Världens bästa hästskötare skrittar av Pärebär.
Kvällstävling i Skabersjö idag. Hade tagit det lugnt hela dagen, inte planerat in några ströhästar utan bara ridit några stycken innan, tog mig god tid att åka hem och käka lunch och sitta i soffan en stund. Kände ingen riktig motivation. Kvart över två tillbaka till stallet, hämtade Ida som dagen till ära klätt upp sig för att, som hon sa: "nu får jag börja se ut som en riktig hästskötare". Jag peppade lite, knoppade hästar på tre röda sekunder medan Ida stuvade in alla saker i släpet.
Mulle och Päran idag, två 5-åringar. Båda skulle gå samma klasser, 120 och 125, deras första 125a. Beklagade mig lite när vi, utan anledning, stressade iväg. Ida som vi detta laget lärt sig hur jag funkar sa: "Köp godis! Hellre tjock och glad än smal och sur." Sagt och gjort. Vi lyssnade på hög musik, körde för fort och kom fram för tidigt. Gick banan, ändrade med mina starter, lastade ut båda hästarna och veterinärbesiktigade, sadlade och sen stoppade in Päran igen.
Mulle först ut. Fin på hinder, fram till 5an som var en trekombination (3 hinder på rad med ett el två galoppsprång mellan bara) jag galopperade inte tillräckligt bra genom svängen, Mulle missförstod mig och vi kom dåligt in, ärlig som han är hoppade han tvåan också, men landade mitt i, krashade hindert och sen blev det mest mög och jag flög av.
Fanns ingen tid att känna efter, som vanligt. Päran direkt efter, hoppade fram, fin. Rev några pinnar inne på banan. Inte så mkt att säga, vi väntar bara på rätt tillfälle. Likadan i 125an, men där skärpte han till sig lite.
Med Mullemeck i 125an blev allt fel igen. Ingen kallade på mig till framhoppningen och plötsligt var det bara två stycken (ca 4 min) innan jag skulle in på banan och jag hade inte hoppat ett enda hinder. Kalabalik på framhoppningen och stressad var jag, hittade inga avstånd kom i botten och kom i botten. De ropade på mig på banan. En oxer i ren panik där jag fick till det någorlnda och sen in, snirkla ett varv, visa svårigheterna och sedan börja rida.
Var lite nervös, inte så optimala förutsättningar och dessutom flygit av i förra klassen. Pulsen var hög. Han hoppade fint, tjafsade lite till fyran så petade ner den och 5an var trekombination igen. Svälj. Blundade, försökte hitta takten. Blev feg, la en volt, kände ångesten, ögonen börjar tåras, försöker tänka : galoppera galoppera, ditt jobb är att galoppera. Så red på, kisade lite så att det skulle se snällare ut, höll om och höll i. Mulle duktig, stod emot lite på sista ut, men fin. Awesome. Funderade på att skita i resten av banan, men blev sur på mig själv, quiters never win. Så red resten också. Kändes skönt.
Måste bege mig och träna nu, jag behöver nytt självförtroende och nya knep. Blir sämre för var gång nu. Hur jävla svårt ska det vara? Skärp dig Jannicke. Bli bra någon gång!!!!
Hemma sent. Upp tidigt, tävling imorgon igen. Curre och BM. Härligt. 05.45 i stallet är planen. Måste bara vänta 20 min till så jag kan hänga mina ridbyxor på elementet när tvättmaskinen är färdig. Sen sömn. Ska blir skönt.
Mulles 125 debut
Ingen dålig debut!
SvaraRadera