Idag var en sådan dag då jag liksom aldrig kom loss. Jag kom inte in ett flow där allt kändes lätt och inspirerande och så. Jag red mina hästar, först ett par här hemma, sen åkte till Bollan först med Flight och Päran som båda var superfina och känns laddade inför tävlingen imorgon. Då blev jag glad. Sedan med Firren och Comet. Hoppade lite. De var okej. Eller kanske var det jag som bara var okej. Jag mockade, putsade och gjorde fint. Badade Päran och Flight och sedan var det dags att plocka in de hästar som ska in.
En av dom är mina kära Sivan. Hon står inne, dels för att hon ska komma ihåg att hon är tam, att hon inte är en mustang utan ett svenskt halvblod som är född i fångeskap, dels för att hon har ett sår som behöver tvättas två gånger om dagen. Ett sår som hon drog på sig en av de dagar som hon glömde bort sig, sparkade ner ett par stolpar och flyttade in i hagen bredvid. Ja, tills hennes försvar ska sägas att jag sålt hennes hagkompis och hon hade i två hela dagar gått själv, medan jag funderade på var hon skulle släppas. Tydligen kunde de vara tre i den i hagen, så problemet löste hon ju enkelt.
Alltså står hon inne. Och går nu ihop med ett treårigt sto som också står inne om natten. Chili. Hade som sista grej att ta in dom, gick ner om på betet och kollade till utegångshästarna, inte för att man ser så mycket i mörkret, men alla kom fram och det är ett sundhetstecken. Dumdristig som jag kan vara så tänkte jag på vägen tillbaka att jag tar med Chili och Sivan in trots att jag bara hade ett grimskaft. Drog det om näsan på Sivan, kastade undan tråden och tog Chili i grimman. Båda vägrade gå och jag pockade och lockade, Sivan gick fram, skrapade mulen mot Chili, drog bort grimskaftet från näsan och sen försökte hon dra. Jag fattade vad som skulle hända, släppte chili för att försöka hålla sivan och fixa till grimskaftet igen, men förgäves, Sivan lös. Och chili lös eftersom jag släppt henne. Chili kollar osäkert på mig, kollar på Sivan, Chili kom hit säger jag med min snällaste röst och sträcker fram handen, Sivan viftar med skallen och galopperar iväg, Chili tvekar en sekund och springer sen efter. Iväg mot betet. Jag hämtar ett grimskaft till och går sedan efter dit de sprungit. Hör inte dom och ser inte dom. Nere på betet är det lugnt och inga hästar syns till. Jag går vidare snett hemåt dit de annars brukar gå för att käka. Inga hästar. Nu börjar jag nästan bli lite nervös. Har ingen lust att leta hästar halva natten och tänker på Bollerups unghingstar som går några hundra meter bort, bara de inte springer dit. Jag hör inte ens hovslag. Ropar, visslar och kallar. Inga hästar. Går mot stallet, tänker att jag ska tända alla utebelysning och hämta en spann med mat att skramla med. Utanför stallet ser jag en häst som står i gödselstacken och pillar halm. Chili! Gött. Och inne i stallet så står Sivan i sin box och äter hö. Boxdörren är öppen och hon tittar upp och ser förvånad ut, hon ser ut att tänka: "var har du varit? Inte nog med att man måste leda sig själv in, Ska man behöva stänga och ta av sig grimman själv också?"
Chili, ytterst bra bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar