lördag 3 december 2011

Kluriga hästynglingar

Påbörjat två nya inridningar denna vecka. Två 2,5-års ston e Careful och e Richfield. I måndags så övade vi mest på att stå upbundna på gången och sedan ha träns på. Ida var med mig hela måndagen och hon fick äran att hålla i en lina när  jag försökte övertala richfielden att borsta är något positivt medans den försökte övertala mig att låta den vara i sin box alt hage resten av livet. Hon viftade ganska friskt med sina framben. Carefulen var snällare då och gick att borsta och ha uppbunden tillslut.

Efter lite hantering i några dagar så bestämde jag att Anna skulle hjälpa mig att få på sadeln i torsdags när hon var där. Vi tog först ner Carefulen till ridhuset och en sadel. Man får vara väldigt försiktig när man lägger på sadeln första gången, de har ju ingen respekt för folk än och får de panik så får de ju panik. På med sadeln, spände lagom hårt, backade undan och släppte. Upp i luften med några bocksprång, vilket är helt normalt första gången. Men sedan började hon springa och gav ifrån sig det konstigaste ljud jag hört någon häst göra. Lät som en tjutande gris. Typ ett vildsvin fångat med lasso. Pipande och tjutande, varv efter varv. Anna och jag kollade på varandra i förvåning och sedan låg vi dubbla av skratt. Hon lugnade sig ganska snabbt och verkade inte ha något bekymmer alls av sadeln när vi la på den en andra gång. Skönt.

Richfielden bockade värre och slutade aldrig springa. Runt runt runt. I vanliga fall så springer de några varv, stannar i en hörn och tröttnar efter 10 minuter och kommer fram och vill gå hem. Meen, hon bara sprang och sprang. inte i panik utan lugnt och sansat i trav varvat med lugn galopp. Men inte heller hon hade något bekymmer av sadeln när vi la på den en andra gång. Skönt.

I fredags skulle de löshoppa för första gången. Började med Carefulen som hoppade över linan in i mitten tre gånger innan hon tog sig över bommen, trots att jag redan hade lett henne över bommarna några gånger. Jaja. Sedan nästa spännande sak hon bestämde sig för var att ta sig ut från ridhuset. Har ett litet glapp mellan porten och sargen och ibland försöker de sticka ut huvudet där, men Carefulen gick lite längre och tryckte ut sitt huvud och när jag skrek NEJ med arg röst blev hon triggad och fortsatte med frambenen. Nu satt hon där inkilad med framben och huvud på en sida och bakbenen på en sida. Jag orkade inte ens bli rädd eller orlig, jag bara väntade nyfiket på vad som skulle ske härnäst, att gå fram och dra loss henne var inget alternativ för jag vill ju inte få en spark i buken. Hon sprattlad och tllslut gick porten upp och hon kom loss. Men ut skulle hon inte springa, nej nej, verkar ju bara dumt. In i andra delen av hallen som används till maskinhall, score. Tillslut kom jag ikapp henne, fick backa henne ut och sedan in i ridhuset igen och fortsatte med löshoppningen. Två lyckade språng över hinderna och sedan var jag nöjd.

Lagom hål att hoppa ut genom.. 

...om man är en klurig hästbebbe..


Nya spännande förmågor som om några veckor kommer att ha rättat sig i ledet, var så säkra.

1 kommentar: