Oförmågan att njuta av ledighet

Jag var ledig. En hel dag. Fattar ni?! En hel jäkla dag. Började morgonen med att stiga upp för tidigt, hittade sega kakor på vardagsrumsbordet, slog igång tvn, zappade fram till det minst kassa programmet och letade fram ett beroendekallande spel i telefonen och spelade. Fick sms, men "vågade" inte pausa så när jag insåg att jag ägde hela spelet och aldrig kom till att dö (efter tre timmars spelande) så slutade jag ändå.
Planerade i mitt huvud att äta ch sedan ta tag i alla bestyr som annars aldrig blir gjorda, skriva räkningar, sortera bland papper, göra planeringar, tvätta, diska osv. Bö. Istället fångade ångestfällan mig och jag kände mig dålig för jag inte fick ngt gjort, för att jag var hemma och var ledig istället för att rida, öva och bli bättre.

Jag fattar inte det, vet ju att jag egentligen förtjänar att vara hemma en dag varannan månad eller så, men ändå så kan jag inte unna mig det, istället sitter jag och tänker på hur slöa alla kunder tycker jag är som är hemma och är oambitiös. tänker på hur missnöjd alla kompisar är med mig att jag inte ens ringer och vill träffas när jag är ledig. Allt allt allt, som jag borde hinna och borde göra och istället för att bena upp och ta en sak i taget så blir inget gjort som sagt och hela dagen går till spillo. Lite tvätt blev tillslut tvättad, några jobbiga beslut blev tagna men inget emot vad jag borde gjort. Jag måste jobba på det, ligger till det på listan. "att-jobba-på-listan"

På tiden ledighet var gött.. :)