Livet på landet

Då prövar vi igen.

Livet på gården rullar på. Eller rasar på känns det som ibland.
26 hästar finns på gården i dagsläget. Var uppe på 28 och vände ett par dagar och nere på 24 för inte så länge sedan.

Denna veckan har jag gått på knäna känns det som. Ingen fast hjälp hela dagarna och alldeles för många boxar att mocka och för många hästar att hålla igång.

Jag hade en ny kille från arbetsförmedlingen, arbetsförmedlaren klassade honom som en "tuff kille", dumförklarade mig och typ viskade att han hade tatueringar i ansiktet. Jag sa att jag inte är rädd för varken killar eller tatueringar. Dock visade det sig att att han hade lite fel attityd gente mot mig och mot jobbet. Detta är liksom ett riktigt jobb, visst, jag älskar att rida, men samtidigt så måste det bli gjort, för jag får betalt för det, och då måste någon annan mocka stallet och fixa marksysslorna och lägga in rätt mängd hö, spara på halmen för att inte ruinera mig, laga staketet innan hästarna rymmer, inte släppa in fel häst med fel häst etc. Och det ska jag inte behöva säga varje dag och få ett "JAG VET" i fejjan och sen ändå få göra om och göra rätt. Punkt. Han var 35 den snubben. Men kan jag hjälpa det, då får han ju fixa en chef som är 48, fet, osexig och gubbe om han lyder den bättre. Då kanske han får vara kvar. Inte här.

Såå, sen han slutade har det varit lite kaos. Lovisa har börjat plugga och Marlen har inte heller haft så mycket tid. Petra jobbar på sitt jobb och Ida går i skolan. Och Nettan och Göran är inte så bra på att rida.

Nettan skulle häromdagen hjälpa mig med en unghäst, först hålla när jag hoppade upp och sedan jaga på när jag skulle rida. Försökte vara tydlig i mina instruktioner, då detta är något av ett riskmoment. Nettan gnällde hela tiden och sa att hon inte kände sig bekväm och undrade varför hästen löd så dålig. (kanske för att den blivit ledd 10 gånger innan bara!) Sen skulle hon försöka få lite fart på honom genom att smacka, hon lyckades inte så bra och kommenterade detta med: "Man blir ju helt torr i munnen av allt smackande" Okej, sa jag, ta en pisk och jaga han lite med den. Hon plockade upp en långpisk och istället för att bara visa hästen pisken gjorde hon en rejäl klatsch i luften och hästen flög iväg i full fart. Jag fick puls på 380 men Nettan var nöjd då hon ju hade förstått det som att bara den sprang var det bra. Hon är söt och snäll min mamma och jag uppskattar verkligen hjälpen, men jag tror inte hon är så bra på att rida in unghästar.

I alla fall.
Nu på måndag börjar då nästa från arbetsförmedlingen. Tredje gången gillt. Annars ska jag skita i arbetsförmedlingen. De suger och är omständiga. Det är en tjej denna gång som tidigare jobbat med hästar. Hon verkar för bra, så bara att hålla tummarna.