I måndags så övade vi mest på att stå upbundna på gången och sedan ha träns på. Ida var med mig hela måndagen och hon fick äran att hålla i en lina när  jag försökte övertala richfielden att borsta är något positivt medans den försökte övertala mig att låta den vara i sin box alt hage resten av livet. Hon viftade ganska friskt med sina framben. Carefulen var snällare då och gick att borsta och ha uppbunden tillslut.

Efter lite hantering i några dagar så bestämde jag att Anna skulle hjälpa mig att få på sadeln i torsdags när hon var där. Vi tog först ner Carefulen till ridhuset och en sadel. Man får vara väldigt försiktig när man lägger på sadeln första gången, de har ju ingen respekt för folk än och får de panik så får de ju panik. På med sadeln, spände lagom hårt, backade undan och släppte. Upp i luften med några bocksprång, vilket är helt normalt första gången. Men sedan började hon springa och gav ifrån sig det konstigaste ljud jag hört någon häst göra. Lät som en tjutande gris. Typ ett vildsvin fångat med lasso. Pipande och tjutande, varv efter varv. Anna och jag kollade på varandra i förvåning och sedan låg vi dubbla av skratt. Hon lugnade sig ganska snabbt och verkade inte ha något bekymmer alls av sadeln när vi la på den en andra gång. Skönt.

Richfielden bockade värre och slutade aldrig springa. Runt runt runt. I vanliga fall så springer de några varv, stannar i en hörn och tröttnar efter 10 minuter och kommer fram och vill gå hem. Meen, hon bara sprang och sprang. inte i panik utan lugnt och sansat i trav varvat med lugn galopp. Men inte heller hon hade något bekymmer av sadeln när vi la på den en andra gång. Skönt.

I fredags skulle de löshoppa för första gången. Började med Carefulen som hoppade över linan in i mitten tre gånger innan hon tog sig över bommen, trots att jag redan hade lett henne över bommarna några gånger. Jaja. Sedan nästa spännande sak hon bestämde sig för var att ta sig ut från ridhuset. Har ett litet glapp mellan porten och sargen och ibland försöker de sticka ut huvudet där, men Carefulen gick lite längre och tryckte ut sitt huvud och när jag skrek NEJ med arg röst blev hon triggad och fortsatte med frambenen. Nu satt hon där inkilad med framben och huvud på en sida och bakbenen på en sida. Jag orkade inte ens bli rädd eller orlig, jag bara väntade nyfiket på vad som skulle ske härnäst, att gå fram och dra loss henne var inget alternativ för jag vill ju inte få en spark i buken. Hon sprattlad och tllslut gick porten upp och hon kom loss. Men ut skulle hon inte springa, nej nej, verkar ju bara dumt. In i andra delen av hallen som används till maskinhall, score. Tillslut kom jag ikapp henne, fick backa henne ut och sedan in i ridhuset igen och fortsatte med löshoppningen. Två lyckade språng över hinderna och sedan var jag nöjd.

Lagom hål att hoppa ut genom.. 

...om man är en klurig hästbebbe..

Nya spännande förmågor som om några veckor kommer att ha rättat sig i ledet, var så säkra.