Iaf, hör en bil som låter som att den kör i ilfart på parkeringen utanför och höjer lite undrande på ögonbrynet, fortsätter rida min häst, ser en figur stå i den öppna dörren. Rider bort, en trollgubbe med långt grått skägg och långt hår och små pliriga ögon stirrar på mig. Är det du som har stället? säger han.
Jaaa.. säger jag, hör ju direkt att detta inte är något bra och funderar en sekund på att säga nej.
Då är det din förbannande dalmatin som springer rundor?
Jaaa.. säger jag och tänker för mig själv, jag ska döda den hunden.
Såå, jag tar bössan under armen, ger mig ut för att åtminstone skadeskjuta henne. Den förbannade dalmatinen som rymt igen.
Okej okej, den gubben hade rätt, man ska ha koll på sina djur och jag ska anstränga mig mer så att hon inte rymmer.
Nästa gnällande gubbe mötte Ida och jag på en utetur i byn. (vi får ju knappt rida någon annanstans)
Han stod på vägen och väntade på oss, började gala innan vi ens var framme vid honom. Tydligen hade några hästar, inte våra, skitit på vägen utanför infarten till hans hus. Till saken hör att det var på vägen som går genom smedstorp, dvs inte ens en liten gata utan storgatan där det är full trafik dagarna i ända. Ida såg naturligtvis livrädd ut direkt, men jag har svårt att ta skrikande dvärggubbar på allvar. Av mig får man ingen respekt genom att gala och kalla mig dum i huvudet. "Jag ska gå tilll gården och prata med den ansvarige, vad heter den som är ansvarig på gården?" Jaa, det är ju jag sa jag. Då var han tyst en stund gubben och sa sen: "Vill du att jag ska gå och skita där du bor?" Jag garvade så jag nästan dog och sa "det får du gärna göra om du tycker det är roligt" "Hur länge ska detta pågå då? Va? Va? Kan du svara på det?" Va, sa jag, vilket pågå? "Ja, hur länge ska ni rida här?" Vilken konstig fråga sa jag, tills hästarna är döda? "Döda? Va?" Skrek han. Sen kom det en lastbil så vi var tvungna att rida, eftersom vi inte kunde stå på gatan i all evinnerlighet bara för att ta emot skit. Gubben fortsatte skrika och jag hojtade tillbaka att nästa gång skulle han pröva att prata i normal samtalston, brukar hjälpa om man vill ha något.
Ida var glad och hittade på massa saker vi kunde sagt till honom och vi hade roligt hela vägen hem. Kanske inte bra för Ida att lära sig vara så kaxig, men skit i det. Man ska inte ta onödig skit.
...därför satte jag upp en lapp i affären med texten (och det stör mig att min telefon suger så jag inte kunde ge er bildbevis)
" Till dig ilskne man
som den 12/4 vid 16-tiden kallade mig och Ida (12 år) för dumma i huvudet eftersom att vi inte ville hoppa av våra hästar och plocka upp hästskiten som låg på vägen (allmän väg). Det var inte ens våra hästar som lagt den. Du hotade med att komma hem till mig och skita själv, så tänkte mest säga att jag har satt ut en rulle papper vid ingången. Håll till godo.
MVH Jannicke "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar