onsdag 30 november 2011

Hungalus

Solen sken och fåglarna kvittrade.Typ. Killi röstade för en utetur och Flightan fick ställa upp. Mysigt så på morgonkvisten. Vi tog inte vår vanliga skogsrunda utan jag bestämde att vi skulle hålla oss till grusvägarna idag. Flight var på g och vi galoppade medans korna sprang i sken ifrån oss på andra sida stängselt och Killi var stolt som en tupp och trodde hon räddat oss från hemska kor. Staket, skrot och hus på båda sidor vägen, Flight tvekade lite och jag saktade av till skritt. Hade fullt shåå att övertala Flight att framåt var hans enda möjlighet att jag inte tänkte egentligen på var Killi tog vägen. Hon kom efter och jag tyckte hon får lära sig att ha koll själv, så när Flight fattat vad som gällde satte vi full fart i motorerna igen. Galopperade en stund innan jag insåg att Killi inte hänkade som hon brukar. Stannade, ropade. Ropade igen. Humöret blev sämre, skrek, förbannade henne. Fick vända och rida tillbaka. Då har hundjäveln hoppat in i en trädgård och kan nu inte ta sig ut över staket igen. Superglad var Killi att jag, matte, äntligen hittat hennes perfekta lekplats. Hon sprang några varv och blev bara stressad över att jag blev mer och mer arg. Tillslut fick jag gå tillbaka till där jag såg en öppning i staketet, prata med mjuk och snäll röst, mot min vilja och kalla ut Killi. Resten av biten fick hon gå kopplad och fot, även fast jag då sneddade på islänningsstigen och killi fick trassla sig igenom högt gräs och grenar för att lyckas gå brevid Flightan. No mercy. Alla grannar väckta och kan riktigt höra folk säga. "Hon har ju bannemig ingen pli på den där dalmatinern"

Nyår 2009 (på den tiden hon var snäll)

3 kommentarer:

  1. sådan hund sådan matte eller .....????

    SvaraRadera
  2. ..jaa.. måste ju vara något fel på uppfostraren då..

    SvaraRadera
  3. A Killer hittade den perfekta ridbanan till dig o ändå va du inte nöjd?

    SvaraRadera