Sivans första 120

Sivan debuterade 120 igår.
Före var jag så nervös att jag trodde jag skulle bajsa på mig. Gick inge bra med Curre, vi fick ett missförstånd i 120n och brakade en kombination. Mitt självförtroende var lägre än lägst och jag tror ingen varit så dålig på att rida som jag när jag satt i bilen och bölade och svor över mig själv i en timme efter Currerundan. Ida var med och Ida är världens bästa, hon försökte naturligtvis peppa och sa att jag är bra och att ibland går det så osv osv. Söta unge. Ringde Petra som svor över mig och sa till mig att bita ihop nu, "fega inte för fan, det är ju Sivan" "Jag har aldrig tyckt om henne, men hoppa kan hon". Okej. Sagt och gjort. Bestämde mig för att åtminstone gå in och se vart det ledde.

Framridningen var mög. Sivan ville inte bli framriden utan drog bara mot framhoppningen hela tiden, jag fick ropa på en familj som fick springa därifrån eftersom; Sivan gör som Sivan behagar, trots att jag naturligtvis försökte sparka henne lite i sidorna och säga åt henne att lyda.

Väl på framhoppningen kändes det överskattat att spring i höger varv och folk undrade nog vad fan jag gjorde med den hästen där. Och jag med kan jag säga. Lyckades dock få till några hyffsade språng och red in på banan. Skyggade för publiken som kommer rätt nära i Skabersjö, men ja. Första hindert skulle man iaf komma på i vänster varv så det kändes ju bra.

Startsignal. Galopp. Full sprätt mot första, Sivan tyckte det såg alldeles för lätt ut och hoppade en meter förtidigt, min puls steg ännu mer och jag försökte tänka "Galoppera, galoppera, ditt jobb är att galoppera"
Fy fan vad grym hon är. Grymma, underbara Sivan Divan. Vi lyckades lotsa oss runt med bara ett nerslag på sista hindert. Sjukt härligt! Precis vad vi behövde, åtminstone jag.

http://webshop.equipe.com/line_items/new?photo_id=1503638

(fin bild)