Smslån

Vi har varit fattiga ett tag nu, Killi och jag. Massa obetalda räkningar som gav mig lite panikångest häromdagen. Naturligtvis är det mitt eget fel att jag är fattig, jag borde vara bättre på att skicka ut räkningar i tid och sedan tjata på folk som inte betalar, alt sluta lita på att människor ska betala. Det är inte alltid roligt med det där företaget. 1000 spänn där och 2500 spänn där är mycket mat till Killi och iaf en halv hyra eller en telefon och interneträkning. Ångrat lite de senaste dagarna att jag inte tänkte längre än att jag köpte Sivan, meen, väntade redan då på några 10.000 som borde komma in snart och tyckte att jag fanemej förtjänade en folkilsken liten spethäst.
Iaf så stod det 0 på kontot, Akillas mat var slut, hon fick käka det som fanns i frysen, typ färdigrätter, rester, gammal bacon och äckligt bröd i några dagar,innan Pavve kom med den lysande ideen, som han lärt sig genom att sett alla säsonger av lyxfällan, ta ett SMSLÅN!! Så, det gjorde jag.

(Nu står Nettan upp i stolen och skriker, "herregud tös, hur dum får man vara?")
Nej, det gjorde jag inte. (och Pavve skojade bara) Utan efter mkt tjat, från honom, betalade han mina räkningar och dagen efter kom det faktiskt mycket efterlängtade pengar som jag körde direkt till hans konto. Skönt. Sen köpte jag en stor säck hundmat till killi, satte in några hundringar på sparkontot igen, handlade ett storpack makaroner och en ny ketchup, så nu är vi på g igen.

Pavve är supersnäll, ibland för snäll, men det här företaget ska inte klara sig för att han har ett bra jobb, för att han är snäll helt enkelt. Eller för att mina föräldrar lånar ut till mig om det krisar. Jag är ju faktiskt 23 år, jag ska kunna sköta mig själv, ska inte vara beroende av andra, ska inte bli klappad på huvudet och stackars Jannicke. Driv in dina pengar istället, stå på dig lite mer och ta lite bättre betalat då. Sälj lite fler hästar, gör lite mer reklam, rid lite bättre, få det till att rulla lite bättre. Osv. Sluta jiddra börja trolla.

Sommarbad, Pavve och Killi

MULLE

I onsdags så skrittade vi ut en runda, Mulle är lite paranoid och kan ibland få för sig att han är förföljd, kolla lite misstänksamt bakom sig och sedan skritta normalt igen. Han är inte rädd för trafiken och skönt är det, för blåste till råga på allt ganska rejält i onsdags.

I torsdags hade vi travhoppning, små hinder, kavaletti innan på vissa, lite studs osv. Skötte sig bra, springer iväg lite för mkt emellanåt, tar sig ann hinderna med för mkt fart, då är det bra med travhoppning och snubbelpinnar innan.

Idag hade jag honom bara lös och inspänd, eftersom han är superkänslig är det bara att viska galopp och ta ett steg närmre rumpan på honom så skenar han iväg och bockar i hörnorna. Söt.

Mulle laddar inför tävling

Mulle är trots allt en av mina favvisar, antagligen mest för att jag är framgångskåt och Mulle är en stjärna. Han hade nog egentlign passat bättre med en lite mindre ryttare som inte påverkade så mkt med sin viktförflytting. Det hade sparat hans känslighet lite. Dock är det ju en rikigt härlig sak. Tex att man kan galoppera och byta varv och galopp på långa tyglar genom att bara spänna skinkorna olika mkt..

När vi hade ridläger på sportlovet fick barnen rida mina hästar. Natalie och Mulle.